I helgen har den arkeologiska utgrävningen fortsatt, alltså tagit vid där vi avslutade i höstas. Kvar då var ett tunnt lager av jord som gav all sten ett elefanthudsliknande utseende. Dessutom var det en fläck där det fortfarande var jord kvar som jag inte hade orkat gräva bort.

Jag började krafsa lite på fläcken igår så jag visste att det skulle bli till att kämpa. Det gick inte ens att gräva för det var så mycket sten blandat med jorden. Dessutom var det fullt av glasbitar som jag hela tiden fick avbryta för att plocka upp.

Jag hade väntat mig att det skulle vara en liten skreva bara som var fylld med jord. Typ två skottkärror med jord senare (och lika mycket sten) så fick jag nog av krafsandet. Jag fångade en tanke jag hade redan i höstas och hämtade högtryckstvätten.

Det blev bara djupar och djupare

Tjoho, här kommer resultatet. Ett jättehål. Hade jag vetat det hade jag aldrig börjat.

Ett jättehål mitt i stenen! Ännu ett projekt som spårat ur. Eventuellt så fyller vi igen det med ny jord och sätter dit en buske, men inte nu.

Här kommer även en bild på lilla köksträdgården, som dagen till ära har blivit lite rensad. Lilla rabarbern som inte var större än en näve när vi hittade den i fjol. Gött, i år blir det rabarberpaj! Gräslöken står också stark redan första maj.

Jag har också gjort en insats för de eländiga inomhusblommorna och konstaterar att vi äntligen är självförsörjande på pelargonier (tantvarning!)

Här står alla blommor utanför ytterdörren och väntar på att torka

Dagens sommartecken: Kickoff för vattenspridarsäsongen