månadsarkiv: april 2014

Pappa och stubben

Igår var min pappa här och gjorde kraftjobb. Vi gick på ett par av stubbkolonierna nere längs staketet med spett, slägga, såg och sekatör. Här kommer en bildserie om en (1) stubbe.

IMG 5082

En av ungefär en miljon stubbkolonier på vårt tomt. Just den här är visserligen på utsidan av staketet men är ändå medräknad. 

IMG 5081

Kraftman

IMG 5084

Den kom upp i inte mindre än åtta delar

Tog bort ytterligare en av samma kaliber på utsidan av staketet. Klippte ganska mycket kvistar på insidan av staketet och sågade av ytterligare några stubbar i markhöjd (istället för 20 cm ovan jord). Skulle behöva ha som mål att ta fyra stubbar om dagen för att bli av med alla till sommaren. Fantiserar om att kunna köra med gräsklipparen i området mellan garaget och vägen för att hålla efter ängsgräset. 

Baked Alaska, minimodellen

Igår firade Hampus och jag femårsdag med bubbel, räkor och hummersoppa. Jag ansvarade för efterrätten och valde då att göra en Baked Alaska. Vi har gjort en sådan tidigare, när vi invigde övervåningen. Originalreceptet är i största laget för två (räcker säkert till 8 pers?), vilket då fick mig att tänka att jag skulle göra en tvåportionsmodell för att inte ”behöva” äta efterrättsrester hela nästa vecka eftersom det går lite stick i stäv med mina i övrigt lchf-inspirerade matvanor. När jag var igång med jobbet så fick jag dock den briljanta iden att göra både en lite mindre och ytterligare fyra pyttesmå, enportionsformar att spara i frysen. Summa summarum så blev det nog nästan lika mycket som om jag hade gjort en stor på en gång… Lite misslyckat men ändå lyckat på något vis. 

Jaha, vad är en Baked Alaska då? Jo det är som en glassbomb, i mitt fall bestående av tre lager glass, omgiven av maräng som bränns av med en gasolbrännare. Jag hittade recept, instruktioner och inspiration på underbara siten Callmecupcake.se som skrivs av en tjej som heter Linda Lomelino.  Här är länken till avsnittet om Baked Alaska och jag rekommenderar alla att se hennes film!

Man tager vad man haver och spär på med det man gillar tänkte jag, när jag inventerade frysen. Där hade vi sedan tidigare hemgjord vaniljglass med chokladhack och en halv förpackning med Sias hallonsorbet. Jag valde då att komplettera med chokladglass. Av den glass vi äter här hemma gör vi kanske 50% själv och jag tycker det inte är så jobbigt att göra. Ett tips är att göra glass av vispgrädde som håller på att gå ut.  

Grundrecept vaniljglass

  • 1 3/4 dl vispgrädde
  • 2 äggulor
  • 35 g socker
  • 1/2 vaniljstång

1. Vispa grädden tjock

2. Vispa äggulor, socker och vaniljstångens innehåll till ett hårt skum

3. Blanda ner grädden i äggsmeten försiktigt

4. Kör glassmeten i en glassmaskin, skopa upp i en burk och frys. Har man ingen glassmaskin så häller man smeten direkt i en burk och rör om ett par gånger medan den fryser för bästa resultat. 

Nu när jag gjorde chokladglass så bytte jag vaniljstången mot 3-4 rutor smält god choklad. Jag tyckte det blev lite klen chokladsmak så jag tillsatte även en matsked kakao på slutet. Inte klockrent kanske men man får testa sig fram helt enkelt. En gång blandade jag i citronzest och lite citronsaft i vaniljglassen och det blev jättegott, men det är en parentes.

DSC 0463

Grädden vispad, äggulor och socker uppmätt

DSC 0464

Äggblandning och smält choklad

DSC 0466 

Glassmaskinen kör runt smeten 

Montera glassbomben så här:

1. Klä in en eller flera skålar med plast och fyll med första glassen (låt glassen stå framme en kort stund så den är lite mjuk). Stoppa tillbaka till frysen och låt stå en stund. Fyll på med nästa glassort, frys på en stund till och lägg därefter på det tredje lagret. 

2. Valfritt – Skär ut en botten av sockerkaka och tryck till på toppen i skålen. Jag skippade detta den här gången för jag tycker inte det tillför något i smak (bara jobb), nackdelen är att glassen smälter lite och rinner ut på tallriken i marängmomentet vilket inte blir så tjusigt. 

3. Låt frysa in ordentligt. Enligt grundreceptet minst sex timmar. Om man gör en liten modell kan man nog korta ner tiden. Man får låta den frysa så länge man har tid så att säga.

DSC 0470

Lager ett, vaniljglass i botten som nu täcks med mellanlagret av hallonsorbet

Marängtäcke

Jag gjorde en mindre sats än grundreceptet och det räckte och blev över till de glassbomber jag gjorde (3 dl + 4 x 1 dl)

  • 3 stora äggvitor
  • 120 g socker
  • 1/2 tsk vaniljsocker

1. Blanda alla ingredienser i en värmetålig skål

2. Koka upp vatten i en kastrull och sätt skålen på kastrullen

3. Vispa marängsmeten med en handvisp tills den är 65 grader

4. Ta bort marängen från värmen och fortsätt vispa tills smeten svalnat och blivit hård. I mitt fall prövade jag att hälla all smet i assistentens vispskål som fick köra i 5-10 minuter. Tidigare har jag vispat med mixerstavens visp i hundra år och nästan orsakat elbrand i densamma. 

DSC 0471

Oerhört smart att använda en visp som man inte behöver hålla i handen när det ska vispas i uppemot 10 minuter

Slutmontering

1. Ta glassen ur frysen, låt den stå framme så kort stund som möjligt men tillräckligt för att få den ur skålen och på ett fat.

2. Applicera på marängsmeten med en slickepott, kniv eller motsvarande

3. Bränn marängen med en gasolbrännare

Servera direkt eller stoppa tillbaka hela klabbet i frysen, det går bra vilket som. 

Ps. som alltid när man gör saker i sista sekund efter mörkrets inbrott så blir det verkligen dåliga bilder och lite kladd här och där.

DSC 0472

Upp-och-nervänd glassbomb. Vaniljglass överst, hallonsorbet i mitten och chokladglass underst. Den här är gjord i vår vanliga frukostskål som rymmer 3 dl. På grund av att jag inte har en sockerkaksbotten så rinner glassen i väg lite. 

DSC 0479

Marängen applicerad och brännaren igång

DSC 0485

Den här är gjord i en skål som rymmer 3 dl glass. Vi åt drygt halva efter en rejäl middag. 

DSC 0495

Pyttevarianten. Gjord i en liten soya-skål som rymmer ca 1 dl. Bilden är tagen nu idag, efter att den stått en natt i frysen vilket gjort marängen lite matt. 

ÄNTLIGEN nya sulor

När jag fyllde år, precis innan vi flyttade till huset för snart 3,5 år sedan fick jag ett par skor av Hampus i födelsedagspresent. De har sedan dess varit mina favoriter och jag använder dem nästan jämt från höst, via vintern till sommarens intåg (Hampus har ett par likadana och gör detsamma). 

DSC 0452

RM Williams, mina slitna och ständigt smutsiga favoritskor

Efter att Hampus och jag strecksett andra säsongen av House of Cards, en TV-serie som utspelar sig i och omkring maktens centrum i Vita Huset, så har jag känt mig lite mer inspirerad att… så att säga… hotta upp min stil lite. Kanske bli lite mer elegant än att varje dag dra runt i grova, ständigt smutsiga, boots och jeans. Kvinnorna i serien har alltid klänningar, är så sjukt välklädda, snitsiga och snygga. Jag har tittat och tänkt tillbaka till svunna tider då jag ofta klänning och klackskor på jobbet. Serien har fått mig att lova att jag ska använda klänning minst en gång i veckan när det är dags att göra återintåg på arbetsmarknaden.

Jag har också länge, flera år, letat efter ett bra par nya kängor/stövletter som är lite snitsigare men ändå utifrån min mycket smala bekvämlighetszon ändå användbara.  Det har varit himla svårt att hitta något och/eller komma till skott. I söndags var jag och Caroline på stan och slog jag till på ett par och jag är mycket nöjd. Visst är de snarlika mina gamla skor, men jag tycker ändå de har några element av elegans – lite högre klack, lite smalare tå och lite blankare skinn. Bästa av allt är att de känns sköna att ha på fötterna och klacken känns betydligt lägre än vad den är. Det är bara att acceptera, jag är tant och dessutom småbarnsmorsa. Befriande. 

DSC 0449

Mina nya skor, nästan lika men något mindre smutsiga 

Pelargonkalas

– ”Vad tycker vi om Pelargonier?” Hampus

– ”Skit!” Hanna

– ”Just det, de luktar illa och smutsar ner” Hampus

– ”Nu kanske du undrar varför vi har två fång av pelargonier i köksfönstret…?” Hanna

Senast vi tvättade fönstren så bestämde vi oss för att vi inte ska ha en pelargoner som prio ett-blommor. Det är en illaluktande tantväxt som ger en massa kladd på rutan och en lövhög på fönsterbrädan. Jag har därför börjat sätta pelargonerna på undantag, alltså i fönster längre och längre bort ifrån husets kärna (köket). Detta, plus att det har varit vinter har gjort dem till ett gäng magra, gängliga typer. Jag stod och tittade på dem igår och valde mellan alternativen A) Pyssla om eller B) Slänga ut. Jag tänkte då lite på Charlottas pellistrappa och tänkte att det är ändå rätt najs att ha dem som utomhusblommor på sommaren. Rådjurssäkra dessutom, vilket verkar bli vårt prio ett, två och tre.

Jag valde därför alternativ A) Pyssla om, men har bestämt mig för att samtliga plantor åker ut när det är varmt nog för att sen inte komma tillbaka in i huset igen. Jag testade ju att övervintra plantor i mörka krypgrunden och det har till synes gått bra. 

Det jag gjorde igår när jag pysslade om plantorna var att jag klippte av alla gängliga skott och satte skotten i vatten för att göra nya sticklingar. Förhoppningsvis kommer det nu växa ut nya tätare skott på själva plantorna. Sticklingarna planterar jag i jord så snart de fått rötter, med lite flyt sammanfaller det med utomhussäsongen för högsta bekvämlighet.

DSC 0439

Ansade växter. Inte mycket kvar…

DSC 0447

Sticklingar på tillväxt i köksfönstret

DSC 0441

En typ som övervintrat i krypgrunden och sedan stått på uterummet

Snorkotten och elände

DSC 0459

Överlevnadskit vid skötbordet

Elände och jämmer, Stellan är förkyld!

Det startade nog natten till söndagen då vi alla sov dåligt, det var mycket snarkande och gnäll från sovrummets Stellanhörna. Under söndagen började han hosta och nysa mer och mer. Under natten mot och hela gårdagen ville han ogärna äta och jag trugade, tvingade och lockade honom med mat så ofta jag fick chansen. Resultatet blev att han åt ungefär 1-2 minuter med 4-4,5 timmars intervall. Veckan innan hade han ätit 2 x 5 min, gärna varannan timma om han fick.  Han hade dock ingen feber nu och verkade ungefär lika med och glad som vanligt, även om han sannolikt sov mer. 

Eftersom jag blev lite orolig för att han åt så dåligt igår så ringde jag sjukvårdsupplysningen för att höra hur lite en liten kotte egentligen får äta utan att det blir farligt. Sjuksköterskan i telefonen sa att det inte var så viktigt att han åt, bara han drack. Hmm… ”Eller han kanske ammar fortfarande?”. Jooo… Det enda konkreta jag fick var att så länge han kissar, inte har feber eller är allmänpåverkad så är det lugnt. Jag fick aldrig några riktlinjer om hur mycket han skulle äta som minst men det kändes det bättre i alla fall. 

Strax innan Hampus kom hem så testade jag att ge honom mat i flaska i stället, och det funkade mycket bättre! Han sulade i sig ett rejält mål ganska rask, och då kändes det genast mycket bättre. Också i brösten som fick lätta lite på trycket så att säga. Senare på kvällen åt han igen, ordentligt, från bröstet. Då hade jag preppat genom att pumpa ur lite i en flaska så det var lite mindre spänt och lättare att få tag för en liten mun.

Sedan dess, under natten och hela dagen idag har han ätit som vanligt fast på mitt initiativ. Märkligt det där med ombytta roller: han sover, jag vaknar på hans gamla amningstider och väcker honom. Knäppt och smart på något sätt. Även om han fortfarande snorar och hostar så känns det hanterbart eftersom han äter. Enligt sjukvårdsupplysningen är det vanligt med hosta i flera veckor på småbebisar.

Det jag skulle komma till, med hjälp av bilden ovan är att berätta att min just nu bästa vän är snorsugen, den blå grejen med slang och röd gummituta. Med den och lite koksalt-näsdroppar så kan man fräsa (suga) ur förhållandevis stora mängder segsnor ur den minsta sortens näsa. Vi testar även att smörja Stellans fnasiga fjällande panna med eksemkräm för bebisar och jag tycker det blir bättre.