”Jaha, ska vi äta middag idag igen? Vaaaa, gjorde vi inte det igår?!… Eller?”

Så vimsar mina tankar runt i skallen alldeles för många dagar i veckan en timma innan middagen ska vara serverad. Vår matlagningssituation är helt katastrofal och inte förenad något positivt. Visserligen så storhandlar vi oftast men den som åker iväg har vanligen bara med sig en inköpslista på allt annat än mat (hushållspapper, batterier, våtservetter, mandelmjöl osv) och medan man går där i butiken så förväntas man komma på närmsta veckans kulinariska utsvävningar. Resultatet blir att man plockar lite slumpvis typ ett paket köttfärs, ett paket kyckling, blodpudding eller korv och två paket ägg förutom allt det där med batterier och schampo.

Sen står man där lite senare med en schampoflaska i handen, har ett skrikande barn som bokstavligen hänger i vaderna och undrar vad det ska bli för mat om en kvart. Om man mot förmodan tänker ut något som är lite annorlunda jämfört med förra veckan så innebär det utan undantag att man behöver börja med att komplementhandla. Det går ju bra om man har all tid i världen, dock litet minus för det medför att Kotten somnar i vagnen för nära inpå läggdags och nattningen bryter ut i skrikinferno.

Hampus verkar inte uppleva matlagningsrutinen fullt lika ångestfylld men det finns säkert någon naturlig förklaring till detta. Så länge det bara var jag som var föräldraledig så lagade jag mat varje dag, och städade och lagade mat, städade igen och gjorde inget annat förutom att ta hand om Stellan. Därav lite bitter, men det är en parentes. Nu, så som arbets- och föräldradagarna är uppdelade så faller det på min lott att fixa middag måndag, tisdag och torsdag. Hampus fixar således onsdagar och fredagar. Han har sedan tidigare fått ett frikort att fribase:a på fredagarna, vilket innebär att han har som vana att promenera till Ica för att köpa någon rolig färsk fisk att göra något kul och weekend-lyxigt av. När det gäller helgen så är det mest Hampus som är drivande och ambitiös, även om vi hjälpts åt i ganska stor utsträckning. Dock försöker jag ta Stellan och hålla oss undan från köket för att slippa eländet. Söndagarna är himmelriket för då äter vi hos Hampus föräldrar.

Det jag också ska säga är att vi innan vi fick barn hade en väl fungerande middagsrutin, då vi åt både varierat och en stor sallad varje dag. Förutom tids-, planerings-, och engagemangsbristen som vi har nu så vill Hampus inte äta fläsk och speciellt inte korv, och jag vill inte äta carbs. Ingen snabb och enkel mat är kvar med andra ord.

Nåja. Nytt år och nya tag. Nu har jag tvingat oss att göra en gemensam matplan för att minimera helvetesmatlagningen. Vi startade i måndags och de första dagarna fick vi utgå från det som fanns i kylskåpet. Idag har vi storhandlat enligt matschemat och det känns redan väldigt lovande. Jag menar, hey, jag har redan nu basilika hemma till morgondagens kycklingrätt. Det känns som en seger.

Planeringsworkshop

Matplanen går ut på följande, vi har nu planerat tjugo vardagsmaträtter som är schemalagda på de kommande fem veckornas måndag-torsdagar. Vi har aktivt valt ut rätter enligt fördelningen fem av varje: vego, fisk, kött och kyckling. Detta innebär att det ändå finns ett utrymme att vara ”kreativ”, ”nyskapande”, ”ambitiös” och ”gå på känsla” övriga dagar. Jag räknar med att de flesta rätterna kommer funka som lunchlåda dagen därpå.

Här kommer första fem veckorna. Aaah!