En trevare mot det ljuva livet

Som jag skrev om tidigare i veckan så fick jag en akut längtan efter långfrukost och lata dagar, precis så som det var förr i tiden när vi bodde i lägenhet. Vi har sedan dess peppat oss själva för att göra en trevare mot det gamla ljuva livet, och idag slog vi till på en riktig brakbrunch med efterföljande oplanerad dag. Det låter banalt men ack så sällan förekommande.

Vad ska jag säga, det blev succé! 

DSC 0634

Välförtjänad långfrukost, fixad av min underbara man

DSC 0635

Till och med croissanter!

Folk som inte är träningsfolk kanske inte ser en klockren koppling mellan långsam mysig brunch och tidiga träningspass, men jag kan avslöja att det är best practice. 100% av alla tillfrågade i vår familj tycker det är optimalt att först träna tidigt, komma igång, prestera bra och sen ta en lat dag. Det är aldrig så skönt att vila och att äta gott när man verkligen ”förtjänar” det.  

DSC 0626

Magiskt trött

Hampus som tränar på gymmet hann dessutom göra klart sin extremt trixiga deklaration här på morgonen medan jag kom iväg på första riktiga distanspasset på cirkus hundra år. Det är några på jobbet som är i full färd med att träna inför maran så jag har blivit lite peppad att komma igång själv med löpträningen, trots att jag inte har något lopp planerat. 

Tricket för att få ihop det här med långpass innan brunch är att gå upp tidigt och äta en low-effort-frukost innan träningen för att sen köra den riktiga frukosten efteråt. I mitt fall blev det fet yoghurt och ett ägg, följt av 30 km löpning på 2:38. Allt avklarat innan 10.40. Därefter var det trötta ben, kurrande mage och fortfarande förmiddag – mycket bra brunchförutsättningar!

Nu finns det inga mer måsten idag förutom att slumra lite på soffan. Det kommer bli en bra dag!

**

Nedan lite mer uppgifter om träningen, för den som är intresserad:

Dagens träningspass blev en runda ut mot Elfvik. Det var inte helt smält längs Kyrkviken, en hel del is och snö kvar på promenadvägarna som ligger i skugga. Vid ett parti så korsas ett stort fält och där låg skaren tjock. Det var helt fantastiskt väder idag, -7 när jag stack iväg och -1 när jag kom hem. Under hela passet strålade solen  och det var riktigt vårlikt. 

Bild 1

Dagens pass på karta

Bild 2

Dagens pass i sammanfattning

Totalt sett gick det väldigt bra, trots att jag inte sprungit långt på länge. Jag har roat mig med att gå igenom träningsdagboken och hittar inget lika långt pass sedan maran 2 juni 2012. Från september 2012 har jag sprungit över 20 km tre gånger, varav inte en enda gång sedan november. Eftersom jag var osäker på hur mycket jag skulle orka hade jag med mig sportdryck och vatten för att kunna få lite energi och vätska under passet. 

Utmaningen idag och ofta annars är när man exempelvis är uppe 25 km, men har tre kilometer kvar hem och därför inser att det fattas, låt säga, två km. Då behöver man, när man är som tröttast/hungrigast/kissnödigast/skavsårigast och minst upplagd för tjafs hitta på en extra slutknorr på rundan. Då är det bra om man kan plocka fram sin lilla ipod och köra på lite Kanye West som energistöd sista biten. I övrigt försöker jag springa mestadels utan musik med motiveringen att jag har större behov av fritt tankeutrymme än ljud i mitt liv. 

Idag fokuserade jag bara på att njuta och tänka, typ låtsas som om jag var ute på en cykeltur och tittade på träd… (ja, om man nu skulle komma på att göra det). Ingen fokus på tid och hastighet utan sprang som det kändes. Kroppen kändes bra ända mot slutet då det blev lite slitigt mentalt, i övrigt var det smärtfritt. Det är väl i och för sig typiskt för när man gör något första gången och har lågt ställda förväntningar (nästa gång kommer det garanterat bli ett helvete).

2 reaktion på “En trevare mot det ljuva livet

  1. Charlotta

    Alltså vilken fantastisk träningstjej du är! För mig som inte gillar att springa är ju 30 km (utan att det ens är något lopp) en utopi. Så fetcred. Men med en sådan frukost som belöning mår du nog fint! Apropå Elfvik så har vi varit på udden (Blu hotel) två gånger sista halvåret och jag gillar verkligen det stället.

    Slutligen. Om känslan att inte ha några åtaganden. Påminner om mig numera när barnen är större. Helgerna känns som mina igen. Skön känsla.

    Svara

Kommentera