Som jag skrev i förra bloggen så har vi varit på långsemester i Frankrike, här kommer ett inslag om vår första del i området Hautes-Alpes.

Vi åkte hemifrån på lördag morgon, minst sagt gristidigt (ca fyra) och landade i Nice vid tiotiden – gött med hela dagen framför oss. Efter att ha hittat vår hyrbil så började vi åka norrut enligt GPS:ens anvisning. Eller egentligen hade GPS:en föreslagit en mycket längre tur, en lång omväg om ca tio mil i U-form, men vi tänkte att det kunde vara trevligt att se lite andra vägar än motorvägar. Sagt och gjort, vi for i riktning mot Grenoble och följde den smala lilla vägen längs dalgången omgiven av höga branta berg. När det närmade sig lunch så stannade vi, så där på franskt vis, bara till på första bästa fika-och-bageriställe och fick tag i den allra godaste paninin (varm macka) respektive baguetter med parmaskinka. Otroligt gott och, det allt kändes väldigt lyckat och lovande inför hela resan. 

Världsgod men jättesimpel mack-lunch på vilket ställe som helst efter vägen

Därefter åkte vi vidare och till slut nådde vi fram till ett berg som vi uppenbarligen skulle ta oss över snirklande. Pappa muttrade något om att det är inte helt ofta man kör 15 mil på ettans växel, men det var ungefär så. Vacker utsikt, fint väder och massor av spänstiga cyklister att titta på efter vägen. Bergsmassivet heter Saint Étienne de Tinée

Här någonstans kan man säga att både Hampus och jag trillade över kanten till den avgrundsdjupa åksjukan. Urk vad dåligt vi mådde. Även om ingen kräktes så gungade marken kraftigt och vi fick ta en hel del stopp för luft. 

Lite senare på eftermiddagen så nådde vi fram till vårt Bed and Breakfast, det var en alpstugebyggnad strax utanför en liten by som heter La Breolé. La Breolé var i sin tur en liten by i anslutning till en ganska stor sjö, Serre Poncon, som enligt turistguiden är känd som en av de största anlagda sjöarna i västra Europa. Området skulle vara toppen för vadring, cykling, paddling, forsränning med mera. 

Nu när vi kom fram var det rejält varmt, 25-30 grader, och kvinnan som ägde stället berättade att det vintertid kommer uppemot 1,5 meter snö och att området är poppis för utförs- och längdskidåkning. Rätt härligt att kunna ha både snö och stora rosor i rabatten kan en annan tycka. Stället var fint och ägarinnan var trevlig och hjälpte till med vägbeskrivningar och tips. Enda minuset jag kan komma på var att det var en massa djur (möss/fåglar/ödlor/ponnys) i väggen bakom huvudkudden, vilket gjorde att det inte var helt lätt att sova (jag var halvvägs till skärrad). Ett annat litet minus var att La Breolé och närliggande byar var riktiga hålor så det var inte helt lätt att få tag i mat där på lördagskvällen. I övrigt ett klart trevligt och gemytligt ställe.

På söndagen tog vi bilen och åkte en tur runt sjön och tittade till de kringliggande byarna. Åt alla håll var det höga berg och djupa dalar så utsikten var fin. Även idag såg vi massor av cyklister och motorcyklister som i varierande grad av kämpande susade upp och ner över bergen. 

Serre Poncon med det riktigt alpblåa vattnet

 Målet för dagen var att gå upp på ett av de högsta bergen i närheten och också titta på några annorlunda stenformationer som bildats i berget. 

Pappa och jag pustar lite i hettan, det var helt klart krävande vandring

Veteodling på hög höjd och massor av vallmo – vackert!

Stenformationer i sluttningen, håll med om att de ser ut lite som lemurerna på Skansen 

Vägen mot toppen var i varierande terräng, här ganska breda stigar i grus, det är väldigt brant (och varmt)

Hampus piggast idag, kämpar på med långa kliv

Pappa som svettades en del i kepsen så att säga, hade en hel svärm av flugor efter sig. Mycket lusigt tyckte vi andra.

Efter att ha kämpat nästan hela dagen, gått lite fel och kors-och-tvärs så började både vattnet och orken ta slut så vi vände innan vi nådde upp till toppen. Hampus var lite besviken men pappa och jag nöjda över dagens strapats. Även om det gick betydligt snabbare att ta sig ner så krävdes det en hel del kraft och fokus för att inte ramla utför sluttningen. 

Efter lite dusch och uppfräschning så tog vi ett genialt beslut att åka in till en närliggande stad, Gap för att äta middag. Vi hade visserligen fått tag i god mat på La Breolés enda restaurang tidigare dag, men kände ändå att det var dags för något annat. Så vi satte oss i bilen och åkte 2-3 mil eller vad det kan ha varit, letade en bra stund efter parkeringsplats och vimsade därefter ner mot det vi trodde var staden. På ett litet torg hittade vi en pizzeria-brasseri där vi åt den måltid som vi utnämnt till semesterns bästa. Kött med potatisgratäng, massor av sås (roquefort för pappa och mig, tryffel för Hampus), grillad tomat och frästa grönsaker. Så otroligt gott! 

Den andra heldagen i Hautes-Alpes var bokad för en tur till det närliggande naturreservatet Ecrin National Park. För att komma hit åkte vi bil i 8-9 mil norrut och stannade till i en by som heter Les Vigneaux. Här hade vi kollat upp att det skulle finnas en bra slinga att vandra längs. Vår värdinna var dock lite skeptisk och föreslog en annan tur längs en dalgång i närheten, men vi chansade på det vi hade tänkt. Den här turen var på många sätt lik gårdagens, så tillvida att det var otroligt brant och varmt. Vi kunde konstatera att det inte var så mycket annat folk ute, och det berodde rimligen på att vi var lite off season. Man skulle nog kunna få en bättre upplevelse på våren eller hösten.

Hur som helst, efter en stunds letande efter lämplig startpunkt (vi hade ingen bra karta med oss och fick inte tag på någon på plats som vi hade tänkt) så parkerade vi i närheten av byns kyrka. Av praktiska skäl åt vi lite mellanmål bestående av yoghurt och bakverk redan vid bilen.

Fika vid bilen för att slippa en del packning

Därefter började vi gå. Vi hittade rätt och kunde därefter följa markeringar och skyltar. Den tur vi hade tänkte skulle inte direkt leda till bergets topp utan slutmålet var en utkiksplats. Enligt guiden skulle turen vara lätt/medium och den var beräknad till ca 4 timmar. Vi hade stannat till på en mataffär på vägen hit och köpt med oss matsäck som vi åt när det närmade sig lunch. Även den här lunchen går till minnet som en oerhört lyckad matupplevelse trots att den bestod av så pass simpel mat som grillad vaccumförpackad kycklingfile, en tomat och en bit baguette. Med lärdom från gårdagen hade vi också med oss massor av vatten, frukt och godis. 

En av de godaste luncherna på hela resan: vaccumpackad kyckling, baguette och tomat.

Notera hur brant det är

Efter lunchen så fortsatte vi att gå uppåt, balanserandes på smala stigar med en hissnande brant på ytterkant och lite lösa stenbumlingar och rötter på insidan. Förutom att det var brant, varmt och jobbigt så började det bli rejält läskigt dessutom. Det var inte  klättring med rep men inte helt långt därifrån, och för varje utmanande krök vi klarade blev det än mer obehagligt att tänka på hur det skulle kännas att gå nerför på samma ställe. Efter att ha kämpat på en bra stund så bestämde vi oss för att det nog fick räcka med spänning för den här dagen och vände. Då hade vi kommit ungefär knappt 1500 meter upp i luften. Jag som tidigare har gått upp för väsentligt högre berg i St Moritz var lite sur för att just de franska bergen skulle vara så svårtillgängliga (inga fikställen fanns efter vägen heller!). 

Hur som helst, efter ungefär fem minuter efter att vi bestämde oss för att vända var ingen av oss besvikna längre utan gick trallande nerför berget igen.

Toppen av berget? Här ifrån var det markerat att det skulle ta tre timmar upp till utkiksplatsen

Hampus ganska glad ändå

Knixiga stenar 

Hissnande utsikt

När vi väl var nere på backen så passade vi på att se oss om i området. I den närliggande byn Vallouise hittade vi både pub och internet. Vilken lycka!

Hampus glad för sin öl efter ett tufft bergspass

På väg hem stannade vi i en av de större orterna i närheten av vår by, Embrun, för att äta middag. Det var ett tips från värdinnan som var mycket bra. En mysig liten stad och oerhört god mat (confiterad anka med råstekt potatis) på torget. Embrun, förstod vi är en riktigt cykelstad för aldrig har vi sett så många cyklister och cyklar. Det vi också fick veta var att Tour de France, som är cykelfolkets cykelhöjdpunkt skulle ha en deletapp i Embrun ett par dagar senare. Synd att vi missade det.

Pappa och Hampus sitter vid bordet under taket och avvaktar att det ska bli middagstid

Cykelfontän

Efter middagen så drog vi oss hemåt för att packa och samla ihop oss inför nästa dag då vi inledde Etapp 2 av semestern. 

Igår kväll kom vi hem efter en riktig långsemester i Frankrike. Håll i hatten, vilken resa och vad roligt vi har haft! Aldrig har energin och örrådet av D-vitamin i kroppen varit så högt, och aldrig har en drygt halv sommarsemester känts så lång och innehållsrik. Aldrig heller har vi ätit så mycket god fransk fiskmat (och baguetter, smördegsbakelser, pommes osv) så Omega 3-värdena såväl som livsnjutarvärdena lär också vara på topp. 

Här kommer en inledande blogg om om vår semester och därefter kommer jag skriva separata inlägg om varje del av resan, i den takt som jag hinner gå igenom de drygt 1200 bilder som vi tagit… 

Som bakgrund till resan hade vi minnet av förra sommaren som bokstavligen regnade bort och en lång tung kall vinter, vilket gjorde att vi ganska tidigt bestämde oss för att satsa på en ordentlig resa till värmen. Det var det eller dö, liksom. Det som gjorde att vi valde Frankrike var främst därför att vi hade möjligheten att hyra en lägenhet i Antibes utanför Nice, och med det som utgångspunkt planerade vi resten av resan. Vi bestämde oss också tidigt för att ha en ganska aktiv semester, i den betydelsen att vi inte skulle stanna på samma ställe från start till slut utan passa på att se så mycket som möjligt.

I vanlig ordning är det mest slumpen som avgör hur saker och ting blir, så även valet av de orter vi besökte och de ställen vi bodde på. Vi köpte en guidebok i början av maj men satt i övrigt mest och googlade efter lämpliga Bed and Breakfast-ställen. Rutten avgjordes alltså av vart vi hittade trevliga ställen som hade lediga platser (vi var rätt sent ute med alla bokningar, såklart). Datum och klockslag för ut- och inresa avgjordes av bästa pris, och vi är mycket nöjda över att ha fått tag i prisvärda flygbiljetter drygt ett halvt dygn efter att vi lämnat jobbet sista dagen. 

Nedan har jag lagt in en karta som ska visa vår rutt och de orter vi besökte. Resan startade och slutade på flygplatsen i Nice (A). De första åtta dagarna var pappa med på resan och vi hade hyrbil, så det var under dessa dagar som vi åkte runt mest, enligt de linjer som syns på kartan. När pappa hade åkt hem och återlämnat bilen på flygplatsen så reste Hampus och jag med buss och tåg till övriga ställen.

Resan delades in i fyra etapper, som i fallande ordning gick från mycket aktiv till toklugn. Följande ställen bodde vi på.

Etapp 1: Boende på Bed and Breakfast av alpstugetyp i en liten håla som heter La Breolé (B), i närheten av en sjön Serre Poncon i området Hautes-Alpes. Det här var rejält uppe i alperna och syftet med resan var att bergsvandra och se bergstoppar (3 nätter). Resan hit var ungefär 20 mil från flygplatsen över ett par rejäla bergsmassiv längs Italienska gränsen, det var smala krokiga vägar och resan tog i stort sett hela dagen inklusive många pauser pga åksjuka. 

Etapp 2: Boende på Bed and Breakfast av den lite mer pampiga slaget (tänk vallgrav) strax utanför Avignon (C) som är en lite större stad. Syftet med den här delen av resan var att se vinodlingar och franska inlandet (3 nätter). Resan hit på ca 27 mil gick snabbt och smidigt för vi valde, tack vare bättre vetande, att ta de stora betalmotorvägarna istället för de små smala vägarna som såg ut att ge den kortaste sträckan. 

Etapp 3: Boende i kompis lägenhet i Antibes (F) mellan Cannes och Nice. Antibes är en ganska stor stad med mycket liv och mycket turister på Franska Rivieran. Syftet med den här delen av resan var att sola, bada och ta det lugnt (7 nätter). Resan hit var ganska lång, vi passade på att besöka Marselle och Saint Tropez på vägen vilket gav oss en hel del snigelkörning på smala vägar. Dock relativt fritt från åksjuka så vi är nöjda. 

Etapp 4: Boende på hotell på Cap Ferrat, norr om Nice (se ruta och pil). Cap Ferrat är en halvö på Franska Rivieran som vi nu vet är känd för att vara ett tillhåll för de allra rikaste (vi såg många stora hus och stora båtar). Syftet med den här resan var att inte lyfta ett finger, uppleva lyx och flärd på fint hotell (3 nätter). Resan hit gick med snabbtåget som går längs kusten, mycket smidigt, med undantag för att det var ganska tungt att dra allt bagage till och från tågstationen. 

Inom varje etapp gjorde vi en del utflykter som kommer beskrivas inom respektive inlägg.

Vår resa

Vilken resa vi haft, underbar, med massor av upplevelser och hela sexton långa dagar under den franska (sol-) grillen!

Paradoxalt nog så har vi aldrig i livet njutit så mycket av att vara hemma och uppleva det riktigt svenska gråväder som bara finns här, tänk att det kunde vara så skönt att slippa både sol och värme (att inte bli svettig av att ta en dusch är rätt najs). Jag ser också fram emot att bryta den franska dekadansen (läs baguette-och-pain-au-chocolat-dieten i kombo av ingen träning) mot en uppryckning deluxe.  

Dagens väder, aldrig har gråväder varit så härligt som när man svettats konstant i två veckor