Stellans toabilbana

Sen Frank kom så har vi insett att det är rätt så arbetskrävande att ha två blöjbarn. Dessutom har ju Stellan fyllt två, så han har gått ifrån att vara en stor bebis till ett litet barn och får nästan inte plats på skötbordet längre. Skrönor upprepas i släkten om att förr i tiden var barnen blöjfria vid tvåårsåldern. 

Därför har jag börjat googla lite på hur man toatränar sin tvååring och det verkar vara vanligt förekommande att ta fasta på något slags belöningssystem. Många tipsar om små presenter, typ klistermärken eller M&Ms, vid lyckad prestation. Vissa hävdar att man ska belöna när något kommer i toan, andra att man belönar när kalsongen/trosan är torr. I de mer generösa programmen ska man även uppmärksamma att barnet vill sitta på pottan/toan, drar ner byxorna och/eller tvättar händerna. Det finns en färdiga kitt att köpa, i alla fall i USA, med klistermärken för de olika kategorierna och en bok man ska sätta dem i. 

Vi kan inte tänka oss att Stellan skulle få springa runt och klistra klistermärken lite överallt här i huset så det här med ett strukturerat sätt att använda dem kändes som en bra ide. Alternativt att dela ut russin, mycket bekvämt, men inte så bra för tänderna (som dessutom kan vara nyborstade inför läggdags). Vi har ganska länge låtit Stellan sitta på toan varje morgon och kväll, det är också i samband med det som vi läser bok. Därför är inte det någon issue. Däremot är det lite blandat om det kommer något eller inte, och det känns inte heller som att man kan ägna en timma där varje kväll för att vänta ut resultat. Vid några fåtal tillfällen har han haft kalsong och inte blöja, här hemma, men det är också mest tur om det går bra. Det är tydligt att han inte fattar det här med att säga till innan, dock säger han alltid till efteråt – alltid något. 

Jag tänkte i vanlig ordning att det nog inte skulle vara några problem att sy ihop något kul träningskitt till honom. Ack så jag bedrog mig, i lika vanlig ordning. Bara att skaffa klistermärken och övrigt material tog flera timmar på stan och ett aldrig så långdraget velande. Nu jag äntligen klar och hyfsat nöjd. 

Eftersom han är mitt i en fordonsfas så kändes det lämpligt att ta det som tema, och göra en toabilbana. Vi har mycket enkla regler, varje gång något hamnar i pottan får han välja ett klistermärke och klistra det på banan. När han når fram till en bil får han en liten present – gissa vad?

DSC 8530

Stellans toabilbana redo för start. Första fem paketen klara, resten får fixas löpande

Hur har det gått då?

Stellan är glad och tycker det är kul. Han har hittills kissat på toan alla kvällar hittills (tre)  med Hampus men inte alls på morgonen när det är stressiga mamman som sällskap.

DSC 8531

DSC 8533

Första paketet erhölls idag

Materialet jag använde var en tunn canvas-kartong (ämnad för oljefärg och liknande), som jag klädde in med presentpapper då den var bredare än vanliga A3-pappersark. Bilbanan ritade jag med tusch och dekorerade med bilder på bilar klippta ur en liten bok. Bokstäverna klippte jag ut ur svart grovt papper respektive tidningar för att slippa skriva för hand som jag tycker är svårt att få bra resultat. 

IMG 0537

Kreativt arbete pågår, klart underskattad arbetsinsats…

Annan träning vi gör på samma tema, att utveckla våra barn till självständiga inte så krävande typer är att få in unge Frank i goda sovvanor. Han sover hyfsat på nätterna, eller ja, i alla fall sover han konsekvent och vaknar för att äta vid ungefär samma tider varje natt. Det vi ska lära honom nu, med start idag, är att somna själv i vårt sovrum, i sin egen kalla säng klockan 19. Han har alltid somnat själv i sängen, dvs jag ammar inte till sömns, men däremot så har han hängt kvar uppe med mig och att vi sen lagt oss samtidigt. Kvällarna har han tidigare spenderat både vaken, sovandes och ätandes i en korg, famn eller nest intill oss. 

Kommentera