I väntans tider

IMG 0072

Delningsbar jacka är den bästa jackan. Jag har även skaffat nya gummistövlar för att stå stark igenom slaskvintern. 

Ja, som jag nämnt lite flyktigt tidigare så är jag alltså gravid. När som helst, eller kanske aldrig(?) kommer Stellans lillebror. Han är beräknad till imorgon, den 1 december, och jag har trott det varit på gång nästan varje dag sen jag slutade jobba för cirka tio dagar sedan. 

När jag väntade Stellan så fick jag en udda graviditetsrelaterad blodsjukdom som heter ITP och som innebär att kroppen kastar bort sina blodplättar lite för snabbt, så nivåerna blir för låga. En slags blödarsjuka alltså, eftersom blodplättarnas funktion (bland annat?) är att få blodet att levra sig. Den gången blev jag medicinerad med massor av kortison för att få ordning på blodvärdena och igångsatt när dessa var som bäst. Den här gången är allt normalt så jag går som alla andra och väntar på att förlossningen ska starta spontant. 

Morfar, farmor och farfar är verkligen på tå och står i ständig jour för uttryckning, vilket känns mycket bra. Hampus däremot är inte fullt så noga med att varken läsa sms eller ha med sig telefonen överallt så jag har fått påtala att det kommer stå honom dyrt om han missar kalaset (googla tennisarmband på Kaplands). Han har hittills, med facit i hand, haft rätt i att det inte har behövts. 

Förutom att jag är lite nervös för allt praktiskt som ska falla på plats när det verkligen gäller, såsom att få hem maken och barnvakten i tid, att det inte ska vara snöoväder, trafikkaos eller fullt på förlossningens parkering så mår jag alla tiders. Jag är pigg (sen jag i höstas blev ordinerad järntabletter) och har inte direkt ont någon stans (bortsett från när jag ska vända mig i sängen på natten då det känns som knivar i bäckenbenet). Idag gjorde jag mitt sista träningspass på Sats utan större problem, även om jag inte tränar så jag blir svettig längre så funkar det att köra en halvtimma crosstrainer samt träna ländrygg och axlar-rygg-armar med skivstång eller i maskin. Jag känner tydligt att jag får ondare i ryggen om jag slarvar med träningen så jag är tacksam att jag har kunnat hålla igång. 

I övrigt så lufsar jag mest runt hemma och passar på att fixa med allt sånt som jag aldrig annars hinner med. Kameran har varit inne på lagning efter en incident i Florida då glaset på den övre displayen lossnade efter oförsiktig hantering (kostade mig 2000 spänn och nästan ett nervöst sammanbrott). Jag har skaffat en extern hårddisk och fått programvaran Lightroom i födelsedagspresent så vi båda (kanske mest min älskade make) har ägnat väldigt mycket tid åt att försöka få ordning på fotoarkivet. Mest jobb är det att rensa i röran, tyvärr har det inget med den nya tekniken att göra. Det jag också försöker göra är att titta på olika instruktionsfilmer på Youtube för att lära mig både fotoutrustning och mjukvara, det är verkligen lärorikt bara man tar sig lite tid. 

Det är ju på många sätt tur att bebisen dröjt för nu är årets blogg-/fotobok så gott som klar att skickas iväg på tryck (Obs jättehemligt, återkommande julklapp). Det enda vi undrar är om Kotten 2 ska hinna ut så han får vara med i årets upplaga eller inte. Och kommer han hinna fram till deadline för årets julkort?

Det bästa med att vara hemma är att jag kan passa på att sova en stund varje dag. Jag sover verkligen ordentligt på nätterna men vaknar några gånger av valrossen jag har i magen försöker böka sig ut. Det är ju skönt att kunna komplettera med någon halvtimma här och där för att få ihop nio-tio timmars sömn per dygn. Synd att det inte går att spara sömn inför alla kommande vaknätter.

Förutom att jag hittills inte hunnit läsa varken böcker eller tidningar så har jag i princip en grej kvar på att-göra listan och det är att virka en babyfilt till Kotten 2. Jag har skaffat garn och har en tanke om hur den ska se ut men det verkar ganska svårt efter att ha tittat på Youtube-filmer med tutorials… och jag ska försöka komma igång när som helst. Men jag kommer väl ha hur mycket tid som helst… sen?

Kommentera