Jaha, men vad händer på Kottefronten då kanske någon undrar.

Well, han kan nästan gå, fortfarande. Tanken var ju att vi skulle börja skola in på dagis så smått nu, men det är uppskjutet på obestämd framtid i avvaktan på att han ska bli en tvåbening. Han har dreglat som en St Bernadhund hela hösten och nu börjar det äntligen ge resultat. Det är fyra kindtänder på gång, en på varje sida/våning. Jag tror två av dem har spruckit igenom men man ser och känner alla. Och det är inte så lätt att få titta/känna, därav oklar status. Jag antar att det gör ont, eller så är det en ny omgång snuva som gjort att han har varit riktigt tussig i några dagar. 

När man bara måste samla lite kraft

Förutom att det är gnälligt och ynkligt så äter han nästan ingenting just nu. I två dagar har han ätit apelsin och jordnötsmör/mjukost/hollandaisesås på sked. Kanske inte motsvarar hela kostcirkeln…?

Han kan tydligt säga ”hej” och ”tack”. Med lite god vilja har vi också hört ”pappa”, kanske ”mamma”, möjligen ”hej då” och ”titta”, samt ganska säkert ”vad är det där?”. Lilla Kotten, tänk vad han växer. Jag sa tidigare att han är tussig och gnällig, men det som ändå är kul är att när han är glad så är han jätteglad. Det är mycket liv och babblande. 

Uppställd med sop

Idag, med nya trädgårdsverktyget i Kotte-size

Busar med pappis

Lego är kul

… och tvätt

Samtidigt som jag satte en massa tulpanlökar i rabatterna så fick jag några över som jag körde ner i krukor och stoppade in i källaren. Det där blev ju helt bortglömt. För några veckor sen gick jag ut och skulle ta och plantera om alla pelargoner som jag övervintrat enligt spekulativ metod (inte så framgångsrik). Pelargonerna sattes om i jord, vattnades rikligt och flyttades från mörka källaren till uterummet. Nu, några veckor senare, så står det klart att en, max två, av typ tjugo överlevde vintern. Nog om det.

Först blev jag överraskad och glad över att jag hade satt tulpanlökar också och sen blev jag ännu mer överraskad när jag insåg att de hade börjat växa där i mörkret och torkan. Troligen blev hjärnan överbelastad efter det för jag vattnade och stoppade tillbaka krukorna i källaren utan övrig åtgärd. 

Oj vilken överraskning, jag hade tulpaner? Oj, de har börjat växa?

Tid gick. Idag gick jag ner igen för att hämta upp tulpanerna och göra något med dem. En av dem var en riktig överlevare som lyckats växa och slå ut trots denna misär. Blomman är färgstark och kraftigt röd men stjälken och bladen hade nästan ingen färg. 

Säsongens första och enda albinotulpan

I motsats till blomman så har inte idéerna direkt blomstrat. Jag körde på rikligt med vatten igen och bara ställde ut dem på uterummet. Den utslagne blomman knipsade vi av och ställde på bordet. Det blir väl så vi får göra med resten av tulpanerna allt eftersom de kommer upp. Det roliga med vår första tulpan är att den praktiskt taget slog ut medan vi tittade på den.