Tungklippning och operation

I höstas upptäckte vi att Stellan hade lite för kort tungband, dvs att tungan satt fast lite för tajt i munnen så att han inte kunde sträcka ut den ordentligt. Tydligen ska man undersöka detta redan på BB, för vad jag läst på internet så är det ganska vanligt – och att man i förekommande fall klipper tungbandet där och då. Eftersom Stellan aldrig hade något problem att amma fattade inte hans vimsiga föräldrar detta förrän en ny pedagog började på förskolan som såg detta. Stellan var då 1,5 år och då blev det lite mer komplicerat att fixa till än på en bebis. För stor för att bara klippa hips-vips utan bedövning och för liten för att sövas bara för en sån icke kritisk bugg. 

Jag pratade med några olika läkare under hösten men i samband med en öronrensning innan jul fick vi en remiss för operation till Sophiahemmet (han har riklig vaxproduktion – som män i hundra generationer i rätt uppstigande led). Eventuellt fanns också skäl att titta på om han hade en förstorad körtel bakom näsan, det som kallas för polyper men som tydligen inte är polyper för det är egentligen något annat. Han har dreglat mycket i perioder, vilket är typiskt om man är täppt bakom näsan och istället andas igenom munnen. Det är dock svårt att se genom undersökning, utan man vet först när barnet är sövt hur det ligger till. 

Nåväl, i onsdags för en knapp vecka sedan var det dags och vi åkte dit hela familjen med all packning som det innebär (tänk cirkus). Det var inskrivning klockan 07:45 och Stellan stackarn skulle vara fastande. Vi fick träffa en läkare som gick igenom lite basics.

IMG 0283

I väntrummet på Öron-näsa-halsmottagningen

Kort därefter fick Hampus och Stellan gå in i operationsrummet där han fick narkos genom en mask. Det var tydligen lugna puckar. Hampus kom tillbaka till mig och Frank i väntrummet medan operationen pågick i typ 20 minuter. Läkaren kom ut till oss och berättade att allt hade gått bra, att tungbandet varit ordentligt kort samt att han hade tagit bort en halvstor körtel som blockerade bakom näsan.  

Därefter fick Hampus gå tillbaka och vara med när Stellan vaknade upp, fick en glass (observerades) och skrevs ut. Det hela tog cirka 1,5 timma, och jag som satt och bevakade väntrummet fick skåda en ruljangs av löpande bandtyp. Uppskattningsvis var det tre operationsteam som hade minst två operationer i timman där alla följde samma procedur; infosamtal, väntrum, sövning, väntrum, muntlig återkoppling, in på uppvak, utskrivning. 

IMG 0120

Lilla Kotten, med operationsmössa och allt…

IMG 0121

Nyvaken och lite vimsig

Jag hörde redan innan Stellan kom ut i väntrummet en välbekant försiktig röst som sa ”bil”. Med sig hade han en glasspinne och en spypåse. Jag klämde in mig mellan bilstolarna bak och satt redo som kräkfångare. Jag var verkligen på tå då jag hade min fina ullkappa på mig. Allt gick bra som tur var. Hemma fick Kotten fri tillgång till kaniner, glass, saft och skärmtid. Vi bäddade iordning en mysig sovplats i vardagsrummet där han mestadels låg och pratade med sina snuttefiltar. Han var rätt seg hela dagen, gick stadigt som en fyllegubbe och sov flera timmar. Vi tog ett frikort och åkte och köpte semlor, mums mums mums, och efter det piggade han på sig bra. 

IMG 0284

Kaniner, Krocko och skärmtid

IMG 0285

Gott med semla

Stellan fick vara hemma resten av veckan för att undvika de värsta bacillerna på förskolan. Jag tror inte han vann så mycket på det, eftersom han fick vistas hemma med sin mamma som var sjukast i stan. Han verkar dock ha klarat sig och är fortfarande frisk och kry. Det är dock svårt att locka ut tungan för att se om det är någon skillnad, ej heller stygnen som ska sitta där man fått se skymten av. ”NEEEJ” är det enda svaret jag får när jag försöker lura ut den.

Kommentera