Treveckorspojken

Frank är nu tre veckor och ett par dagar gammal. Det känns som att han alltid varit här och att jag aldrig har varit pigg.

Han gick ut ganska hårt i livet genom att bli vrålförkyld redan inom en vecka, och har kämpat sig igenom både ögoninflammation och mängder med tjockt snor. Jag har fått gå upp minst tre gånger per natt i dessa dryga två veckor och spolat och/eller sugit rent i hans näsa för att han ska kunna andas. De senaste dagarna har det blivit lite bättre så jag hoppas det ska ge med sig nu. Han är i alla fall inte sjuk i övrigt utan pigg och kry. 

Själv har jag genomlidit en kortvariant av självdiagnostiserad bröstinflammation, åtminstone utan tvekan en mjölkstockning. Det var i lördags jag fick tväront, blev röd och varm på vänster bröst samt fick hög feber. Jag ammade järnet och fick bort ”proppen” under natten men var helt sänkt i influensaliknande symptom i två dagar efteråt. Total dimma och ont överallt. Skönt att det gick bra och att vi slapp åka in till någon akutmottagning mitt i mellandagarna.

Stellan är snäll och glad i lillebror. Han är lite mer krävande för oss vuxna. Att ha hand om Frank är ingen match, han sover mest och kan inte ta sig någonstans själv. Fattar inte att man inte upplevde det så när Stellan var nyfödd… På torsdag öppnar dagis efter julledigheten och jag ser fram emot att han ska få lite mer stimulans än vad hans sömniga föräldrar kan erbjuda. Tack och lov har Hampus varit hemma hittills så jag har inte behövt vara själv med båda pojkarna. 

 Här kommer några bilder på Frank från idag och längre ner några bilder från igår när vi matade fåglarna nere vid vattnet.

DSC 8152

DSC 8161

DSC 8138

DSC 8166

DSC 8179

DSC 8088

DSC 8094

DSC 8098

Kommentera