I somras under semestern så gjorde vi en enda resa och det var till Jämtland. Vi var dels hemma hos mormor och dels hyrde vi en lägenhet i Åre för att pröva på fjällivet (low effort) med två barn.

Det börjad med den obligatoriska bilresen. Sedan i påskas, när vi åkte upp senast, var vi väl kittade med en vrålfräsch gammal Saab, lastad både till bredd och höjd. Målet var att komma iväg ”tidigt” och trots att bilen var packad och matsäcken bredd redan kvällen innan… tog det säkert två timmar innan vi satt i bilen. Då hann vi dock både med att hälla ut en hel mugg kaffe inne i bilen (Hampus) och tappa bort en uppsättning husnycklar med larmbricka (Hanna). Vi fick åka utan nycklarna men hade istället med oss dålig stämning (nycklarna återfanns i hallen när vi kom hem igen). 

Första stoppet var planerat till Uppsala där vi skulle hämta upp lite grejer hos Elin. Killarna somnade precis innan stan men vaknade så fort bilen stannade. De tog vid i samma sinnesstämning som nyckelincidenten lämnat. Jag hann känna att det skulle bli en riktigt tuff resa när det var illvrål och en oplanerad andra paus redan i Gävle. Vi tog sikte på en hamburgerrestaurang och elvakaffe, men passerade en jättestor fin lekpark och stannade där. Grabbarna fick lite frisk luft, de som är tvåbenta fick sträcka på de lurviga och samtliga tog lite fika. Det var bra för sen somnade båda och det var bara att stå på gasen med siktet inställt på Himlabadet i Sundsvall. Vi åt lunch (nåja, inte alla) och badade i ett par timmar innan vi körde den återstående sträckan till mormor. Resan gick helt klart bra även om det kändes som ’aldrig mer’ där innan Gävle. 

Det mesta, men inte all, packning inburen i hallen. Btw proffsen packar i påsar. 

Hos mormor gjorde vi inte så mycket speciellt utan passade på att leka ute och vila upp oss lite. Och fika. Det finns en hel del roliga leksaker där, och förutom en ny cykel till Stellan så diverse andra fordon man kan åka på. 

Det finns ingenstans det fikas så mycket som hos mormor

1980-talet ringde… 

Gött att cykla i kalsonger inomhus

Efter några dagar åkte vi till den sprillans nya lägenheten vi hyrt. Den ligger i ett område under etablering som heter Sadeln och ligger i Åre Björnens västra del. Där mötte vi även upp morfar som åkt upp med egen bil. 

Första dagen ösregnade det men vi var ju på vildmarksäventyr och gick ut ändå. Enda minuset med detta var att samtliga kläder och skor vi haft på oss blev totalt genomblöta. Jaha, det fick man för alla påkostade gortexplagg… 

Senare på eftermiddagen var allt fortfarande blött men vädret bättre. Vi tog en promenad i grannskapets skidbackar.

Nästföljande dag skulle det bli riktigt bra väder så vi hade siktet inställt på en topptur. När jag säger det så menar jag att vi skulle ta kabinbanan till toppstationen och sen gå den sista dryga kilometern till toppen. 

Dimma över dalen, dagen efter det massiva regnandet

Alla är med i kabinbanan

Vid kabinbanans station

Bananpaus halvvägs upp

Även drickapaus för den lille

Många fotomöjligheter

Det är framförallt ett ställe som är sjukt brant, se mig i bild. Morfar var extra uppmuntrande där när jag försökte klättra upp med Frank på ryggen ”om du ramlar nu så stryker han med…”. Typ alla andra bergsbestigare och Hampus hittade bättre vägar runt den stora klippan. Men vi klarade det.

Vi klarade det upp till toppen! Gott med lite mackor och kaffe som belöning.

Det var strålande fint väder, klart och mycket folk

På vägen ner gick vi en mindre brant men något längre slinga, man har blivit lite ängslig på sistone 

I kabinbanan på väg ner igen såg vi många downhill-cyklister. Såg riktigt kul (och läskigt) ut.

En av dagarna åkte vi in till Åre by och såg oss omkring. Det blev lyxpizzalunch på torget. Väldigt gott. 

Någon kastade åt honom en kant så han höll sig nöjd

Vi var även ute på fler turer i grannskapet av lägenheten

 

Stellan är väldigt förtjust i att plocka bär, blåbär är en av favoriterna

En av kvällarna smet Hampus och jag iväg efter att barnen gått och lagt sig. Vi promenerade upp till hotellet Copperhill. Vi hade klart underskattat sträckan och det tog mer än en timma att komma dit (inklusive lite pokemon). Hem gick det snabbare då vi hade gravitationen på vår sida så att säga. Sen när vi kom hem visade det sig att det varit totalt läggningskaos där minst ett barn vägrat sova när vi lämnat huset. 

En liten lugn stund utan barn på en terrass med utsikt

En annan utflykt vi gjorde var att åka till Sveriges största vattenfall, Tännforsen. Vattenfallet var inte superspännande men det var en lagom bra promenad för Stellan att gå själv och mycket spännande när morfar gjorde lunch på spritkök. 

Först en glass innan avgång

Hampus och Stellan tittar på vattenfallet medan jag stod en bit upp och var rädd att de skulle falla i vattnet (tröttsamt att ha blivit sin egen mamma)

Vi är ett par hundra meter från parkeringen. Matlagning på gasol i ett spritkök på en parkbänk. Hampus och jag punktmarkerar en varsin unge. Det är ungefär graden av äventyr det man klarar av nu för tiden. 

Gott och spännande tyckte Stellis

Kan hända att vi tog någon dags vila mellan, men den sista turen vi gjorde hela gänget var att åka till Storulvåns fjällstation. Där gick vi en liten sväng, fikade, gick tillbaka och åt lunch på fjällstationen. Medan ungarna och jag sov i bilen av utmattning körde morfar över till norska gränsen för att visa Hampus hur det såg ut i Norge. 

Minidvärgen vår

En mycket spännande vajerbro

Gäller att vara koncentrerad när man går på spången

Trädhästen

Lunchbuffe på fjällstationen, mycket tillrättalagt, vilket passar oss

Sista dagen innan vi återvände till mormor skulle Hampus prova på att cykla downhill. Han hade anmält sig till en nybörjarkurs och hyrde all utrustning nere på torget. Han utmärkte sig som snubben som cyklade i röda chinosshorts. Det var enligt uppgift jätteläskigt, jättejobbigt och jättekul på samma gång. Med tanke på att han har surfar downhillcyklar sedan dess så antar jag att han fått mersmak. 

Mannen med de röda shortsen är min

Jag och Stellan var imponerade i alla fall. Senare framkom att han hade cyklat in i ett träd men det hade gått bra. 

Sista eftermiddagen hos mormor passade vi på att leka ute i solsken och regn. 

Frank gör plank-challenge inför Beach 2017

Stellan var ute och sprang naken i ösregnet senare på kvällen

Vid hemresan fick jag igenom att testa en ny resemetod, att åka gristidigt. Vi klev upp kvart över fyra på morgonen. Drack en kopp te, blandade välling och lyfte upp sovande barn ur sängen. De höll sig lugna, mestadels sovande, fram till första stoppet i Järvsö. Vi var där till åtta på morgonen lagom för att äta frukost på Järvsö Baden (hotell och golfbana). Där fick barnen både kläder på sig och en ganska lång paus. Därefter körde vi i knappt två timmar till Gävle för lunch i samma park som på resan upp, och efter det kunde vi klippa resten utan stopp. Det var skönt att komma hem på eftermiddagen och jag tror vi kommer resa så här fortsättningsvis. 

Två glada och nyvakna barn i Järvsö, halva resan avklarad

Skönt att ha lite tid att packa upp och lufta sig efter en lång resa