Vår lilla stora kotte

Stellis växer så det knakar! Vi kan knappt begripa att han blivit så stor, när hände det liksom? När vi var på jobbet i höstas eller? Han pratar mycket, även om vi inte förstår allt vad han säger så förstår han oss i den mån han är intresserad. Han frågar mycket och vill veta vad saker heter, bland annat så sitter han på toan varje morgon och kväll och går igenom alla detaljer i någon av sina pekböcker. Han kan peka på tjugo däck, ägg eller jordgubbar på raken och blir tydligt irriterad om vi säger fel. Han är just nu inne i en tydlig fordonsfas och vill läsa boken om ”Trucks”, titta på youtube-filmer på tåg och stora maskiner samt peka ut alla fordon han ser från vagnen, bilen eller fönstret. Vi bor längs Lidingöbanan och han har örnkoll på när tågen passerar. 

De nya ord vi tydligt kan urskilja är ”bil”, ”blomma”, ”tut-tut” vilka återkommer många gånger per dag. Han kan brumma som en bil och låta som ett utryckningsfordon, peka ut folk och saker på uppmaning, t ex duplodjur och klasskompisar på sitt dagisfoto.

Han sjunger ganska mycket och det märks på honom att de har minigympa på dagis flera gånger i veckan, för han kommer ofta gående på tå eller på händer och fötter som en apa. Han är fortfarande yngst i gruppen på dagis och utnyttjar det enligt uppgift då han obehindrat tar de andra barnens grejer, lägger sig i tjejernas knän och monsterkramas till den milda graden att de lite yngre (men äldre) barnen blir rädda. En av de äldre flickorna kom fram till mig i förra veckan och berättade ”Vet du, Stellan älskar tjejer”. 

Nu inför lillebrors ankomst så han fått flytta ur spjälsängen och in i en riktig ram-madrass. Han ska få en lite roligare sängram så småningom, men våra hantverkare som ska bygga den har fullt upp just nu så det blir efter jul. Det märks att det är mycket som händer i Stellans liv för han är så otroligt trött på kvällarna och sover som en björn nätterna igenom (peppar peppar). Vi lägger honom klockan 19 och det är verkligen tydligt hur skönt han tycker det är att krypa ner bland alla gossdjuren, och snuttisarna Kanin och Krocko. Han ligger sedan orörlig fram till sju-halvåtta på morgonen då han själv kliver ur sängen och kommer in till oss, där vi antingen kan fortsätta slumra lite tillsammans eller så får han titta på just tåg eller stora maskiner på min mobil.

Det har förstås inte alltid varit så, i början när vi tog av räcket på spjälsängen så fick vi leda honom tillbaka till sängen cirka hundra gånger per kväll/natt. Under en ganska kort period, så fick vi sitta uppe flera timmar och vakta att han inte klev ur sängen. Han var rosenrasande så jag tror inte att någon på några kilometers avstånd kunde sova. Jag hoppas verkligen att vi kan upprätthålla hans sovvanor sen när bebisen kommer. 

Apropå tillökning så fattar han att något är på gång men jag kan inte tro att han vet vad varken bebis eller lillebror egentligen betyder, även om han gärna vill klappa min mage. Han är mer klängig än vanligt och äter ganska dåligt just nu, så vi misstänker att han är lite oroad för det som komma skall. När morfar är här så gör sig övriga icke besvär utan då är det bara han som gäller. 

IMG 0034

Här har han fått tag på ett par gamla halsband och ägnar en lång stund till att sortera pysselbollar

IMG 0050

Han har insett att han kan klättra ur vagnen på mataffären, köra korgen själv samt plocka lite slumpvis utvalda matvaror

DSC 7291

Gott med fika

IMG 9982

Läser truck-boken varje dag

IMG 0067

Hjälper till att baka småkakor till pappis

DSC 7302

Hans nya stora säng

Kommentera