Idag var Eva och Torgny här och fikade. Nyss hemkomna från Spanien hade de med sig superfin spansk saffran. Dags alltså för årets upplaga av saffran inlagd i Cognac! Den här gången använder jag receptet från ”Den Franske Bagaren” av Sébastien Boudet.
Recept
Blanda allt i en ren burk med tätslutande lock. Låt stå i kylen tills det är dags att baka lussekatter…
Idag har vi gjort ett kort ryck för att stänga trädgården inför vintern.
Det vi gjort är inte så värst märkvärdigt men det känns skönt att ha fixat några tråkiga och ofrånkomliga arbetsuppgifter. Det som var extra knäppt just i år var att vi knappt hunnit märka av sommaren innan den packades ihop.
Alla utemöbler och grillen är nu staplade i källaren, krukor med ettåriga blommor är tömda, tvättade och staplade i garaget.
Alla blommor som har chans att överleva till nästa år har fått en chans att göra det.
Hortensiorna och pelargonerna står nu på uterummet tills vidare. Oklart om de kan stå där hela vintern eller om jag behöver ta in dem. Jag har läst att hortensian gärna står ljust i +8 grader, så det är frågan hur länge det är okej temperatur på uterummet.
I fjol hade jag alla pelargoner i ett av rummen uppe som vi inte använder, men snart kommer vi starta renovering big time, och då kommer det inte vara optimalt med ett blombord mitt i allt byggdamm.
Murgrönan står kvar ute, och jag hoppas jag kan lämna den så.
Jag gjorde en bra sak till. Det var att flytta de bleka urvattnade, ledsna, rabarberna från köksträdgården. Nu är de nedgrävda på ett helt nytt ställe, mellan boden och garaget – där det så småningom ska bli ett trädgårdsland.
Ynkliga rabarber, nu med ny chans på ny plats
Som utlovat i en svag stund så kommer här ett retroaktivt inlägg från vår helg i Skåne i slutet av augusti.
Huvudmålet med helgen var att gå på Caroline och Johans bröllop. Den geografiska lokationen för festligheterna var Bjärsjölagårds slott några kilometer utanför Sjöbo, mitt i Skåne.
Vi funderade ganska länge kring hur vi skulle transportera oss till och från festligheterna. Till en början tittade vi på olika resor med tåg med komplement i form av hyrbil eller taxi. Men eftersom vi aldrig kom till skott med att boka tågbiljetterna så blev det dyrare och dyrare.
Till slut insåg vi att det skulle bli billigare och mycket roligare att ta bilen och dela upp resan i två etapper. Istället för att åka supertidigt med tåget samma dag som bröllopet var och stressa så vore det kul med en extra övernattning. En riktig mini-Sverige-semester!
Sagt och gjort.
Vi jobbade halvdag, åt lunch och packade bilen. Pappas GPS ställdes in på Åhus och vi gav oss iväg.
Jag som under hela min uppväxt åkt på Sverigesemester mellan Jämtland där vi bodde och Småland där Farmor och Farfar bodde, tycker det är kanon att åka bil. Första och enda mellanstoppet gjorde vi i Gränna. Den här gången åkte vi in i riktiga Gränna istället för att stanna på det sunkiga vägstället invid motorvägen.
Senast jag var i Gränna var när jag sommaren 2010 cyklade Vätternrundan. Först nu fattade jag hur det hängde ihop eftersom det enda jag minns från orten var duggregn och hård gatsten som fick min cykel med 11 bars-lufttryck att vibrera.
I Gränna tog vi en fika på ett traditionellt kafe och spankulerade lite på stan. Med oss därifrån hade vi ny energi och en liten påse med polkagrisar.
Hampus i Gränna
Därefter fortsatte vi och körde hela vägen ner till Åhus i ett svep.
Vi hade bokat in oss på ett värdshus i Åhus som hetter Kastanjelunds Wärdshus och vi hade köpt ett paket med en övernattning och middag. Stället var toppen och maten var helt fantastisk!
Det var ett sånt där ställe där man bara såg två personer som jobbade, och samma tjej tog emot i receptionen rekommenderade vinet och serverade vid bordet. Senare på kvällen avlöstes hon av kocken i köket som tog det sena passet med efterrättsbeställningen. När vi satt där och åt all den goda maten, där allt var närodlat och hemgjort, och allt var sådär jätteromantiskt – så var det lätt att börja fantisera om att starta värdshus. Alltså Hampus och jag.
När vi kom fram var det mörk, men vi har några bilder från lördag förmiddag.
Huvudbyggnaden i tegel. Hela gården i kullersten, bara sååå charmigt
Synd att det var lite regnigt väder, annars hade vi fått äta frukost ute
Vårt rum låg i längan till vänster
Stall eller motsvarande
Det här var alltså samma dag som bröllopet skulle vara och vi hade inte långt kvar till Sjöbo. Vårt upplägg var att åka förbi i Kivik, äta lunch och se oss omkring. Ingen av oss har varit där tidigare tror jag (Hampus definitivt nej, kanske jag).
Kiviks Turistbyrå
I Kivik promenerade vi runt bland pitoreska hus och trädgårdar på vägen ner mot hamnen.
Skånelänga till salu. Sommarhus?
Perfekta trädgårdar
Vackra tegelhus
Hamnen
Hampus fotar Kiviksäpplen
Piren
Spännande stenläggning runt piren
Efter en ganska medioker lunch på en grillkiosk med fisktema så gav vi oss iväg mot Sjöbo och det ställe vi skulle bo på i samband med Caroline och Johans bröllop.
Vi kom fram ett par timmar innan vigseln och hann checka in och göra oss iordning. Vi bodde på ett Bed&Breakfast några kilometer ifrån kyrkan och några kilometer ifrån Bjärsjölagårds slott där festen var. Det var ungefär en handfull par som bodde på samma ställe som vi så vi delade upp oss och samåkte.
Wow, vilket bröllop och vilken fest! Det var en god middag med, om jag inte minns fel, 14 roliga och underhållande tal. Efter middagen var det dans, tårta, champagne, massa snack med trevliga människor samt slutligen varmkorv och mjölk. Caroline och Johan hade fixat två taxibilar som körde oss tillbaka sent på kvällen.
Dagen efter bröllopet så bjöds vi på brunch på slottet och då passade jag på att ta lite bilder.
Bjärsjölagårds slott
Bjärsjölagårds slott
Jag har inventerat mitt förråd av löparskor
11 par skor med springtema
Man kan dock lätt luras och tro att jag badar i skor. Sanningen är att skorna i den bakre raden inte lämpar sig för annat än gräsklippning eftersom de är bortom pensionsålder.
När en sko är äldre än ett år så ser den ut så här. Det blir mycket nötande av både hälar och tår…
I den mellersta raden står lättviktsskor. De vita till vänster och röda i mitten är gamla respektive halvgamla (men dock aktuella) tävlingsskor. De gula till höger är bara gamla och var stencoola när jag köpte dem på Nike Town 2007.
Välventilerade skor. Har i princip endast använts som sommarsneakers.
Men! På den främre raden kommer gobitarna.
Det är mina nyinköpta skor. Amerika är träningssko-konsumentens mecka, ingen undantag den här gången – som jag fyndade!
Två par bulk-träningsskor för $67 styck (motsvarande 490 kr), och dessa hade lätt kostat 1 200-1 500 kr här hemma. Därtill köpte jag ett par nya lättviktisskor som jag kommer använda som sneakers då de jag har är rejält slitna. Dessa var resans dyraste och gick på $100.
Mina nya sneakersersättare. Dessa har jag inte tänkt träna i utan försöka hålla lite fräscha.
En trendspaning från over there är att det precis som här är barefoot running som gäller. Vetenskapsmännen tycks vara mer och mer eniga om att tjocka skor med mycket dämpning får oss att springa som flodhästar vilket leder till överbelastningar i bland annat knän och fötter. Genom att köra mindre dämpat så springer vi lättare och med bättre teknik, dvs skonsammare mot kroppen.
Jag har inte testat att springa i helt odämpade skor, även om mina tävlingsskor är nära där. När jag dök på dessa för $50 så kunde jag inte låta bli att testa. De är gjorda av New Balance men har en Vibramsula, samma företag som tillverkar de riktiga barfotaskorna med tår s k Five fingers. Trots att de är rosa och skoformade så är de extremt lätta och tunna.
Nästan barfota men lite mer rosa
Jag är sjuk och eländig och det regnar ute. Alltså har jag tid att blogga, jag antar att ni är chockade för att det kommit ut flera långa inlägg på kort tid.
Här kommer ytterligare en bloggis med Hannas mattips.
Fredagsmys igår. Vi åt pilgrimsmusslor och räkor frästa i chili och vitlök som förrätt.
Därefter kokade vi (läs: Hampus) soppa enligt receptet hummersoppa men utan hummer.
Här kokas buljong.
Sommaren är definitivt över så det passade bra att hyfsa sista flaskan rosé
Det blev lite soppa över från igår, den åt vi till lunch idag. Snabbt och smidigt.
Dagens ”Varma Koppen” – klart på två minuter.
Sopptillbehör. Klart på fem minuter: Tina och rosta brödet. Smöra. Bred på ordentligt med kall köttfärssås.
Våra snälla grannar hörde av sig i tisdags och berättade att de hade massor av plommon i trädgården och vi var välkomna över och plocka så många vi ville. Sagt och gjort, vi var förbi samma kväll och plockade massor av superfina plommon.
Vi fick också tips och recept om att koka marmelad på plommonen, så vi provade det. Som bonus blev det dessutom en paj!
Vi börjar med pajen
Eftersom vi förfarande kör LCHF-racet lite till och från fick det bli en mjölfri pajdeg.
Pajdegen blandades ihop av ca 150 g mandelmjöl, 75 g smör, lite kokosflingor och ett ägg. Därefter blandade vi i ännu lite mer mandelmjöl tills det blev en hanterbar deg. Hälften av degen pressades ut i botten av en ugnsform.
Under tiden kokades plommon med någon matsked råsocker på spisen.
Plommonen och resten av degen lades i formen som sedan fick stå ca 20 minuter i ugnen på 220 grader.
Snyggt och gott!
Pajdegen med mandelmjöl och kokos är dock mycket mastigare än en mjöldeg, så en liten bit räcker.
Marmeladen då
Vi kokade ca 2,4 kg hela plommon med 650 g socker och någon deciliter vatten i botten. När plommonen hade kokat sönder var det enkelt att plocka bort kärnorna.
9 burkar blev det totalt. Marmeladen blev ganska lös, kanske skulle man ha kokat den längre eller använt mer socker om man vill ha den riktigt fast. Den här varianten passar nog bättre på frukostyoghurten än på bröd, vilket iofs också passar bra in i vårt LCHF-spår…
Efter höstens äppelskörd och moskok är nu frysen sprängfylld med burkar. (Och i morgon är det dags för ciderkurs!)
Som jag nämnt tidigare så har vi nyligen varit i New York i lite ospec ärenden. Jag har redan postat bilder från vårt hotellfönster och här kommer ett gäng bilder från resten av resan.
Hampus, tisdag den 4 september, den obligatoriska flygplansbilden. Här som ogift.
Direkt när vi hade installerat oss så drog vi ner mot Manhattan Downtown för ett obligatoriskt besök hos myndighetskontoret inför stundande byråkratisk aktivitet. Vi gjorde som vi (läs Hampus) brukar, tog ut målet på ett ungefär och tog sen första bästa tunnelbana i rätt riktning. Resultatet blev att vi irrade omkring i en god stund för att hitta rätt. Under tiden hann vi gå igenom ett rejält regnoväder som gjorde oss till två blöta katter.
Hampus som blöt med våra smoothies inhandlade på vägen
På väg tillbaka så besökte vi Chinatown
Tog en sväng förbi Soho där vi gick i diverse butiker.
Innan vi hann hem till hotellet så kom det en rejäl skur till, här i centrala Manhattan. Nu med nyköpt paraply.
Under onsdagen jobbade vi mest med förberedelser och hade inte med oss kameran men tog lite bilder med telefonen.
Precis invid hotellet låg stället ”FIKA Swedish espresso bar”. Vi var aldrig in och kollade men det var klart kul som idé.
Bland annat gick vi runt i Central Park och rekade.
Bow Bridge
Vid The Lake, här försöker jag flörta med fotografen men det syns knappt i mörkret.
Om man är New Yorkknatte så får man lära sig att spela tennis på en stor gata i Central Park
Sen drog vi ner till Chinatown för att äta lunch
Autentiskt
Rödbyxmannen + Kinakrog = Sant
Vi delade på olika sorters dumplings. Det var så gott att vi knappt hann fota innan de var uppätna
Och sedan en portion kyckling i citronsås
Morotskonst
Budskapskakor
Efter besöker på City Clerk som jag berättat om tidigare så kunde vi mingla runt fritt.
Högt hus och fint väder
Det nya huset som håller på att byggas på eller invid platsen där World Trade Center-tornen stod
På vägen tillbaka gick vi igenom Times Square. Ljusskyltarna har expanderat mycket sedan vi var här för 2,5 år sedan
Den obligatoriska Starbuckskoppen. Den har varit uppe på tapeten tidigare. Eftersom amerikanarna aldrig fattat vad Hampus är för ett namn så brukar det bli lite hur som helst när de ska skriva rätt namn på koppen. Vi har hittills sett både ”Hambus” och ”Hombres”, den här gången sa han Sven för enkelhetens skull..
Torsdagen hoppar jag över då det skrivits spaltmeter om den dagen redan här på bloggen.
Hampus med champagne på rummet
Fredagen tog vi lite sovmorgon och tänkte sedan att vi skulle lyxa med frukost på hotellet.
I frukostmatsalen på hotellet. Stora fönster med utsikt över Central Park
Pyttsan vilket fail!
Det var helt värdelöst och en dyr felbedömning. Det vi hade förväntat oss var en megabuffé i hotellfrukoststil, så som det brukar vara med ägg, yoghurt, frukt etc. I verkligheten så fick vi visserligen buffé men det var en buffe på bagels (olika frön på toppen) och vi kunde äta hur många burkar marmelad på vi ville. Vi tog en bagel och en marmeladburk var. Utöver baglarna så hade de ett stort utbud av fikabröd, såsom Wienerbröd, croissanter, muffins, bullar och melonfruktsallad – men vi hade ju hellre tagit bacon.
Minnesregel inför nästa gång är att sticka in huvudet och kolla vad det är för slags buffé som erbjuds innan man betalar.
Efter frukostfadäsen så drog vi iväg till Woodbury Common Outlet i New Jersey. Det är en jättestor outlet som jag varit två gånger tidigare och ett klart måste när man åker till New York. Dit tar man sig enklast med buss från Penn Station, det går massor av turer varje dag fram och tillbaka.
Shoppingkillen
Lördagen började vi med en joggingtur i Central Park. Vilken upplevelse! Om ni undrar vad alla New Yorkbor gör på helgförmiddagarna så kan jag berätta att de är ute och cyklar och springer i Central Park. Det kändes ungefär som att vi deltog i ett motionslopp med tanke på mängden människor. Alla sprang åt samma håll och med stor entusiasm.
I Central Park finns en sjö som heter Jackie Onassis Reservoir, ett varv runt om är ca 2,5 km där passade jag på att springa ett extra varv snabbt för att pressa upp pulsen inför Stockholm Halvmarathon.
När det var dags för frukost så återvände vi till ett frukostställe jag och pappa hittade när vi var där 2007. Cafe Duke, som ligger på 6 1/2 Ave och W 51st. Där har de grymma frukostmackor och massa annan mat. Ett riktigt guldkorn.
Här är jag glad för jag har köpt en ny chick dräkt.
Vart man än går kan man få tag i mat
På väg mot Crand Central Station. Chrysler Building rakt fram.
Grand Central Station
Hampus på väg mot Applebutiken
Vi smet ner på Ostronbaren i källaren på Grand Central
Dagens meny
Stora mängder och många sorters ostron
Hampus väntar ivrigt på vår tallrik
Taket
Dagens mellis
Därefter åkte vi ner till Meatpacking District för att se oss omkring lite mer
The Highline går på bron över Hampus huvud. Här är vi nere på ett torg med massa försäljare.
Semesterns enda glass
The Highline igen, där tog vi bröllopsbilder.
Hiippa men ganska ruffiga kvarter
Det var modevecka när vi var där, oklart om det här var en temporär eller permanent installation
Avicii är så pass stor i USA att han är sponsrad av Ralph Lauren på storbildsplansch i Meatpacking
En bild från tunnelbanan. Här var det bara så varmt att man knappt kunde stå ut. Tågen var dock luftkonditionerade och kalla.
Här pustar vi ut en stund på rummet innan middagen. Buketten är fortfarande på g.
Middag på lördag kväll intogs på Marriot på Times Square. Robert och Erika hade fixat bord med solnedgångsgaranti. Medan vi valsade runt på stan hela lördagen så var de på musikal med ingen mindre än Ricky Martin.
Robert och Erika
Hampus (aka galna professorn i sin nya fluga) och jag
Solnedgång
Robert och Erika
Söndagen var stora hemresedagen. Vi hade lite besvär med att få ihop väskorna och tog det sen ganska lugnt fram till avfärd.
Erika och grabbarna på Nike Town
Robert med tre par skor, ett par till varje person i familjen
Spännande mix i arkitekturen
Dunkin Donut-fika i stark sol fick avsluta den här New Yorksemestern
Åkte på tisdag morgon och åkte hem på söndag eftermiddag. Robert och Erika åkte på torsdag morgon och hem samtidigt som oss. Det var en helt fantastisk semester, en riktig förlängning av den i övrigt ganska mediokra sommarsemester. Vi var borta i sex dagar inklusive resdagar men det kändes verkligen längre eftersom vi gjorde så mycket olika saker.
Jag läntar redan till nästa gång jag får åka dit!!
Utsikten från hotellfönstret i New York var häpnandsväckande. Jag lyckades köra ut kameran i det lilla vädringsfönstret.
Här kommer ett åskoväder in över Manhattan. Tisdag-onsdag var det lite omväxlande väder.
På kvällen när vi kom hem från bröllopsmiddagen, torsdag kväll.
Tidig tidig fredag morgon vid soluppgång (första dagen som gifta).
Strålande sol från fredag och framåt. Strålande framtid.
För två veckor sedan så gjorde vi världens roligaste sak – vi drog iväg till New York och gifte oss i smyg. Vi var borta tisdag till söndag, och själva vigseln med kringaktiviteter skedde på torsdagen. Hela resan och vår stora dag var verkligen hur kul som helst – helt klart det roligast vi gjort!
Foto: Agaton Ström. Vi med (smakfulla) souvenirmuggar
I den här bloggen ska jag dokumentera hur vi gjorde för att gifta oss i New York.
Förberedelser från Sverige
Under sommaren hade vi fixat den svenska delen av administrationen. Vi hade begärt hindersprövning hos Skatteverket och fått ett så kallat äktenskapscertifikat utskrivet på engelska. Detta föregicks av en lång och uttdragen diskussion här hemma kring framtida gemensamma efternamn där kravbilden var ETT och SAMMA efternamn. Ingen av oss ville ta den andres namn så det fick bli Hampus mammas flicknamn. Vägen dit var kantad av hot och konflikter, lite överdrivet, men i alla fall rejält med dålig stämning. Hampus bytte namn redan under sommaren, eftersom det måste vara fixat före vigseln, och vi fick göra om alla papper en gång till för att det skulle stämma (plus att han fick fixa nytt pass, körkort etc).
Innan vi åkte hade vi fyllt onlineansökan på något som kan liknas vid New Yorks Skatteverk – Office of the City Clerk. Där kunde man klicka sig fram till Marriage Bureau, för att läsa på vad som gäller för vigsel i NYC och göra själva ansökan. Ansökansförfarandet liknade den svenskan hindersprövan, man fick fylla i personuppgifter och intyga att man inte var gift redan typ. Väldigt basic.
Inom 20 dagar från att man gjort onlineansökan, men senast 24 timmar innan vigseln så skulle man personligen gå in på det aktuella myndighetskontoret för att slutföra ansökansprocessen. Det betyder i praktiken att man åker dit, anger sitt konfirmationsnummer, legitimerar sig och betalar $35 för att få ut sin Marriage Licence och en tur i den amerikanska byråkratins karusell.
Tidigare i vintras/våras så hade vi bokat upp en vigselförrättare, Allison Dolan Hall från Always NY Weddings. Allison är, enligt sin hemsida ”Spiritual Humanist Celebrant” och verkar ha som jobb att viga folk från när och fjärran. Vi hade haft en hel del mejlkontakt innan för att stämma av hur vi ville ha det och vi hade fått exempel på vigsel-manus. Två dagar innan vi skulle åka så började vi kolla på det, och medan jag sydde klänningen för fulla muggar så fick Hampus skriva om manuset. Bland annat så hade vi bestämt att vi skulle hålla ett varsitt tal till varandra under ceremonin. Hampus fixade manuset strålande men själv så hann jag liksom aldrig läsa det innan (fick en snabb brief i taxin precis innan vigseln) och i efterhand hade jag kanske önskat att jag kört det genom Google translate för att veta lite mer exakt vad det var jag sa ”ja” till.
Vi hade också bokat upp en bröllopsfotograf som heter Agaton Ström. Vi hade fått honom rekommenderad och surfat timmar på hans blogg och blivit väldigt imponerade. Vi hade bokat upp honom med några månaders framförhållning och hade haft rätt mycket kontakt per mejl innan, där jag var mer eller mindre hysterisk i min strävan mot de perfekta bilderna. Ja, det där med bra bilder viktade jag som 80% av en lyckad bröllopsdag. Nu i efterhand har jag reviderat siffran till 95% och är så otroligt lättad och lycklig över att Agatons bilder blev så bra! Agaton är svensk i begynnelsen och det tyckte vi var lämpligt för att slippa vara både nervös (jag) och prata dålig engelska (jag) samtidigt som vi skulle vara snygga och avslappnade.
Frisörsalongen Rita Hazan hade jag bokat några veckor tidigare helt på chansning. Jag hade läst en blogg med Sofie Fahrman där hon besökte en salong och jag sökte upp densamma på nätet. Lite långsökt kanke, men rådlös får trolla (eller vad man säger). Jag drog ett mejl till dem och fick en offert utifrån en bild jag skickat, så det kändes enkelt. Man blir ju helt knäpp av att leta efter frisörer (eller florister för den delen) genom att bara läsa recensioner på internet. Alla klagar på någonting.
Innan vi åkte så var jag förbi Make up Store här i stan och fick en sminkrådgivning. Försäljaren rekommenderade mig säkert ett femtiotal produkter med prefixet ”brud-”(hoppas tjejen fick fett med säljbonus så som jag handlade). Trots den lite bittra eftersmaken pga djupt hål i plånboken så kunde jag inte förneka att jag ändå klarade av att sminka mig själv på självaste skälvande bröllopsdagen. Som jag skrev tidigare så hade jag sytt min klänning innan vi åkte. Jag hade också köpt skor som Hampus fixade att det kom nya sulor på. Hampus hade köpt den snyggaste kostymen och ett par matchande finskor deluxe. Skjorta och fluga var också inköpta innan, inte med så god marginal men ändå.
Det som fattades för mig var underkläder som funkade under klänningen (måste), nya örhängen (bör), en snygg minihandväska till middagen (bör) samt blommor (bör). Alla restpunkter hade jag satt på mentala listan att fixa på plats.
Tisdag-onsdag
Vi anlände till Manhattan mitt på dagen på tisdagen och bestämde oss för att försöka klara av byråkratipucken samma dag trots att den egentligen var planerad till onsdagen. Bara som inledning kan jag säga att vi inte hade fixat någon detaljerad karta där den aktuella adressen var utmärkt så vi letade runt efter Worth Street lite sporadiskt (visst, vi visste ungefär vart det skulle vara – men Manhattan är stort (man glömmer det varje gång)).
Därtill, som stämningshöjare, så kom det ungefär två rejäla åskskurar under de två timmar som vi irrade runt för att hitta kontoret.
Blöt katt står och väntar på bättre tider under ett tak, vi hade missat det där med paraply.
Det var alltså två dyblöta, smått jetlaggade och lite trötta men dock glada personer som slutligen hittade fram. Väl inne fick vi en kölapp och ombads att vänta på vår tur. Att sitta där var en upplevelse då det var fullt av par (vi hade ca 80 nummer framför oss i kön) som var där i samma ärende som vi. Detta stället fungerade också som ett svenskt rådhus, så det var många som gifte sig där på plats också. Jag kände en olustkänsla av att se alla osmakliga utstyrslar och gigantiska kjoltyg. Dock såg vi ingen Elviskopia, utan det närmaste vi kom var en svartmuskig fotograf med en dramatenväska full av (förmodade) kamerapryttlar. Han hängde med paret från Ryssland och försökte underhålla dem i deras väntan genom att visa bilder i sin kamera.
Väl framme hos handläggaren så fick vi frågan om någon av oss hade amerikanskt medborgarskap eller amerikanskt skattenummer. Hampus svarade jakande då han har det senare, varpå han uppmanades uppge detta. Vi hade naturligtvis inte med oss detta och anmodades återkomma nästa dag med alla uppgifter.
På City Clerk Office i New York. I bakgrunden ett nygift par som fotas framför en ”snygg soffa” eller motsvarande.
Samma procedur upprepades därför även på onsdagen, fast utan regn och vilsegång men med tillägg för att vi hittade fritt wifi på City Clerk. Den här gången kom vi i lunchtid när alla handläggare var på lunch och fick därför sitta i en ännu långsammare kö. När vi väl kom fram till handläggaren så behövde vi ironiskt nog aldrig uppge skattenumret. Dock hade vi med oss vår äktenskapslicens när vi gick därifrån och det kändes som en seger så god som någon. Dessutom hade vi fått vår dagliga dos av internet och hunnit kommunicera med både släktingar och jobb.
Innan vi stack ner till City Clerk Office så hade vi tagit en promenad i Central Park för att välja ut en lämplig plats att hålla ceremonin vid. Vi hade fått flera tips av vår äktenskapsförrättare och hade hyggligt bra koll själva innan. Kriterierna vi sökte efter var något som var i första hand snyggt på bild och i andra hand harmoniskt.
Jag testar en plats som var snygg på bild men som inte kändes så rolig pga intilliggande cirkus. Utgick därför.
Under onsdagen sent på kvällen så inhandlade jag de sista (under-) klädesplaggen samt vi kollade upp att den närliggande supermarketen hade blommor ”i värsta fall”. Jag hade också planerat att köpa nya örhängen men det fick utgå.
Bröllopsdagen
De viktiga hållpunkterna för vår bröllopsdag var
Morgon:
11:30- 13:00 Hanna till frisören
13:30-14:30 Äta lunch, klä på oss och fixa smink + dela en flaska bubbel
14:30 Möta upp fotografen i hotellobbyn
16:45 Möta upp vigselförrättaren
17:00 Vigsel
18:45 Middag
Den stora dagen flöt på riktigt bra!
På väg till en frukoststället så hittade vi en florist som lite tursamt kunde slänga ihop en enkel bukett on demand utan att ta bröllopstaxa. Det kändes inte som en så stor sak med blommor utan det blev något enkelt.
Äggbagel med bacon med lilla brudbuketten on side a k a bröllopsfrukost på tu-man-hand.
Mellan frukosten och frisören hann i alla fall jag slutföra mitt tal och skriva det på papper. Det hade varit praktiskt men väl drygt att stå med varsin iPhone. Det kändes befriande eftersom det varit lite stressande att ha det ogjort.
Det var en upplevelse att besöka frisörsalongen, det var en tjej i kassan som hälsade välkommen, en tjej som stod fem meter från kassan och visade mig till ett provrum. Där fick jag byta av mig min skjorta en morgonrock. Sen kom min frisörs assistent och hämtade mig och vi gick tillsammans de 10 metrarna till stolen där jag skulle sitta. Sa jag att alla de här människorna hade öronsnäckor för att slippa hojta till varandra i lokalen?
Hårstylisten och hennes assistent (som i huvudsak höll i hårsprejen och räckte fram hårnålar) gjorde ett gediget jobb måste jag ändå säga. De startade med schamponering och torkning. Sen började de locka med locktång och rullade upp på rullar, med massor av sprej i varje steg. Därefter tuperade hon ordentligt och satte tillbaka rullarna tror jag, innan hon borstade ur alla lockar och satte upp håret i en knut. En annan som jobbar med effektiviseringar tänker att några av stegen borde kunna kapas, men å andra sidan så har jag alltid bad hairday så jag ska väl inte uttala mig alls. Det blev bra och jag var klar i tid – samt inte minst, det kostade vad vi hade kommit överens om. Själv var jag mer skraj för att priset skulle dra iväg än att jag skulle bli dålig i håret.
Jag med rullar i håret. Hairdresserns assistent i bakgrunden.
Efter frisören så var det dags att knata tillbaka till hotellet och köra stora sminkprogrammet enligt spec från sminktjejen på Make up Store. Jag klarade det!
Hampus fick sticka ut och köpa lunch, fixa is och champagneglas. Sen hade vi en ganska stressiga slutminuter, bland annat hade Hampus besvär med att knyta sin fluga trots beskrivningar både i form av iPhoneappar och papper.
Hampus med sin trilskandes fluga
Sen kom bröllopsfotografen och dagen ändrade raskt karaktär. Agaton Ström gled in på vårt rum med två kameror på axeln och halvdussin objektiv i väskan. Hampus var en smula sammanbiten pga flugincidenten och jag var nervös för att vi skulle få dåliga bilder. Det hela löste sig genom att jag drack champagne och levererade en perfekt flugknut (tur!). Agaton gjorde ett strålande jobb genom att helt och hållet ta över situationen genom att bara vara sådär harmonisk och otroligt trovärdig. Han coachade oss med en fingertoppskänsla som man själv skulle kunna dö för att få ha en gnutta av på jobbet.
På hotellrummet tog vi ganska många bilder, det var perfekt ljus och fin utsikt.
Foto: Agaton Ström. Hampus hjälper mig på med klänningen.
Foto: Agaton Ström. Fönsterhångel på 19:e våningen med utsikt över Central Park.
Vi hade per mejl bestämt att vi skulle ta bilder i Meatpacking District och i Central Park, den senare var ganska självklar med tanke på att det var där vigseln skulle hållas. Hampus och jag hade kollat upp ett par extra vackra ställen i parken som vi gärna ville fotas vid.
Först stanande vi till nere på gatan invid hotellet, i korsningen 6th Avenue och Central Park South. Där fick vi springa ut mitt i gatan när det var grön gubbe tills Agaton signalerade att det var dags att, med livet som insats, springa tlllbaka till trottoaren. Vi gjorde om det två gånger och det blev en himla uppståndelse bland alla turister och andra förbipasserande. Vi fick busvisslingar, lyckönskningar och blev fotade av helt okända människor. Jag blev klart generad men det var samtigt befriande kul.
Foto: Agaton Ström. Med livet som insats på 6th Avenue.
Därefter tog vi en taxi ner till Meatpacking och fotade på flera olika ställen.
Foto: Agaton Ström.
Foto: Agaton Ström
Foto: Agaton Ström
Foto: Agaton Ström
Vi gick även upp på The High Line som är en ombyggd järnväg som har gjorts till parkväg.
Foto: Agaton Ström. Här valsar vi runt.
Därefter tog vi en Taxi tillbaka till Central Park West och kom precis fram enligt avsatt tid.
Foto: Agaton Ström. Sjukt kul bil där det ser ut som att Hampus är ute på statsbesök, notera att han vinkar som en kunglighet…
I parken så mötte vi upp vigselförrättaren samt Robert och Erika som rest hela vägen från Sverige för att delta.
Vigselceremonin fördelades på fem block kan man säga. Först så hälsade hon våra gäster välkomna och pratade kring deras roll som vittnen. Sen vände hon sig mot oss och pratade om kärlek och äktenskap. Därefter fick vi, på vår egen önskan, läsa våra tal till varandra. Det var väldigt vackert och stämningsfullt, vi sa många fina saker till varandra.
Slutligen var det löften och besvärjelser. Vi fick också läsa ganska långa löften till varandra, enligt principen upprepa mening för mening.
”In loving what I know about you, trusting in what I do not yet know, with respect for your integrity and faith in your abiding love for me, for both days of happiness and days that are difficult, throughout our lives. I take you as my wife /husband, to share the joys and sorrows of our lives together, to respect your values and to love you for a lifetime. These things I give to you today, and all the days of our life.”
Därefter var det dags att byta ringar och slutligen fick vi även skriva under äktenskapslicensen. Bortsett från att jag inte riktigt hade läst på hur det skulle gå till och därför var lite oförberedd, så var det en fin ceremoni. Ceremonin blev som vi ville och den fokuserade bara på kärlek.
Foto: Agaton Ström. Ladies Pavillion där vi höll ceremonin
Foto: Agaton Ström. Här är Allison (vigselförrättaren) som talar till Robert och Erika
Foto: Agaton Ström.
Foto: Agaton Ström. Här byter vi ringar.
Foto: Agaton Ström
Foto: Agaton Ström. Så här glada har vi knappast varit av att skriva under en blankett tidigare. Notera också Hampus nya giftas-frilla.
Sen när själva vigseln var klar så gick vi runt i Central Park och tog ytterligare många bilder.
Foto: Agaton Ström. Hampus och Robert laddar med energiläsk för att orka fram till middag.
Foto: Agaton Ström. Balansgång i lönn-skogen.
Foto: Agaton Ström
Foto: Agaton Ström
Foto: Agaton Ström
Foto: Agaton Ström. The Minton Tiles i Central Park
Foto: Agaton Ström.
Foto: Agaton Ström.
Foto: Agaton Ström
Foto: Agaton Ström. Bröllopsvals i Central Park
Foto: Agaton Ström. Bröderna
Foto: Agaton Ström
Efter fyra timmars fotograferande så var det dags för oss att gå till restaurangen. Vi hade bokat bord på ett ställe som heter Daniels som drivs av en inflyttad fransman med samma namn. Stället har tre stjärnor i Guide Michelin och vi åt en mycket ambitiös sexrätters smakmeny.
SIX COURSE TASTING MENU
DUCK TERRINE WITH POACHED APRICOT
Sicilian Pistachio, Sauternes Gelée, Tatsoi Salad
or
TASTING OF RABBIT
Terrine with Curly Mustard and Young Vegetables
En Gelée with Tarragon, Baby Leeks and Carrots
Dr F. Weins-Prüm Riesling Kabinett Graacher Himmelreich, Mosel, Germany 2008
. . . . . . .
MAINE PEEKYTOE CRAB SALAD WITH WATERMELON
Kaffir Lime Gremolata, Anise Hyssop Salad
or
TRIO OF ARCTIC CHAR
Hot Smoked with Yukon Gold Potato
Confit with Lemon Zest and Lovage Pistou
Tartare with Sesame Oil and Wasabi-Spinach Coulis
Salomon Grüner Veltliner Hochterrassen, Austria 2011
. . . . . . .
SLOW BAKED JADE TIGER ABALONE WITH CINCO JOTAS
Zucchini Marmalade and Avocado, Wood Sorrel, Oregano Gremolata
or
ARUGULA AND LEMON RAVIOLI
Baby Squid, Littleneck Clams, Baja Shrimp
Cherry Tomato Confit, Braised Fennel
Domaine Monpertuis Châteauneuf-du-Pape, Rhône 2010
. . . . . . .
OVEN BAKED BLACK SEA BASS WITH SYRAH SAUCE
Lettuce Stuffed Potato, Shallot Chutney Cromesquis
or
CANTIMPALO CRUSTED SWORDFISH
Fricassée of Jersey Corn and Potato Gnocchetti
Braised Lacinato Kale, Clay Pepper Sauce, Corn Shoot Salad
Copain, Pinot Noir Tous Ensemble, Anderson Valley, California 2009
. . . . . . .
ROASTED VEAL TENDERLOIN WITH ARTICHOKE BARIGOULE
Braised Cheeks with Tomato-Jalapeño Chutney
Crispy Sweetbreads, Glazed Patty Pan Squash, French Beans
or
DUO OF BEEF
Braised Black Angus Short Ribs with Romanesco Purée
Seared Wagyu Tenderloin, Tomato Stuffed Russet Potato, Glazed Chanterelles
Château Robin Côtes de Castillon, Bordeaux 2008
. . . . . . .
PASSION FRUIT-VANILLA VACHERIN
Mango Chutney, Mascarpone Chantilly, Meringue
Château Pajzos 5 Puttonyos Asz, Tokaji 2000
or
WARM GUANAJA CHOCOLATE COULANT
Liquid Caramel, Fleur de Sel, Milk Sorbet
Domaine du Rancy Rivesaltes Ambré, Roussillon 1996
. . . . . .
Robert och Hampus på Daniels
Vi tog inte mycket bilder från restaurangen eftersom det kändes inte som ett ställe där man flexade med mobilen i alltför stor utsträckning. Speciellt inte efter att Robert blivit tillrättavisad ”jacket required” när han försökte ta av sig kavajen och att Erika fick en pall att ställa sin lilla aftonväska på bredvid stolen. Erika (som är gravid) fick en haklapp med texten ”I rather eat at Daniels” att ta med hem.
Vi fick massor av god mat och ohanterbara mängder vin. Vi tog smakmenyn alla fyra och delade upp oss mellan de två olika alternativen som fanns på varje rätt. På personalens initiativ så kunde vi därför byta tallrik med varandra parvis och smaka alla 12 rätter plus mellanrätter och efter-efterrätter som nedanstående.
Bonusefterrätt på restaurangen till oss på vår stora dag
Sammanfattningsvis så var det en superdag. Vad kul vi hade det! Nu har det visserligen bara gått två veckor men vi är helt lyriska och tittar på bilderna varje dag. Jag kan verkligen rekommendera alla att åka till New York för att gifta sig, det var hur kul som helst, och jag kan verkligen rekommendera Agaton Ström som bröllopsfotograf.
Agaton in action.
Idag var det Stockholm Halvmarathon och jag var med och sprang.
Jag, mitt i bild i svarta kläder och rosa keps på väg ut på varv nummer två
Det är ett kul lopp och en lagom distans, hela kalaset är ganska snabbt och lätt avklarat jämfört med både millopp (kräksmycket mjölksyra) och fullånga marathonlopp (sega ben).
Med uppladdning i form av honeymoon i New York (vi kom hem i måndags) som i sin tur föregicks av kraftig förkylning, kundkväll och som vanligt mycket jobb – så var inte förutsättningarna de bästa. I ärlighetens namn var jag inte så himla motiverad och kände mig rätt så o-fit (läs tjock) efter en vecka i USA…
Jag sprang dock runt och tycke det var jättekul. Det är ett så härligt lopp, en folkfest och jag är glad att fanclubben fick bättre väder än sist.
Det blev en bra genomkörare inför Lidingöloppet som går av stapeln om fjorton dagar. Det som man kan tycka var lite irriterande var att jag disponerade kraften ojämnt. Snabbt i början och mot slutet och alldeles för sakta mellan 5-15 km. Tiden blev ganska dålig, en försämring på 2 minuter mot halvmaran tidigare i våras.
Hur som helst, det spelar inte så stor roll, jag är ju redan gift (fritt fram att slöa till 😉