Kategoriarkiv: Sportjippo

Knattens första knattelopp

I helgen gick Lidingöloppet här i trakten och som vanligt var vi ute och njöt av stämningen och hejade på bekanta som sprang. Vi hade pratat under veckan om att anmäla Stellan till Knatteloppet, men tvekade lite. Det är ju trots allt 1,7 km. Skulle han klara av det? Har han någonsin sprungit längre än 100 m? Kommer pappa få bära honom hela vägen? (Orkar pappa det?)

Efter lördagen kände det dock att det var värt ett försök. Jag frågade Stellan på kvällen om han ville springa lite med pappa och han var intresserad så långt. På sändaren tog vi än en gång och lastade in familjen i cykelkärran och fyllde i en efteranmälde vid Lidingövallen. Därefter körde vi vidare till start och målområdet vid Grönsta där starten skulle gå en dryg halvtimme senare.

Medan vi väntade hann vi se sjuåringarna springa Lilla Lidingöloppet samt de två första startgrupperna i Knatteloppet. Stellan blev lite otålig och sa att han ville springa så det verkade ju vara bra förutsättningar!

Här kommer några bilder från söndagens sportjippo.

14435029 10208992552587497 4271553882119917950 o

Taggade före start

14480755 10208992553027508 7479882870726423950 o

Startlinjen och uppvärmningen

Strax efter started hade vi sådan tur att vi träffade Axel och pappa Johan! Axel som sprang sitt tredje Knattelopp var rutinerad och var precis den draghjälp som Stellan behövde.

14425513 10208992552947506 4097130395071661966 o

Stellan och Axel på väg mot branta Grönstabacken.

14380029 10208992553787527 1862636946637805561 o

En bonus med terränglöpning är att det finns mycket kul att titta på på vägen. Man kan plocka upp fina stenar och pinnar, eller plocka blåbär om man hittar.

IMG 5065

Skogslöpningen gick faktiskt jättebra. Stellan sprang i stort sett hela sträckan med undantag för några hundra meter där pappa fick bära. Bara att konstatera för hans föräldrar att han klarar mer än vi tror.

14409382 10208992553907530 5453631032830666939 o

På upploppet blev det lite läskigt med all publik, men i mål kom vi! Framhejade av mamma och lillebror (som enligt uppgift sov).

14409843 10208992554307540 4567744902625220693 o

14379702 10208992554987557 1744917885721743662 o

Gott med en festis och bulle i mål.

14425375 10208992555187562 5777696974700008687 o

Stellan och Axel efter loppet. Lillebror hade också kul och passade på att krypa runt på egen hand i målområdet.

Man får nog säga att söndagens jippo gav intryck. I morse ville Stellan inte lämna sitt rum och sitta på toan om han inte fick ha på sig nummerlappen och medaljen!

IMG 5073

Tour de france

För ett år sedan var vi i södra Frankrike på semester, vilket man kan läsa om här, här, här och här. En kväll när vi var i Nice, jag tror det var ett år och en dag sedan så köpte vi vårt första bebisplagg till Lilla Kompis i magen. Jag var ju gravid då fast det var lite hemligt så det var väldigt nervöst att köpa den första grejen. 

Samtidigt pågick den ikoniska cykeltävlingen Tour de France, och vi hade varit i närheten av loppet under delar av vår resa (tyvärr inte tillräckligt nära för att se själva tävlingen). Det kändes i alla fall passande att köpa en liten souvenir. Den skulle vara i storlek ”12 månader” men som tur var så provade vi den på Stellan igår – ett halvår för tidigt, för nog passar den allt. Den gula ledartröjan. 

DSC 0178

DSC 0174

Årets upplaga av Stockholm Halvmarathon

Idag var det Stockholm Halvmarathon och jag var med och sprang.

Photo1Jag, mitt i bild i svarta kläder och rosa keps på väg ut på varv nummer två

Det är ett kul lopp och en lagom distans, hela kalaset är ganska snabbt och lätt avklarat jämfört med både millopp (kräksmycket mjölksyra) och fullånga marathonlopp (sega ben).

Med uppladdning i form av honeymoon i New York (vi kom hem i måndags) som i sin tur föregicks av kraftig förkylning, kundkväll och som vanligt mycket jobb – så var inte förutsättningarna de bästa. I ärlighetens namn var jag inte så himla motiverad och kände mig rätt så o-fit (läs tjock) efter en vecka i USA…

Jag sprang dock runt och tycke det var jättekul. Det är ett så härligt lopp, en folkfest och jag är glad att fanclubben fick bättre väder än sist.

Det blev en bra genomkörare inför Lidingöloppet som går av stapeln om fjorton dagar. Det som man kan tycka var lite irriterande var att jag disponerade kraften ojämnt. Snabbt i början och mot slutet och alldeles för sakta mellan 5-15 km. Tiden blev ganska dålig, en försämring på 2 minuter mot halvmaran tidigare i våras.

Hur som helst, det spelar inte så stor roll, jag är ju redan gift (fritt fram att slöa till 😉

Frysmaran

Igår sprang jag mitt fjärde marathon, och trots att alla fyra har varit i Stockholm på ungefär samma bana vid samma tidpunkt på året så var det här långt annorlunda mot tidigare år.

Först lite historik

Man kan säga att min amatörlöparkarriär startade 2007 när jag sprang mitt första Stockhom Marathon, visst jag sprang tjejmilen en gång för typ tio år sedan och visst, jag var ganska aktiv friidrottare upp till typ 12-årsåldern, men sen blev det hästar och ingenting alls upp till vuxen ålder. Jag började springa igen runt 2006, sprang långpass för att bränna kalorier och tänkte det kunde vara kul att göra något galet som en mara.

Första loppet, alltså 2007, var det värmebölja och i den officiella sammanfattningen från det året kan man läsa följande.:

Den värsta värmeböljan på en kvarts sekel präglade maratondagen. Temperaturen var 28 grader vid starten och snuddade som mest vid 30 i skuggan, som inte alltid går att uppsöka längs med banan. Arrangörerna förberedde sig genom att placera ut fler vätskestationer och duschar och predika om vikten att dricka, dricka och åter dricka. Före start fick dessutom deltagarna chansen att flytta sin anmälan till nästa år, även om man redan hade hämtat ut nummerlappen. Ändå var det fler än någonsin förr som gav sig iväg på det drygt 42 kilometer långa äventyret i solgasset, 14 319 tog sig förbi startmattan.

Jag sprang då, 2007, i mål på 4:10:16, jättebesviken men med blodad tand. Maran året därpå var det snudd på lika varmt men 2008-års resultat blev 3:21:01 och jag var nöjd och taggad. Träningen fortsatte, jag sprang med Hässelby på den tiden, var på organiserade träningar och träningsläger. När jag sprang 2009 så blev det återigen nytt personbästa med 3:14:50, det året hade klubben fixat in mig i SM-klassen och jag fick starta i första startgrupp.

Hur som helst, efter det blev det betydligt mindre träning och mycket mera Hampus, kan man säga. Jag hade dessutom ledsnat totalt på all träning (typ 7-8 pass per vecka) i kombination med långa dagar på jobbet. Därför blev det ett par viloår om man kan kalla det så, jag klämde in en klassiker, men det var i alla fall något annat och jag fick lite ny energi. Ifjol när förra årets lopp gick var vi inne och tittade, det var perfekt löparväder och jag kom ihåg känslan hur kul det var – och bestämde mig för att ställa upp året därpå, alltså igår.

Sedan dess har jag tränat på relativt bra (om än inte på samma sätt som tidigare år) och i vintras fick jag till flera riktigt bra långpass. Bakslaget kom i april då jag fick ont i knät, åkte på semester och blev förkyld. Resultatet blev knappt någon träning alls på fyra veckor. Därför var jag rejält oroad när loppet närmade sig. Dessutom skvallrade väderleksrapporterna om ösregn och kyla.

Innan starten

Kvällen innan var vi på fest och firade vår vän Fredriks disputation så det blev lite kort om tid för praktiska förberedelser. Jag bestämde klädsel tio minuter innan avfärd och fixade fast tidtagningschippet på skon när vi satt på tunnelbanan. På Stadions tunnelbaneperrong var det folkanhopning. Det var många som stod här och värmde sig i ovädret.

IMG 1736Rejält med folk på väg upp mot Vallhallavägen

Hampus hängde med mig i regnet och när det var 25 minuter kvar till start gjorde jag mig redo för att gå in i startfållan, inte första den här gången.

IMG 1737Här står jag på Östermalms IP med en gråmelerad slängtröja och sopsäcksklänning i ösregnet. Folk kommenterade på Facebook att jag såg glad ut, det berodde på att jag inte förstod vad som skulle komma..

Mitt i allt regn och rusk så glömde jag helt bort att ta med mig både klockan och överlevnads-gelén (den man tar när det är 10 km kvar för att få lite extra energi). Jag insåg det när jag stod vid startlinjen och gick till och med tillbaka ut och letade efter Hampus, men han hade förstås gått iväg för att se starten.

Medan jag och alla andra väntade på att startskottet skulle gå så stod vi där och jogg-hoppade i våra sopsäckar. Det både regnade och blåste, enligt väderleksrapporten i efterhand så var temperaturen nere på tre grader innan start. Vinden låg på runt 10 meter per sekund med kastbyar upp till 18 meter per sekund, också i efterhand har jag fått veta att det motsvarade ungefär nollgradigt (och var kallare än det var på julafton). Det hade ju jag inte någon aning om då där jag stod i mina trekvartstajts, långärmad underställströja och keps.

Loppet

Starten gick och det var lite annorlunda att inte springa med klocka, jag hade ingen uppfattning om vilken hastighet eller puls jag hade men försökte pinna på. Det gäller att hänga i i början för man orkar alltid mer än vad man tror, å andra sidan är det lätt att springa för snabbt i ivern.

När jag kom ner till Slottet för första gången, vid 5 km, så förstod jag att det skulle bli ett vädermässigt jobbigt lopp, där blåste det rejält – till och med så att vinden högg tag i benen och jag höll på att fälla mig själv. Jag började bli kall och när jag passerade Söder Mälarstrand hade jag ingen känsel kvar i armarna. Jag försökte få tiden och blodet att cirkulera genom att springa och samtidigt gymnastisera fingrarna genom att öppna och stänga handen under ett par kilometer. Sen insåg jag att det inte var någon mening och slutade med det.

Hampus hade fått instruktioner om att stå vid varvningen på Vallhallavägen för att dela ut en energibar och vattenflaska. Det är ganska svårt att dricka ur mugg samtidigt som man andas häftigt och springer fort, så dryck på flaska är alltid att föredra. När jag träffade Hampus och pappa så stannade jag till och tog min klocka och gele innan jag fortsatte. Det jag också borde ha gjort var att ta vantar och överdragsjackan.

Sen fortsatte jag ut på Gärdet, det även där blåste och regnade. Jag passerade halvmaranmarkeringen på finfina 1:32:01 och försökte peppa mig själv med att det snart skulle vara över. Jag var kall, stel och benen kändes allt utom pigga. Jag fick jobba mycket mentalt för att hålla fokus uppe, i det här fallet exempelvis genom att varje högerfot tänka ”det går bra, det går bra, det går bra, det går bra….” Det var klart besvärande att det kändes så så här pass tidigt in i loppet.

Det blev lite bättre, jag sprang ifrån några och kom ut på Strandvägen. Inte helt olikt alla andra öppna ytor så blåste det. Jag minns inte så mycket mer än att det knappt var någon publik, annars brukar det vara helt fullsmockat här. Ungefär samma lika var det längs hela Söder Mälarstrand. Jag försökte peppa mig själv genom att tänka att jag åtminstone inte satt på en cykel, till exempel på Vätternrundan i detta väder, för det hade varit värre. Många av mina medlöpare hade fortfarande på sig sina överdragssopsäckar på sig och när jag tänker tillbaka på det så känns det inte som det var på riktigt.

När jag sprang uppför Västerbron försökte jag krypa ihop bakom en klunga långa killar och jag antar att det hjälpte fast vinden stod helt rakt emot oss och vi liksom kröp som ostkrokar uppför backen. Som vanligt är det inte de brantaste backarna som jag upplever som jobbigast utan som tidigare år kommer det vid Stadshuset, ungefär vid 37 km. Därefter följer ca 2 km i en tråkig publiktom sträcka med motlut upp till Odengatan där arrangörerna delar ut Dextrosol (-mos). Väl på Odengatan är det lite mer publik och i alla fall jag fick lite nya krafter eftersom det närmar sig målet.

Där banan svänger in på Karlavägen så passeras 40 km-markeringen och då vet man att det bara är att slå på autopiloten mot mål. Tempot ökar automatiskt. Vid det här laget hade jag väl bytt till en ny ramsa ”långa ben, långa ben, långa ben…” sträckan mellan Stadshuset och Odenplan hade jag mestadels kört ”ett, två, ett, två, ett, två…”. Omväxling förnöjer.

I hörnet mellan Karlavägen Sturegatan stod Hampus och pappa och hejade så jag fick den sista kraften att ta mig in på stadion och i mål. Min nettosluttid blev 3:10:25. Men jag var lite för köldkonserverad för att tänka något mer än ”ok, nytt pers, var är mina kläder?”. Utanför Stadion möttes vi, jag fick snabbt på mig ny tröja och överdragkläder. Jag och alla andra frös så vi skakade när vi hämtade ut finisher-t-shirt, påsen med lite mat och årets godaste varmkorv. Tur det var snälla funktionärer som kunde hjälpa till att öppna påsknutar och trycka ut ketchup när vi andra inte kunde styra våra fingrar.

Väl hemma sen tror jag det tog två timmar, två ulltröjor och en lång lång varm dusch innan jag kände mig normaltempererad igen. Det som faktiskt kändes bättre den här gången var att jag inte alls var lika mosig, dåsig och seg efteråt – det var bara benen som kändes stela och stumma. Robert, Erika och lille Skrutt kom förbi på After run, vi käkade hemgjord pizza och rabarberpaj. Den här fina buketten fick jag av dem

DSC 0843Min första segerbukett

Idag är jag stel och hungrig, men mår bra i övrigt. Jag njuter av mina blommor och gottar mig i allsköns journalistiskt material som alla är entydiga i att det var en vidrig dag att springa på, vi var hjältar, det hade inte kunnat vara värre och så vidare. Bäst sammanfattat i artikeln på loppets webbsida.

Vi har även legat i soffan och kollat lite på sändningen i efterhand. Det var mysigt. Nu börjar jag nästan bli sugen igen och har surfat lite snabbt efter lopp i Afrika/Australien.

DSC 0872Här ligger vi i en varsin soffa och kollar på tv-sändningen i efterhand. Jag har på min min gula finisher-tröja.

Dags att köpa nya löparskor

Wow, jag har slitit ut ett par löparskor!

DSC 0091

De här skorna köpte jag nästan på dagen för två år sedan i San Francisco. Då var jag säker på att jag inte kunde springa 3 km, men med de nya skorna gick det bra på löpbandet i hotellgymmet.

Några dagar senare lurade Hanna mig att springa 7,5 km på stranden i Santa Monica. Sen dess var det kört 🙂

DSC00184

DSC00187

Dagen efter, nu och för ett år sedan

Vid den här tiden för ett år sedan så bodde vi i lägenheten i stan. Hampus hängde med mig ut till Lidingö och hejade på när jag sprang. Någon dag senare ertappade jag honom liggande i soffan med min medalj runt halsen.

DSC 0001Hampus för ett år sedan, tjyvlånade min medalj

Idag ligger han i soffan med sin egen medalj. I vårt hus!

DSC 0085Hampus idag med sin egen medalj. Vad mycket som har hänt på ett år!

I övrigt är det två slagna hjältar här hemma idag. Det var mycket värme som ville lämna våra kroppar i natt så det var varmt och svårt att sova. Jag har fått gå upp och kissa och dricka vatten var tredje timma hela natten och Hampus kunde inte vända sig på grund av sendrag och/eller muskelvärk. Inte mycket sömn med andra ord. Fast vi är lyckliga och nu efter frukost så börjar vi komma igång.

I dag kommer det bli en lugn och skön softardag. Kanske vi ska försöka komma ut på en liten promenad snart. Alla svettiga äckliga kläder är tvättade och skorna lika så.

DSC 0081Snabbaste och tunnaste skorna tvättade och redo för nästa lopp

Hampus är lite inriktad på att inte springa igen förrän nästa sommar och jag är peppad på att anmäla mig till Stockholm Marathon i vår för att få en fjärde gången gilt även där.

Lidingöloppet och bästa fancluben

Dagen startade med att vi läste den här artikeln i DN Lidingöloppet – Värre än ett maraton? Artikeln handlade om så kallade Mördarbacken. Denna erkända plåga infinner sig efter 25 km tuff terränglöpning när man ska ta sig från havsnivån upp på Abborrberget, vilket innebär en stigning på nästan 48 meter på 550 meter.

DSC 0087Artikel i DN om Abborrbacken

Abborrbacken var dock inget som hindrade någon av oss tackvare ihärdiga backträningsintervaller.

IMG 1271En guldkille i målet

IMG 1274Vi med en varsin medalj. Vilken fantastisk dag, perfekt temperatur och solsken

Hampus var strålande som sprang i mål på 3:01:34. Det innebär att han sprang snabbare än 5 219 andra snubbar i herrklassen. Enligt de officiella mellantidtagningarna så snittade han en hastighet på 9,91 km/h, riktigt bra gjort första gången. I världens tuffaste terränglopp!

Backträningen hade gett resultat då Hampus sprang som en gasell uppför alla backar, vilket man kan se nedan då han sprang om 150 herrar från 15 km-29,7 km.

Hampus resultat

Hampus mellantider 2

Den vänstra ”Per km” anger ackumulerad snitthastighet och den högra anger snitthastigheten mellan varje mellantid. Det ser lite knäppt ut eftersom sluttiden vid 30,0 kom inte med i mellantidssammanställningen.

För mig gick det också jättebra. På mitt fjärde Lidingölopp satte jag nytt personbästa med drygt tre minuter från 2008. Det känns toppen eftersom jag vid den tidpunkten tränade seriöst, hade tränare, fick gratis löparskorskor och sprang i klubb. I år har jag ju inte alls tränat hårt. Men det häftigaste av allt var att i år aldrig blev så där jobbigt som det varit alla år tidigare. Då jag verkligen lidit hela loppet och i mål tänkt ”det här gör jag aldrig igen och nu vill jag kräkas”. Nu kunde jag springa riktigt fort sista två kilometrarna, sprang säkert om 150 pers, och var pigg. Vilken känsla!

P1060977Här kommer jag i tre nyanser av rosa när det är två kilometer kvar

Nu under dagen har jag fått uppdaterade mellantider och det som är lite intressant är att jag sprang snabbast mellan 10-15 km, det var då jag tyckte det var rätt jobbigt!

Hanna mellantider 2

Det var mycket publik ute och hejade, man får verkligen en energikick av alla hejarop, jättekul! Som sagt, så var det inga partier som var outhärdliga och backarna gick bra. Jag hade dessutom turen hitta en springkompis som jag sprang med på ett träningspass i somras, jag fick bra draghjälp av henne och vi turades om att peppa varandra. Jag kom i mål på en 62:a plats på mina 2.26.27.

Både Hampus och jag är dessutom överens om att det var en framgångsfaktor att träna mycket på banan. Nu visste vi precis vad som väntade runt hörnet och varje backe var memorerad. Vi kunde disponera loppet bra och slapp överraskningar.

Jobbigaste backen igår var Karolineborgsbacken efter att vi promenerat hem från Grönsta.

IMG 1279Karolineborgsbacken var inte att leka med

Slutligen vill vi rikta ett jättestort tack till bästa fancluben: Alexandra och pappa som fick släpa ombytesgrejer, vatten, överdragskläder, ta bilder och langa gele. Förutom då att stå i timmar på Grönsta Gärde och vänta och vänta och vänta. Utan er skulle vi inte vi ha varit några stjärnor. Tack!

Mera förberedelser och indisk curry

Här hemma råder febrila förberedelser inför loppet. Lappar ska nålas till tröjor, chip till skosnören, och diverse energi-gels ska ner i en pytteliten ficka i byxorna. Dessutom passar jag på att förberda för ikväll, när det traditionsenligt ska bli After-Run här hemma.

DSC 0070

Det här är ett av de äldsta recepten som jag kommer ihåg att jag har lagat. Ursprungligen kommer det från boken ”Det indiska köket” från Alhambra förlag, men jag har modifierat det lite grann. Igår förberedde jag en dubbel sats av denna gryta för att ha redo efter loppet, i kväll.

Grundrecept köttcurry

  • 1 dl rapsolja
  • 1 kg högrev
  • 3 gula lökar
  • 2 burkar krossade tomater
  • 2 lagerblad
  • 1 tsk garam masala

Currypasta

  • 4 vitlöksklyftor
  • 1 tsk gurkmeja
  • 1 tsk spiskummin
  • 2 tsk koriander
  • 1 tsk ingefära
  • 2 tsk chilipulver
  • 1 tsk paprikapulver
  • 2 tsk vallmofrö

Mortla vallmofröt, finhacka vitlöken och blanda med kryddorna.

DSC 0057

Tillsätt lite vatten och rör ihop. Nu är currypastan färdig.

DSC 0059

Hacka löken och fräs i oljan.

DSC 0063

Tillsätt currypastan och fortsätt fräsa i några minuter.

DSC 0064

Häll på tomaterna och koka i ca en timme.

DSC 0065

Lägg sedan i köttet.

DSC 0067

Sen kan man låta grytan koka ca en timme, tills köttet känns mört. Smaka av med salt och garam masala.

Eller så kan man göra som jag gjorde och låta grytan stå över natten för att sedan värmas på dagen efter. Det blir förhoppningsvis toppen till vår After-Run!

Passade på att förbereda lite kolhydrater också när jag ändå höll på.

Alain Ducasse’ chokladkaka

(Eller kolhydrater förresten, den här chokladkakan blir nog rätt mäktig…)

Recept från bloggen I mitt franska kök.

DSC 0068

Och en limpa surdegsbröd, förstås.

DSC 0071

 

Sportjippo – förberedelser

Idag har vi varit på Vallen och hämtat våra nummerlappar och insupit stämningen av sportjippo och doften av nygrillad hamburgesa.

IMG 1247Hampus har nyss fått sin nummerlapp

IMG 1253Vi försöker vinna en resa på träningsläger genom att ställa upp på bild hos Access Rehab-tältet.

IMG 1260Jag köpte ”En Svensk Klassiker” T-shirt i efterhand

I övrigt så känner vi oss lite halvsjuka. Jag har svid i ögonen och Hampus säger att han är snorig. Vi laddar dock på enligt plan och firar fredag med en bål baserad på sportdryck och citron. Mums!?

DSC 0055Sportdrycksbål (alkoholfri) och bulgursallad med gravlax till middag. Massor av gott killenbröd förstås. Man får ju passa på att gå all in en bantningsfri dag som denna.

Vi har även jobbat hårt med förberedelserna för morgondagens traditionella after run. Ölen är inköpt och snart kommer Hampus koka en indisk curry och baka en chokladkaka. Jag fick inte hjälpa till så jag kommer väl vimsa runt i någon annan del av huset.