Snorkotten och elände

DSC 0459

Överlevnadskit vid skötbordet

Elände och jämmer, Stellan är förkyld!

Det startade nog natten till söndagen då vi alla sov dåligt, det var mycket snarkande och gnäll från sovrummets Stellanhörna. Under söndagen började han hosta och nysa mer och mer. Under natten mot och hela gårdagen ville han ogärna äta och jag trugade, tvingade och lockade honom med mat så ofta jag fick chansen. Resultatet blev att han åt ungefär 1-2 minuter med 4-4,5 timmars intervall. Veckan innan hade han ätit 2 x 5 min, gärna varannan timma om han fick.  Han hade dock ingen feber nu och verkade ungefär lika med och glad som vanligt, även om han sannolikt sov mer. 

Eftersom jag blev lite orolig för att han åt så dåligt igår så ringde jag sjukvårdsupplysningen för att höra hur lite en liten kotte egentligen får äta utan att det blir farligt. Sjuksköterskan i telefonen sa att det inte var så viktigt att han åt, bara han drack. Hmm… ”Eller han kanske ammar fortfarande?”. Jooo… Det enda konkreta jag fick var att så länge han kissar, inte har feber eller är allmänpåverkad så är det lugnt. Jag fick aldrig några riktlinjer om hur mycket han skulle äta som minst men det kändes det bättre i alla fall. 

Strax innan Hampus kom hem så testade jag att ge honom mat i flaska i stället, och det funkade mycket bättre! Han sulade i sig ett rejält mål ganska rask, och då kändes det genast mycket bättre. Också i brösten som fick lätta lite på trycket så att säga. Senare på kvällen åt han igen, ordentligt, från bröstet. Då hade jag preppat genom att pumpa ur lite i en flaska så det var lite mindre spänt och lättare att få tag för en liten mun.

Sedan dess, under natten och hela dagen idag har han ätit som vanligt fast på mitt initiativ. Märkligt det där med ombytta roller: han sover, jag vaknar på hans gamla amningstider och väcker honom. Knäppt och smart på något sätt. Även om han fortfarande snorar och hostar så känns det hanterbart eftersom han äter. Enligt sjukvårdsupplysningen är det vanligt med hosta i flera veckor på småbebisar.

Det jag skulle komma till, med hjälp av bilden ovan är att berätta att min just nu bästa vän är snorsugen, den blå grejen med slang och röd gummituta. Med den och lite koksalt-näsdroppar så kan man fräsa (suga) ur förhållandevis stora mängder segsnor ur den minsta sortens näsa. Vi testar även att smörja Stellans fnasiga fjällande panna med eksemkräm för bebisar och jag tycker det blir bättre. 

Kommentera