månadsarkiv: november 2015

Julpyssel

Igår och idag har vi ägnat oss åt lite julpyssel här hemma.

Vi har pyntat med ljusstakar, gran på balkongen, hyacinter, bonader och tände första ljuset i adventsljusstaken.

DSC 7277

Första ljuset tänt i ljusstaken. Lussebullarna som Hampus bakade för länge sedan är med detta slut, mums!

Jag har fixat Stellans första adventskalender. Det är samma som jag hade när jag var barn och i paketen har jag fördelat en ganska stor duplosats med skogens djur. Han leker mycket med duplo, och gillar speciellt de djur och bilar han har sedan innan – så jag tror det här blir en hit. 

DSC 7292

24 högar

DSC 7294

En rävfamilj till rävfamiljen

DSC 7299

Nu hänger den på plats i hallen nere

Hampus fixade en pepparkaksdeg igår så Stellis och jag kunde baka ut några plåtar idag efter dagis. Han åt mest deg och jag kavlade intensivt. Den här gången tog vi lite mindre mjöl i vårt patenterade recept och det blev en väldigt mycket mer lätthanterlig deg. Stor tumme upp för det.

DSC 7305

 Vi kavlar

DSC 7307

Och äter deg… 

Vår lilla stora kotte

Stellis växer så det knakar! Vi kan knappt begripa att han blivit så stor, när hände det liksom? När vi var på jobbet i höstas eller? Han pratar mycket, även om vi inte förstår allt vad han säger så förstår han oss i den mån han är intresserad. Han frågar mycket och vill veta vad saker heter, bland annat så sitter han på toan varje morgon och kväll och går igenom alla detaljer i någon av sina pekböcker. Han kan peka på tjugo däck, ägg eller jordgubbar på raken och blir tydligt irriterad om vi säger fel. Han är just nu inne i en tydlig fordonsfas och vill läsa boken om ”Trucks”, titta på youtube-filmer på tåg och stora maskiner samt peka ut alla fordon han ser från vagnen, bilen eller fönstret. Vi bor längs Lidingöbanan och han har örnkoll på när tågen passerar. 

De nya ord vi tydligt kan urskilja är ”bil”, ”blomma”, ”tut-tut” vilka återkommer många gånger per dag. Han kan brumma som en bil och låta som ett utryckningsfordon, peka ut folk och saker på uppmaning, t ex duplodjur och klasskompisar på sitt dagisfoto.

Han sjunger ganska mycket och det märks på honom att de har minigympa på dagis flera gånger i veckan, för han kommer ofta gående på tå eller på händer och fötter som en apa. Han är fortfarande yngst i gruppen på dagis och utnyttjar det enligt uppgift då han obehindrat tar de andra barnens grejer, lägger sig i tjejernas knän och monsterkramas till den milda graden att de lite yngre (men äldre) barnen blir rädda. En av de äldre flickorna kom fram till mig i förra veckan och berättade ”Vet du, Stellan älskar tjejer”. 

Nu inför lillebrors ankomst så han fått flytta ur spjälsängen och in i en riktig ram-madrass. Han ska få en lite roligare sängram så småningom, men våra hantverkare som ska bygga den har fullt upp just nu så det blir efter jul. Det märks att det är mycket som händer i Stellans liv för han är så otroligt trött på kvällarna och sover som en björn nätterna igenom (peppar peppar). Vi lägger honom klockan 19 och det är verkligen tydligt hur skönt han tycker det är att krypa ner bland alla gossdjuren, och snuttisarna Kanin och Krocko. Han ligger sedan orörlig fram till sju-halvåtta på morgonen då han själv kliver ur sängen och kommer in till oss, där vi antingen kan fortsätta slumra lite tillsammans eller så får han titta på just tåg eller stora maskiner på min mobil.

Det har förstås inte alltid varit så, i början när vi tog av räcket på spjälsängen så fick vi leda honom tillbaka till sängen cirka hundra gånger per kväll/natt. Under en ganska kort period, så fick vi sitta uppe flera timmar och vakta att han inte klev ur sängen. Han var rosenrasande så jag tror inte att någon på några kilometers avstånd kunde sova. Jag hoppas verkligen att vi kan upprätthålla hans sovvanor sen när bebisen kommer. 

Apropå tillökning så fattar han att något är på gång men jag kan inte tro att han vet vad varken bebis eller lillebror egentligen betyder, även om han gärna vill klappa min mage. Han är mer klängig än vanligt och äter ganska dåligt just nu, så vi misstänker att han är lite oroad för det som komma skall. När morfar är här så gör sig övriga icke besvär utan då är det bara han som gäller. 

IMG 0034

Här har han fått tag på ett par gamla halsband och ägnar en lång stund till att sortera pysselbollar

IMG 0050

Han har insett att han kan klättra ur vagnen på mataffären, köra korgen själv samt plocka lite slumpvis utvalda matvaror

DSC 7291

Gott med fika

IMG 9982

Läser truck-boken varje dag

IMG 0067

Hjälper till att baka småkakor till pappis

DSC 7302

Hans nya stora säng

I väntans tider

IMG 0072

Delningsbar jacka är den bästa jackan. Jag har även skaffat nya gummistövlar för att stå stark igenom slaskvintern. 

Ja, som jag nämnt lite flyktigt tidigare så är jag alltså gravid. När som helst, eller kanske aldrig(?) kommer Stellans lillebror. Han är beräknad till imorgon, den 1 december, och jag har trott det varit på gång nästan varje dag sen jag slutade jobba för cirka tio dagar sedan. 

När jag väntade Stellan så fick jag en udda graviditetsrelaterad blodsjukdom som heter ITP och som innebär att kroppen kastar bort sina blodplättar lite för snabbt, så nivåerna blir för låga. En slags blödarsjuka alltså, eftersom blodplättarnas funktion (bland annat?) är att få blodet att levra sig. Den gången blev jag medicinerad med massor av kortison för att få ordning på blodvärdena och igångsatt när dessa var som bäst. Den här gången är allt normalt så jag går som alla andra och väntar på att förlossningen ska starta spontant. 

Morfar, farmor och farfar är verkligen på tå och står i ständig jour för uttryckning, vilket känns mycket bra. Hampus däremot är inte fullt så noga med att varken läsa sms eller ha med sig telefonen överallt så jag har fått påtala att det kommer stå honom dyrt om han missar kalaset (googla tennisarmband på Kaplands). Han har hittills, med facit i hand, haft rätt i att det inte har behövts. 

Förutom att jag är lite nervös för allt praktiskt som ska falla på plats när det verkligen gäller, såsom att få hem maken och barnvakten i tid, att det inte ska vara snöoväder, trafikkaos eller fullt på förlossningens parkering så mår jag alla tiders. Jag är pigg (sen jag i höstas blev ordinerad järntabletter) och har inte direkt ont någon stans (bortsett från när jag ska vända mig i sängen på natten då det känns som knivar i bäckenbenet). Idag gjorde jag mitt sista träningspass på Sats utan större problem, även om jag inte tränar så jag blir svettig längre så funkar det att köra en halvtimma crosstrainer samt träna ländrygg och axlar-rygg-armar med skivstång eller i maskin. Jag känner tydligt att jag får ondare i ryggen om jag slarvar med träningen så jag är tacksam att jag har kunnat hålla igång. 

I övrigt så lufsar jag mest runt hemma och passar på att fixa med allt sånt som jag aldrig annars hinner med. Kameran har varit inne på lagning efter en incident i Florida då glaset på den övre displayen lossnade efter oförsiktig hantering (kostade mig 2000 spänn och nästan ett nervöst sammanbrott). Jag har skaffat en extern hårddisk och fått programvaran Lightroom i födelsedagspresent så vi båda (kanske mest min älskade make) har ägnat väldigt mycket tid åt att försöka få ordning på fotoarkivet. Mest jobb är det att rensa i röran, tyvärr har det inget med den nya tekniken att göra. Det jag också försöker göra är att titta på olika instruktionsfilmer på Youtube för att lära mig både fotoutrustning och mjukvara, det är verkligen lärorikt bara man tar sig lite tid. 

Det är ju på många sätt tur att bebisen dröjt för nu är årets blogg-/fotobok så gott som klar att skickas iväg på tryck (Obs jättehemligt, återkommande julklapp). Det enda vi undrar är om Kotten 2 ska hinna ut så han får vara med i årets upplaga eller inte. Och kommer han hinna fram till deadline för årets julkort?

Det bästa med att vara hemma är att jag kan passa på att sova en stund varje dag. Jag sover verkligen ordentligt på nätterna men vaknar några gånger av valrossen jag har i magen försöker böka sig ut. Det är ju skönt att kunna komplettera med någon halvtimma här och där för att få ihop nio-tio timmars sömn per dygn. Synd att det inte går att spara sömn inför alla kommande vaknätter.

Förutom att jag hittills inte hunnit läsa varken böcker eller tidningar så har jag i princip en grej kvar på att-göra listan och det är att virka en babyfilt till Kotten 2. Jag har skaffat garn och har en tanke om hur den ska se ut men det verkar ganska svårt efter att ha tittat på Youtube-filmer med tutorials… och jag ska försöka komma igång när som helst. Men jag kommer väl ha hur mycket tid som helst… sen?

Årets lyft

Årets bästa lyft består inte i att undertecknad varit på Akademikliniken (tyvärr) utan det är att vi har varit ute och målat om våra odlingslådor. De nya vi gjorde i våras målade vi svarta direkt, men nu har alltså samtliga därute fått sitt lyft. Samtliga utom de allra minsta, som snarare är att se som krukor, och gjorda i impregnerat trä. Färgen vi använt är alltså Falu Rödfärg, fast svart då.

Det blev sjukt bra!

Thumb DSC 6778 1024

Här pågår arbete

Thumb DSC 6780 1024

Titta på färg som torkar

Thumb DSC 6794 1024

Vilket lyft med svarta lådor istället för varierande grad av sunkigt obehandlat trä

Potatis- och grönsakslandet 2.0

I slutet av sommaren när det var dags att skörda frukterna av vårt potatisland utbröt stor besvikelse i familjen. Jag, som även då var gravid och hyfsat matt orkade med nöd och näppe gräva upp tillräckligt mycket potatis för att koka en middag till tre. Jorden var kruttorr och hård som cement. Av samma anledning så hade det knappt vuxit några potatisar. Stor besvikelse, det hade ju ändå varit ganska mycket jobb med alla förberedelser under våren.  

I slutet av augusti lyckades jag lura ut Hampus att hjälpa mig gräva lite. Av bilderna att döma så hade jag bestämt mig för att utöka landet redan innan jag förstått hur sjukt jobbigt det skulle bli att bara gräva upp de plantor som redan växte. Hampus fick bokstavligen bryta ny mark medan jag försökte rädda den potatis som fanns. Vi höll på och kämpade en lång stund och efter att ha grävt upp varenda stånd så hade jag fått upp potatis motsvarande typ en kastrull. Detta blev dock ett fiasko för jag glömde helt ta in den och några dagar senare var den uppäten av förbipasserande djur(?). 

DSC 6528 1024

Man kan ana att det är rätt torrt va?

DSC 6529 1024

Vår lilla medhjälpare var också med

Därefter började jag läsa på hur jag skulle komma tillrätta med stenhård lerjord och förstod att man…

1) Ska vända landet på hösten men inte gräva mer än absolut nödvändigt på våren då detta finfördelar leran

2) Ska undvika att kliva i jorden som då packas ytterligare

3) Ska tillsätta grov sand/grus samt jordförbättra med diverse, exempelvis barkmull, gödsel, barr, torv med mera. 

Allt ovan hade jag gjort, fast tvärt om. Jag lät landet vara orört på hösten men grävde igenom det mycket noggrant i våras. Jag trampar ofta runt däri och hade året innan sållat ut varenda sten större än en ärta.

Jag funderade länge på hur jag skulle ”designa” det nya landet. Upphöjda lådor eller ett platt land som i Järvsöbaden som vi besökte i somras. Det slutade med att jag bestämde mig för tre smala längder, inramade med grova trärams för att hålla jorden inom landet i schack och andra växters rötter borta. 

Det tog ytterligare drygt två månader innan det blev några vidare framsteg. Med förra helgen, med en månads marginal till beräknad förlossning, gjorde jag sista rycket. Ja alltså, pust, det tog hela helgen. Men, nu är det klart! Även om det bara blev två istället för tre land så blev det hyggligt väl tilltaget. Vardera låda är 1,2 m bred och 4,2 m lång. Tidigare var landet cirka 3 x 3 meter. 

Träramarna är gjorda av obehandlade reglar som är 4,5 cm tjocka och 22 cm breda. Jag gjorde mitt yttersta för att sätta ner ramarna hyfsat i våg trots att marken lutar kraftigt i minst två riktningar. Eftersom jorden är så dålig så passade jag på att bygga upp marken med den runt omkring lådorna och istället försöka fylla på med annan jord. 

Som ett försök att jordförbättra så har jag vänt ner massor av löv, lite sand, nio säckar barkmull, fyra säckar gödsel och många lådor av kompost- och annan luftigare jord jag fått över från andra ställen på tomten. Tydligen skulle tallbarr också vara bra, och det är ju något vi har gott om här. 

 IMG 0227

Hampus hjälper till att bära säckar och fördela jord 

Den omkringliggande jorden slätade jag ut så gott det gick och sådde sen gräs för att slippa klampa runt i en leråker. Tänker mig att Hampus kan köra runt lådorna med gräsklipparen någon gång då och då, även om slänten i övrigt inte lämpar sig för detta. 

Planen för grönsakslanden är nu att de ska ligga helt preppade inför vintern och att tjälen ska gå ner i leran och ”spränga” den. Till våren ska jag alltså gräva så lite som möjligt för att inte finfördela leran ytterligare. Eftersom det är tillräckligt smalt och går lätt att gå mellan landen så blir det inget trampande i jorden mer. Jag gissar att jorden kommer sjunka lite så jag räknar med att vi får åka och köpa premiumjord i trädgårdshandeln. Eventuellt att det behövs mer näring för att det ska bli riktigt stora morötter. 

Thumb DSC 6971 1024

Landet är äntligen klart!

Thumb DSC 6973 1024

Man ser att marken lutar både åt söder och åt öster men tack vare lådorna så är odlingsytan hyfsat platt

Trädgårdshelgen avslutades med att jag också fixade till lite höstljung och städade ur mängder med gamla krukor och lådor. Det är något befriande med att göra klart och nu finns det inga mer trädgårdsmåsten (möjligen några nice to haves) att göra innan våren. 

Thumb DSC 6975 1024

En höstplantering får avsluta trädgårdshösten

Potatis- och grönsakslandet 2.0

I slutet av sommaren när det var dags att skörda frukterna av vårt potatisland utbröt stor besvikelse i familjen. Jag, som även då var gravid och hyfsat matt orkade med nöd och näppe gräva upp tillräckligt mycket potatis för att koka en middag till tre. Jorden var kruttorr och hård som cement. Av samma anledning så hade det knappt vuxit några potatisar. Stor besvikelse, det hade ju ändå varit ganska mycket jobb med alla förberedelser under våren.  

I slutet av augusti lyckades jag lura ut Hampus att hjälpa mig gräva lite. Av bilderna att döma så hade jag bestämt mig för att utöka landet redan innan jag förstått hur sjukt jobbigt det skulle bli att bara gräva upp de plantor som redan växte. Hampus fick bokstavligen bryta ny mark medan jag försökte rädda den potatis som fanns. Vi höll på och kämpade en lång stund och efter att ha grävt upp varenda stånd så hade jag fått upp potatis motsvarande typ en kastrull. Detta blev dock ett fiasko för jag glömde helt ta in den och några dagar senare var den uppäten av förbipasserande djur(?). 

DSC 6528 1024

Man kan ana att det är rätt torrt va?

DSC 6529 1024

Vår lilla medhjälpare var också med

Därefter började jag läsa på hur jag skulle komma tillrätta med stenhård lerjord och förstod att man…

1) Ska vända landet på hösten men inte gräva mer än absolut nödvändigt på våren då detta finfördelar leran

2) Ska undvika att kliva i jorden som då packas ytterligare

3) Ska tillsätta grov sand/grus samt jordförbättra med diverse, exempelvis barkmull, gödsel, barr, torv med mera. 

Allt ovan hade jag gjort, fast tvärt om. Jag lät landet vara orört på hösten men grävde igenom det mycket noggrant i våras. Jag trampar ofta runt däri och hade året innan sållat ut varenda sten större än en ärta.

Jag funderade länge på hur jag skulle ”designa” det nya landet. Upphöjda lådor eller ett platt land som i Järvsöbaden som vi besökte i somras. Det slutade med att jag bestämde mig för tre smala längder, inramade med grova trärams för att hålla jorden inom landet i schack och andra växters rötter borta. 

Det tog ytterligare drygt två månader innan det blev några vidare framsteg. Med förra helgen, med en månads marginal till beräknad förlossning, gjorde jag sista rycket. Ja alltså, pust, det tog hela helgen. Men, nu är det klart! Även om det bara blev två istället för tre land så blev det hyggligt väl tilltaget. Vardera låda är 1,2 m bred och 4,2 m lång. Tidigare var landet cirka 3 x 3 meter. 

Träramarna är gjorda av obehandlade reglar som är 4,5 cm tjocka och 22 cm breda. Jag gjorde mitt yttersta för att sätta ner ramarna hyfsat i våg trots att marken lutar kraftigt i minst två riktningar. Eftersom jorden är så dålig så passade jag på att bygga upp marken med den runt omkring lådorna och istället försöka fylla på med annan jord. 

Som ett försök att jordförbättra så har jag vänt ner massor av löv, lite sand, nio säckar barkmull, fyra säckar gödsel och många lådor av kompost- och annan luftigare jord jag fått över från andra ställen på tomten. Tydligen skulle tallbarr också vara bra, och det är ju något vi har gott om här. 

 IMG 0227

Hampus hjälper till att bära säckar och fördela jord 

Den omkringliggande jorden slätade jag ut så gott det gick och sådde sen gräs för att slippa klampa runt i en leråker. Tänker mig att Hampus kan köra runt lådorna med gräsklipparen någon gång då och då, även om slänten i övrigt inte lämpar sig för detta. 

Planen för grönsakslanden är nu att de ska ligga helt preppade inför vintern och att tjälen ska gå ner i leran och ”spränga” den. Till våren ska jag alltså gräva så lite som möjligt för att inte finfördela leran ytterligare. Eftersom det är tillräckligt smalt och går lätt att gå mellan landen så blir det inget trampande i jorden mer. Jag gissar att jorden kommer sjunka lite så jag räknar med att vi får åka och köpa premiumjord i trädgårdshandeln. Eventuellt att det behövs mer näring för att det ska bli riktigt stora morötter. 

Thumb DSC 6971 1024

Landet är äntligen klart!

Thumb DSC 6973 1024

Man ser att marken lutar både åt söder och åt öster men tack vare lådorna så är odlingsytan hyfsat platt

Trädgårdshelgen avslutades med att jag också fixade till lite höstljung och städade ur mängder med gamla krukor och lådor. Det är något befriande med att göra klart och nu finns det inga mer trädgårdsmåsten (möjligen några nice to haves) att göra innan våren. 

Thumb DSC 6975 1024

En höstplantering får avsluta trädgårdshösten