Det stora trädgårdsprojektet

Under hösten har vi återupptagit planeringen av Det Stora Trädgårdsprojektet. Vi har tänkt, funderat, vänt och vridit på tankarna i flera år nu. 

Av allt att döma, just nu, så har vi i alla fall bred konsensus i familjen angående hur vi vill ha det. Arbetet med att få ordning på planer och tankar har dragit ut extra mycket på tiden då vi haft en del dialog med kommunens akustik-gubbe. Det är nämligen så att vi har så pass mycket bullerstörningar från vägen att vi har beviljats bidrag för att bygga en bullerskyddad uteplats. Efter ett antal avstämningar så har vi nu enats om ett bygge som borde minska trafikbullret och som samtidigt gör vår tomt bättre för vår familj. 

Målbilden är att få till det ungefär enligt nedan. I korta drag innebär det att vi bygger en ny stödmur på västra sidan av tomten, fyller upp så marknivån blir jämn och ramar in med ett plank (3 sidor). Här finns plats för ett par nya fruktträd, studsmatta, gungställning och sandlåda. Några av rabatterna ryker, istället blir det blommor och köksträdgård i krukor/lådor. Vi gör en uteplats utanför köksfönstret i grus och lägger grus och kantsten runt hela huset. Ny gräsmatta, rosenrabatt och staket med grind på platten. 

IMG 0293

Målbild trädgård

Hampus har slitit hårt med bygglovsritningarna som nu är helt klara i sin första version.

Bygglovsritning

En av sidorna på vår tilltänkta mur med plank

Bygglovsansökan är också klar. På fredag till veckan ska jag in till kommunen och prata med en bygglovshandläggare för att se vad de säger. Sa jag att vi vill bygga på prickad mark? Att stödmuren blir över två meter hög och ett tvåmetersplank ovanpå det? Om vi får detta beviljat så blir det till att köpa en flaska champagne och en trisslott. 

Det stora trädgårdsprojektet

Under hösten har vi återupptagit planeringen av Det Stora Trädgårdsprojektet. Vi har tänkt, funderat, vänt och vridit på tankarna i flera år nu. 

Av allt att döma, just nu, så har vi i alla fall bred konsensus i familjen angående hur vi vill ha det. Arbetet med att få ordning på planer och tankar har dragit ut extra mycket på tiden då vi haft en del dialog med kommunens akustik-gubbe. Det är nämligen så att vi har så pass mycket bullerstörningar från vägen att vi har beviljats bidrag för att bygga en bullerskyddad uteplats. Efter ett antal avstämningar så har vi nu enats om ett bygge som borde minska trafikbullret och som samtidigt gör vår tomt bättre för vår familj. 

Målbilden är att få till det ungefär enligt nedan. I korta drag innebär det att vi bygger en ny stödmur på västra sidan av tomten, fyller upp så marknivån blir jämn och ramar in med ett plank (3 sidor). Här finns plats för ett par nya fruktträd, studsmatta, gungställning och sandlåda. Några av rabatterna ryker, istället blir det blommor och köksträdgård i krukor. Vi gör en uteplats utanför köksfönstret i grus och lägger grus och kantsten runt hela huset. Ny gräsmatta, rosenrabatt och staket med grind på platten. 

IMG 0293

Målbild trädgård

Hampus har slitit hårt med bygglovsritningarna som nu är helt klara i sin första version.

Skärmavbild 2016 02 14 kl 14 45 46

En av sidorna på vår tilltänkta mur med plank

Bygglovsansökan är också klar. På fredag till veckan ska jag in till kommunen och prata med en bygglovshandläggare för att se vad de säger. Sa jag att vi vill bygga på prickad mark? Att stödmuren blir över två meter hög och ett tvåmetersplank ovanpå det? Om vi får detta beviljat så blir det till att köpa en flaska champagne och en trisslott. 

Stellans toabilbana

Sen Frank kom så har vi insett att det är rätt så arbetskrävande att ha två blöjbarn. Dessutom har ju Stellan fyllt två, så han har gått ifrån att vara en stor bebis till ett litet barn och får nästan inte plats på skötbordet längre. Skrönor upprepas i släkten om att förr i tiden var barnen blöjfria vid tvåårsåldern. 

Därför har jag börjat googla lite på hur man toatränar sin tvååring och det verkar vara vanligt förekommande att ta fasta på något slags belöningssystem. Många tipsar om små presenter, typ klistermärken eller M&Ms, vid lyckad prestation. Vissa hävdar att man ska belöna när något kommer i toan, andra att man belönar när kalsongen/trosan är torr. I de mer generösa programmen ska man även uppmärksamma att barnet vill sitta på pottan/toan, drar ner byxorna och/eller tvättar händerna. Det finns en färdiga kitt att köpa, i alla fall i USA, med klistermärken för de olika kategorierna och en bok man ska sätta dem i. 

Vi kan inte tänka oss att Stellan skulle få springa runt och klistra klistermärken lite överallt här i huset så det här med ett strukturerat sätt att använda dem kändes som en bra ide. Alternativt att dela ut russin, mycket bekvämt, men inte så bra för tänderna (som dessutom kan vara nyborstade inför läggdags). Vi har ganska länge låtit Stellan sitta på toan varje morgon och kväll, det är också i samband med det som vi läser bok. Därför är inte det någon issue. Däremot är det lite blandat om det kommer något eller inte, och det känns inte heller som att man kan ägna en timma där varje kväll för att vänta ut resultat. Vid några fåtal tillfällen har han haft kalsong och inte blöja, här hemma, men det är också mest tur om det går bra. Det är tydligt att han inte fattar det här med att säga till innan, dock säger han alltid till efteråt – alltid något. 

Jag tänkte i vanlig ordning att det nog inte skulle vara några problem att sy ihop något kul träningskitt till honom. Ack så jag bedrog mig, i lika vanlig ordning. Bara att skaffa klistermärken och övrigt material tog flera timmar på stan och ett aldrig så långdraget velande. Nu jag äntligen klar och hyfsat nöjd. 

Eftersom han är mitt i en fordonsfas så kändes det lämpligt att ta det som tema, och göra en toabilbana. Vi har mycket enkla regler, varje gång något hamnar i pottan får han välja ett klistermärke och klistra det på banan. När han når fram till en bil får han en liten present – gissa vad?

DSC 8530

Stellans toabilbana redo för start. Första fem paketen klara, resten får fixas löpande

Hur har det gått då?

Stellan är glad och tycker det är kul. Han har hittills kissat på toan alla kvällar hittills (tre)  med Hampus men inte alls på morgonen när det är stressiga mamman som sällskap.

DSC 8531

DSC 8533

Första paketet erhölls idag

Materialet jag använde var en tunn canvas-kartong (ämnad för oljefärg och liknande), som jag klädde in med presentpapper då den var bredare än vanliga A3-pappersark. Bilbanan ritade jag med tusch och dekorerade med bilder på bilar klippta ur en liten bok. Bokstäverna klippte jag ut ur svart grovt papper respektive tidningar för att slippa skriva för hand som jag tycker är svårt att få bra resultat. 

IMG 0537

Kreativt arbete pågår, klart underskattad arbetsinsats…

Annan träning vi gör på samma tema, att utveckla våra barn till självständiga inte så krävande typer är att få in unge Frank i goda sovvanor. Han sover hyfsat på nätterna, eller ja, i alla fall sover han konsekvent och vaknar för att äta vid ungefär samma tider varje natt. Det vi ska lära honom nu, med start idag, är att somna själv i vårt sovrum, i sin egen kalla säng klockan 19. Han har alltid somnat själv i sängen, dvs jag ammar inte till sömns, men däremot så har han hängt kvar uppe med mig och att vi sen lagt oss samtidigt. Kvällarna har han tidigare spenderat både vaken, sovandes och ätandes i en korg, famn eller nest intill oss. 

Tungklippning och operation

I höstas upptäckte vi att Stellan hade lite för kort tungband, dvs att tungan satt fast lite för tajt i munnen så att han inte kunde sträcka ut den ordentligt. Tydligen ska man undersöka detta redan på BB, för vad jag läst på internet så är det ganska vanligt – och att man i förekommande fall klipper tungbandet där och då. Eftersom Stellan aldrig hade något problem att amma fattade inte hans vimsiga föräldrar detta förrän en ny pedagog började på förskolan som såg detta. Stellan var då 1,5 år och då blev det lite mer komplicerat att fixa till än på en bebis. För stor för att bara klippa hips-vips utan bedövning och för liten för att sövas bara för en sån icke kritisk bugg. 

Jag pratade med några olika läkare under hösten men i samband med en öronrensning innan jul fick vi en remiss för operation till Sophiahemmet (han har riklig vaxproduktion – som män i hundra generationer i rätt uppstigande led). Eventuellt fanns också skäl att titta på om han hade en förstorad körtel bakom näsan, det som kallas för polyper men som tydligen inte är polyper för det är egentligen något annat. Han har dreglat mycket i perioder, vilket är typiskt om man är täppt bakom näsan och istället andas igenom munnen. Det är dock svårt att se genom undersökning, utan man vet först när barnet är sövt hur det ligger till. 

Nåväl, i onsdags för en knapp vecka sedan var det dags och vi åkte dit hela familjen med all packning som det innebär (tänk cirkus). Det var inskrivning klockan 07:45 och Stellan stackarn skulle vara fastande. Vi fick träffa en läkare som gick igenom lite basics.

IMG 0283

I väntrummet på Öron-näsa-halsmottagningen

Kort därefter fick Hampus och Stellan gå in i operationsrummet där han fick narkos genom en mask. Det var tydligen lugna puckar. Hampus kom tillbaka till mig och Frank i väntrummet medan operationen pågick i typ 20 minuter. Läkaren kom ut till oss och berättade att allt hade gått bra, att tungbandet varit ordentligt kort samt att han hade tagit bort en halvstor körtel som blockerade bakom näsan.  

Därefter fick Hampus gå tillbaka och vara med när Stellan vaknade upp, fick en glass (observerades) och skrevs ut. Det hela tog cirka 1,5 timma, och jag som satt och bevakade väntrummet fick skåda en ruljangs av löpande bandtyp. Uppskattningsvis var det tre operationsteam som hade minst två operationer i timman där alla följde samma procedur; infosamtal, väntrum, sövning, väntrum, muntlig återkoppling, in på uppvak, utskrivning. 

IMG 0120

Lilla Kotten, med operationsmössa och allt…

IMG 0121

Nyvaken och lite vimsig

Jag hörde redan innan Stellan kom ut i väntrummet en välbekant försiktig röst som sa ”bil”. Med sig hade han en glasspinne och en spypåse. Jag klämde in mig mellan bilstolarna bak och satt redo som kräkfångare. Jag var verkligen på tå då jag hade min fina ullkappa på mig. Allt gick bra som tur var. Hemma fick Kotten fri tillgång till kaniner, glass, saft och skärmtid. Vi bäddade iordning en mysig sovplats i vardagsrummet där han mestadels låg och pratade med sina snuttefiltar. Han var rätt seg hela dagen, gick stadigt som en fyllegubbe och sov flera timmar. Vi tog ett frikort och åkte och köpte semlor, mums mums mums, och efter det piggade han på sig bra. 

IMG 0284

Kaniner, Krocko och skärmtid

IMG 0285

Gott med semla

Stellan fick vara hemma resten av veckan för att undvika de värsta bacillerna på förskolan. Jag tror inte han vann så mycket på det, eftersom han fick vistas hemma med sin mamma som var sjukast i stan. Han verkar dock ha klarat sig och är fortfarande frisk och kry. Det är dock svårt att locka ut tungan för att se om det är någon skillnad, ej heller stygnen som ska sitta där man fått se skymten av. ”NEEEJ” är det enda svaret jag får när jag försöker lura ut den.

Stellan 2 år

Idag firar vi lilla stora kotten på hans tvåårsdag. Jag kommer inte påstå att det senaste året gått snabbt utan normalt, det var ju ändå väldigt länge sedan han fyllde ett – eller hur?

Vi har firat med brunch och tårta för närmsta familjen. Tårtan var så gott som socker- och mjölfri med tanke på vår pågående hälsosatsning. Stellan blev bokstavligen överöst med presenter, wow! <emojiapa som håller för ögonen> Han är inne i sin fordonsfas och blev därför extremt glad för att få flera olika sorters bilar, hjullastare, lyftkran samt ett elektriskt tåg till Briotågbanan. Därutöver fick han också en siffertavla, böcker, pussel och till sin mammas stora glädje massor av fina och funktionella kläder. Erika hade sytt matchande tröjor till pojkarna, superfina!

Stellan blev lite blyg av all sång men åt glatt av tårtan. 

DSC 8452

Paketöppning innan frukost

DSC 8464

Med farmor, farfar och morfar

DSC 8470

Alla på plats, Adam och Julie hjälper till

DSC 8505

Kattfamiljen

DSC 8481

Två ljus

DSC 8486

Till nästa år får vi träna på att blåsa ut ljus

DSC 8508

Så när som på dadlar och 70%-ig choklad så är den sockerfri

DSC 8509

Mums mums mums

IMG 0248  1

Nya tröjor som Erika sytt 

Att göra 2016 (uppdaterad)

 

På förekommen anledning så är detta inlägg uppdaterat. Jag hade ju glömt något av det viktigaste i listan!

I dessa tider när det är populärt att avge nyårslöften har även jag funderat på det kommande året. I mitt fall blir det mer av en TODO-lista än några traditionella ”gå ner i vikt och börja träna”-löften.

De flesta av nedanstående punkter har jag dessutom tänkt klara av snarare förr än senare då de passar utmärkt att kombinera med föräldraledighet, eller ja, jag vet av erfarenhet att de inte passar så bra att kombinera med motsatsen (jättemycket jobb) i alla fall.

1. Göra alla övningar i mammamage-appen. Nivå ett av sju är avklarad, tio träningspass per nivå. Det är för jävla tråkigt (ursäkta språket) och känns helt meningslöst men min kompis Malin sa att hon fått platt mage sedan hon gjorde samtliga så det är hennes rekommendation som motiverar mig.

IMG 0248

Världens tråkigaste träningsövningar

2. Läsa böcker. Några av dessa har jag försökt att komma igenom under flera års tid. Nu ska det ske. Böckerna om fotografering fick jag nyss låna av Robert så de kom mest nyligen till på listan. Jag har även rätt många skönlitterära böcker på hög men dessa kommer inte specificeras i årets beting utan jag hoppas de kan komma med som bonus.

3. Virka klart Franks filt. Helst innan han är tjugo och inte behöver den mer.

DSC 8186

Faktaböcker jag ska läsa 2016 samt början på Franks filt

3. Köpa en ny handväska, av bättre typ. Tänker mig något i modell mindre i cross body-modell som passar bra för någon som kör barnvagn. Eftersom de jag gillar kostar… tja.. mycket så har jag mina anledningar för att motivera det hela. Här kommer lite inspo.

IMG 0008

Kanske någon av dessa blir min under året?

4. Hundra dagar utan socker och vitt mjöl. Hälsoutmaning med kattfamiljen. 

5. Använda kameran varje vecka. Finns många utmaningar man kan hoppa på där man ska fota varje dag men så långt sträcker jag mig inte. Det behöver inte ens vara avancerad fotografering utan alla bilder är bra bilder.

IMG 0002

Riggat för babyfoto. Fleecefilt fastsatt med säkerhetsnålar och tråd i fönsterhakar och stolar. Alla fotostunder behöver inte föregås av timmar av förberedelser, viktigt att komma ihåg dock. 

6. Sy mera. Vad som helst, okvantifierat mål. Det är roligt att skapa saker. Jag har inte varit så jätteintresserad av att sy babygrejer i jersey hittills men jag ska i alla fall testa en gång det kommande året. I övrigt har jag mest idéer på mjukisbyxor till mig själv eftersom det blir en del hasande här hemma. 

7. Lyssna på musik varje dag. Inte så lätt att åstadkomma som man kan tro när man bara är hemma föräldraledig, det är tillräckligt svårt att komma ihåg sin familj – än svårare att hålla reda på var lurar och annan teknisk apparatur befinner sig när ett 2,5-minuters tillfälle uppstår.

8. Fixa en ny sängkappa till vår säng. Den är sunkig, dammig och oformlig den vi har, syddes initialt till en 120-säng och har breddats och därför tappat styrseln. Blir dock konstant motarbetad av Hampus som tycker den är bra och absolut inte vill ha något som ser lite annorlunda ut.

9. Risk för att vi behöver köpa en ny bil. Hampus kan med nöd och näppe sitta i framsätet framför Stellans bilstol (skulle aldrig gå att åka så någon längre stund). Även Stellis har det trångt då han redan nu sitter med böjda ben. Han kan omöjligen få plats tills han fyller fyra. Lilleman går från babyskydd till bilbarnstol runt ettårsdagen och då behöver vi antingen få tag i en väldigt väldigt liten bilstol eller så blir det ny bil. 

10. Pyssla mera med Stellan. Jag har skaffat massor av lämpligt barnpyssel och surfar inspiration på Pinterest dagligen. Dock har det inte hittills funnits så mycket energi och tajming till att komma igång något väsentligt. 

Treveckorspojken

Frank är nu tre veckor och ett par dagar gammal. Det känns som att han alltid varit här och att jag aldrig har varit pigg.

Han gick ut ganska hårt i livet genom att bli vrålförkyld redan inom en vecka, och har kämpat sig igenom både ögoninflammation och mängder med tjockt snor. Jag har fått gå upp minst tre gånger per natt i dessa dryga två veckor och spolat och/eller sugit rent i hans näsa för att han ska kunna andas. De senaste dagarna har det blivit lite bättre så jag hoppas det ska ge med sig nu. Han är i alla fall inte sjuk i övrigt utan pigg och kry. 

Själv har jag genomlidit en kortvariant av självdiagnostiserad bröstinflammation, åtminstone utan tvekan en mjölkstockning. Det var i lördags jag fick tväront, blev röd och varm på vänster bröst samt fick hög feber. Jag ammade järnet och fick bort ”proppen” under natten men var helt sänkt i influensaliknande symptom i två dagar efteråt. Total dimma och ont överallt. Skönt att det gick bra och att vi slapp åka in till någon akutmottagning mitt i mellandagarna.

Stellan är snäll och glad i lillebror. Han är lite mer krävande för oss vuxna. Att ha hand om Frank är ingen match, han sover mest och kan inte ta sig någonstans själv. Fattar inte att man inte upplevde det så när Stellan var nyfödd… På torsdag öppnar dagis efter julledigheten och jag ser fram emot att han ska få lite mer stimulans än vad hans sömniga föräldrar kan erbjuda. Tack och lov har Hampus varit hemma hittills så jag har inte behövt vara själv med båda pojkarna. 

 Här kommer några bilder på Frank från idag och längre ner några bilder från igår när vi matade fåglarna nere vid vattnet.

DSC 8152

DSC 8161

DSC 8138

DSC 8166

DSC 8179

DSC 8088

DSC 8094

DSC 8098

Frank är äntligen här!

DSC 7703

Stellans lillebror Frank ett dygn gammal

Den tionde december, nio dagar över beräknat datum föddes då äntligen lillebror. Jag, som varit nervös och gått hemma och väntat i 20 dagar hade hunnit bli inställd på att han aldrig skulle komma. Rent fysiskt var det inga problem att bära honom men det var desto värre mentalt. Jag hade mycket förvärkar och tvingade morfar sova över här mer eller mindre varje natt senaste tre veckorna (vilket Stellan tyckte var supertoppen!).

Dagen innan han föddes var vi iväg på ultraljudsundersökning, vilket man beordras när det gått en vecka över tiden. Barnmorskan kollade hans bukmått och mätte mängden fostervatten för att se att allt var bra därinne. Det var det, så det var bara att gå hem och vänta. Suck!

Hampus och jag åkte in till stan för att göra några inköp, jag tänkte att om det inte gick att vila igång en förlossning så skulle vi pröva att julruscha fram den. Det gick bra att gå på stan men jag var faktiskt ganska orolig för att vattnet skulle gå i en butik och utsätta mig för en prekär situation. Det gjorde det inte och vi åkte hem och deltog i Stellans luciafirande på förskolan. 

Under natten vaknade jag ett par gånger av värkar, men som tur var så fattade jag inte det där och då utan kunde lätt somna om fram till 04:55 när jag vaknade på nytt. Vid halvsex på morgonen så kunde jag konstatera att det nog inte var inbillning utan faktiskt var på gång, så jag gick ner och åt frukost bestående av uppvärmd pasta och köttfärssås. Tänkte att det var bäst att äta ordentligt medan det gick. Värkarna var rätt så glesa, typ var åttonde-tionde minut så det kändes helt lugnt. Det tog ytterligare 1-1,5 timma innan vi kom iväg efter att ha gjort oss och Stellan iordning. Morfar var som sagt på plats redan så han tog över Kottemorgonen medan vi lugnt kunde åka in. Jag hade då klockat en handfull värkar med femminutersintervall.

Vi kom in på BB Stockholm vid 8:15 ungefär och blev visade till vårt rum. Efter diverse kontroller, mätningar, blodprover etc så fick jag veta att jag var öppen fyra-fem centimeter. Pust, skönt, jag tänkte att det skulle vara lite pinsamt om det visade sig att jag inte var öppen alls eller att det bara var magknip. Barnmorskan tyckte det var lite för dåligt drag och föreslog därför en promenad på sjukhuset. 

DSC 7528

Sista bilden på magen, här på vårt förlossningsrum

DSC 7530

Mycket av tiden går ändå åt till att vänta, här i en CTG-maskin som mäter bebisens puls och mina värkar

Jag hade i princip sen första värken kört profylaxandning och barnmorskan visade även några förslag på handgrepp som Hampus kunde göra när värkarna kom, bland annat pressa på knäna (liggande) och massera ländryggen (stående). Vi valsade alltså iväg ut i Danderyds sjukhus, höll oss så mycket som möjligt i avskilda trapphus men tog även en avstickare på Apoteket och Pressbyrån. Det kändes dock inte särskilt bekvämt att sjunka ihop som en degklump och flås-andas med slapp mun bland massor av folk så vi gick ganska snart tillbaka till rummet. 

Vid halvtolv så tänkte vi att det kunde vara bra att äta lunch så Hampus gick och hämtade mat. Jag klarade av att äta tre potatisbitar i min pyttipanna men drack lite juice istället. Runt tolv var jag öppen åtta centimeter. Varje värk gjorde väldigt ont men var hanterbar. Jag fördrev tiden hängandes, lätt dreglandes över en saccosäck med en vetekudde brännande på ländryggen. Jag hade fortfarande förhållandevis glesa värkar, kanske två på tio minuter, däremellan var jag hyfsat normal och vi kunde på någon nivå prata om saker. Förra gången var det inte så, då kom värkarna på ett löpande band vilket var klart mer traumatiskt. 

Vid ettiden stegrade det upp lite mer och jag gick över på lustgas, men jag tyckte det var lite svårt att andas i masken och få bra tajming. 13:28 gick vattnet, vilket enligt uppgift forsade ut (I don’t know). Frank föddes 13:33 med ett illvrål. Han såg ut som en blandning av en gammal gubbe och ett monster med sin gråblå hudton, svullna ögon, sneda näsa och rynkade panna. Han vägdes senare in på 3 655 gram och mättes till 51 cm lång (Stellan var 3 190 gram, 49 cm) och vi tyckte aldrig att vi hade sett en så liten unge. Han behöll tack och lov inte i monsterlooken utan blev slätare och hudfärgad redan efter någon timma. Näsan blir bättre och bättre, även om den fortfarande är sned.

DSC 7551

Några timmar efter release, lite mer slät och hudfärgad

Alltså, det gör förjävla ont att föda barn. Men den här gången tycker jag faktiskt att jag fick en väldigt bra förlossning, förmodligen så bra man kan. Det var en skön revansch och jag tror det beror på att jag höll mig lugn och avslappnad hela tiden. Barnmorskan och undersköterskorna på BB Stockholm var helt fantastiska. 

DSC 7611

DSC 7573

Vi stannade en natt på BB Hotellet men åkte hem så fort alla gått igenom besiktningen efterföljande dag. Stellan mottog sin lillebror med nyfikenhet och skepsis kan man säga. Han har blivit mycket mer krävande och vill väldigt gärna vara med mig när jag ska amma. Han har även försökt oskadliggöra sin lillebror genom att överösa honom med brottar-monsterkramar. Jag tycker nog att det går bättre och bättre för varje dag och han är väldigt nyfiken och glad när Frank ger ljud ifrån sig. 

Idag fyller Frank alltså en vecka. Om jag får sova på nätterna? Svar ja, ungefär 1,5-2,5 timmar åt gången. Zzzz…

DSC 7829

DSC 7843

Pojken och renpojken

Julpyssel

Igår och idag har vi ägnat oss åt lite julpyssel här hemma.

Vi har pyntat med ljusstakar, gran på balkongen, hyacinter, bonader och tände första ljuset i adventsljusstaken.

DSC 7277

Första ljuset tänt i ljusstaken. Lussebullarna som Hampus bakade för länge sedan är med detta slut, mums!

Jag har fixat Stellans första adventskalender. Det är samma som jag hade när jag var barn och i paketen har jag fördelat en ganska stor duplosats med skogens djur. Han leker mycket med duplo, och gillar speciellt de djur och bilar han har sedan innan – så jag tror det här blir en hit. 

DSC 7292

24 högar

DSC 7294

En rävfamilj till rävfamiljen

DSC 7299

Nu hänger den på plats i hallen nere

Hampus fixade en pepparkaksdeg igår så Stellis och jag kunde baka ut några plåtar idag efter dagis. Han åt mest deg och jag kavlade intensivt. Den här gången tog vi lite mindre mjöl i vårt patenterade recept och det blev en väldigt mycket mer lätthanterlig deg. Stor tumme upp för det.

DSC 7305

 Vi kavlar

DSC 7307

Och äter deg… 

Vår lilla stora kotte

Stellis växer så det knakar! Vi kan knappt begripa att han blivit så stor, när hände det liksom? När vi var på jobbet i höstas eller? Han pratar mycket, även om vi inte förstår allt vad han säger så förstår han oss i den mån han är intresserad. Han frågar mycket och vill veta vad saker heter, bland annat så sitter han på toan varje morgon och kväll och går igenom alla detaljer i någon av sina pekböcker. Han kan peka på tjugo däck, ägg eller jordgubbar på raken och blir tydligt irriterad om vi säger fel. Han är just nu inne i en tydlig fordonsfas och vill läsa boken om ”Trucks”, titta på youtube-filmer på tåg och stora maskiner samt peka ut alla fordon han ser från vagnen, bilen eller fönstret. Vi bor längs Lidingöbanan och han har örnkoll på när tågen passerar. 

De nya ord vi tydligt kan urskilja är ”bil”, ”blomma”, ”tut-tut” vilka återkommer många gånger per dag. Han kan brumma som en bil och låta som ett utryckningsfordon, peka ut folk och saker på uppmaning, t ex duplodjur och klasskompisar på sitt dagisfoto.

Han sjunger ganska mycket och det märks på honom att de har minigympa på dagis flera gånger i veckan, för han kommer ofta gående på tå eller på händer och fötter som en apa. Han är fortfarande yngst i gruppen på dagis och utnyttjar det enligt uppgift då han obehindrat tar de andra barnens grejer, lägger sig i tjejernas knän och monsterkramas till den milda graden att de lite yngre (men äldre) barnen blir rädda. En av de äldre flickorna kom fram till mig i förra veckan och berättade ”Vet du, Stellan älskar tjejer”. 

Nu inför lillebrors ankomst så han fått flytta ur spjälsängen och in i en riktig ram-madrass. Han ska få en lite roligare sängram så småningom, men våra hantverkare som ska bygga den har fullt upp just nu så det blir efter jul. Det märks att det är mycket som händer i Stellans liv för han är så otroligt trött på kvällarna och sover som en björn nätterna igenom (peppar peppar). Vi lägger honom klockan 19 och det är verkligen tydligt hur skönt han tycker det är att krypa ner bland alla gossdjuren, och snuttisarna Kanin och Krocko. Han ligger sedan orörlig fram till sju-halvåtta på morgonen då han själv kliver ur sängen och kommer in till oss, där vi antingen kan fortsätta slumra lite tillsammans eller så får han titta på just tåg eller stora maskiner på min mobil.

Det har förstås inte alltid varit så, i början när vi tog av räcket på spjälsängen så fick vi leda honom tillbaka till sängen cirka hundra gånger per kväll/natt. Under en ganska kort period, så fick vi sitta uppe flera timmar och vakta att han inte klev ur sängen. Han var rosenrasande så jag tror inte att någon på några kilometers avstånd kunde sova. Jag hoppas verkligen att vi kan upprätthålla hans sovvanor sen när bebisen kommer. 

Apropå tillökning så fattar han att något är på gång men jag kan inte tro att han vet vad varken bebis eller lillebror egentligen betyder, även om han gärna vill klappa min mage. Han är mer klängig än vanligt och äter ganska dåligt just nu, så vi misstänker att han är lite oroad för det som komma skall. När morfar är här så gör sig övriga icke besvär utan då är det bara han som gäller. 

IMG 0034

Här har han fått tag på ett par gamla halsband och ägnar en lång stund till att sortera pysselbollar

IMG 0050

Han har insett att han kan klättra ur vagnen på mataffären, köra korgen själv samt plocka lite slumpvis utvalda matvaror

DSC 7291

Gott med fika

IMG 9982

Läser truck-boken varje dag

IMG 0067

Hjälper till att baka småkakor till pappis

DSC 7302

Hans nya stora säng