Kategoriarkiv: Okategoriserade

Det stora trädgårdsprojektet

Under hösten har vi återupptagit planeringen av Det Stora Trädgårdsprojektet. Vi har tänkt, funderat, vänt och vridit på tankarna i flera år nu. 

Av allt att döma, just nu, så har vi i alla fall bred konsensus i familjen angående hur vi vill ha det. Arbetet med att få ordning på planer och tankar har dragit ut extra mycket på tiden då vi haft en del dialog med kommunens akustik-gubbe. Det är nämligen så att vi har så pass mycket bullerstörningar från vägen att vi har beviljats bidrag för att bygga en bullerskyddad uteplats. Efter ett antal avstämningar så har vi nu enats om ett bygge som borde minska trafikbullret och som samtidigt gör vår tomt bättre för vår familj. 

Målbilden är att få till det ungefär enligt nedan. I korta drag innebär det att vi bygger en ny stödmur på västra sidan av tomten, fyller upp så marknivån blir jämn och ramar in med ett plank (3 sidor). Här finns plats för ett par nya fruktträd, studsmatta, gungställning och sandlåda. Några av rabatterna ryker, istället blir det blommor och köksträdgård i krukor. Vi gör en uteplats utanför köksfönstret i grus och lägger grus och kantsten runt hela huset. Ny gräsmatta, rosenrabatt och staket med grind på platten. 

IMG 0293

Målbild trädgård

Hampus har slitit hårt med bygglovsritningarna som nu är helt klara i sin första version.

Skärmavbild 2016 02 14 kl 14 45 46

En av sidorna på vår tilltänkta mur med plank

Bygglovsansökan är också klar. På fredag till veckan ska jag in till kommunen och prata med en bygglovshandläggare för att se vad de säger. Sa jag att vi vill bygga på prickad mark? Att stödmuren blir över två meter hög och ett tvåmetersplank ovanpå det? Om vi får detta beviljat så blir det till att köpa en flaska champagne och en trisslott. 

Treveckorspojken

Frank är nu tre veckor och ett par dagar gammal. Det känns som att han alltid varit här och att jag aldrig har varit pigg.

Han gick ut ganska hårt i livet genom att bli vrålförkyld redan inom en vecka, och har kämpat sig igenom både ögoninflammation och mängder med tjockt snor. Jag har fått gå upp minst tre gånger per natt i dessa dryga två veckor och spolat och/eller sugit rent i hans näsa för att han ska kunna andas. De senaste dagarna har det blivit lite bättre så jag hoppas det ska ge med sig nu. Han är i alla fall inte sjuk i övrigt utan pigg och kry. 

Själv har jag genomlidit en kortvariant av självdiagnostiserad bröstinflammation, åtminstone utan tvekan en mjölkstockning. Det var i lördags jag fick tväront, blev röd och varm på vänster bröst samt fick hög feber. Jag ammade järnet och fick bort ”proppen” under natten men var helt sänkt i influensaliknande symptom i två dagar efteråt. Total dimma och ont överallt. Skönt att det gick bra och att vi slapp åka in till någon akutmottagning mitt i mellandagarna.

Stellan är snäll och glad i lillebror. Han är lite mer krävande för oss vuxna. Att ha hand om Frank är ingen match, han sover mest och kan inte ta sig någonstans själv. Fattar inte att man inte upplevde det så när Stellan var nyfödd… På torsdag öppnar dagis efter julledigheten och jag ser fram emot att han ska få lite mer stimulans än vad hans sömniga föräldrar kan erbjuda. Tack och lov har Hampus varit hemma hittills så jag har inte behövt vara själv med båda pojkarna. 

 Här kommer några bilder på Frank från idag och längre ner några bilder från igår när vi matade fåglarna nere vid vattnet.

DSC 8152

DSC 8161

DSC 8138

DSC 8166

DSC 8179

DSC 8088

DSC 8094

DSC 8098

Potatis- och grönsakslandet 2.0

I slutet av sommaren när det var dags att skörda frukterna av vårt potatisland utbröt stor besvikelse i familjen. Jag, som även då var gravid och hyfsat matt orkade med nöd och näppe gräva upp tillräckligt mycket potatis för att koka en middag till tre. Jorden var kruttorr och hård som cement. Av samma anledning så hade det knappt vuxit några potatisar. Stor besvikelse, det hade ju ändå varit ganska mycket jobb med alla förberedelser under våren.  

I slutet av augusti lyckades jag lura ut Hampus att hjälpa mig gräva lite. Av bilderna att döma så hade jag bestämt mig för att utöka landet redan innan jag förstått hur sjukt jobbigt det skulle bli att bara gräva upp de plantor som redan växte. Hampus fick bokstavligen bryta ny mark medan jag försökte rädda den potatis som fanns. Vi höll på och kämpade en lång stund och efter att ha grävt upp varenda stånd så hade jag fått upp potatis motsvarande typ en kastrull. Detta blev dock ett fiasko för jag glömde helt ta in den och några dagar senare var den uppäten av förbipasserande djur(?). 

DSC 6528 1024

Man kan ana att det är rätt torrt va?

DSC 6529 1024

Vår lilla medhjälpare var också med

Därefter började jag läsa på hur jag skulle komma tillrätta med stenhård lerjord och förstod att man…

1) Ska vända landet på hösten men inte gräva mer än absolut nödvändigt på våren då detta finfördelar leran

2) Ska undvika att kliva i jorden som då packas ytterligare

3) Ska tillsätta grov sand/grus samt jordförbättra med diverse, exempelvis barkmull, gödsel, barr, torv med mera. 

Allt ovan hade jag gjort, fast tvärt om. Jag lät landet vara orört på hösten men grävde igenom det mycket noggrant i våras. Jag trampar ofta runt däri och hade året innan sållat ut varenda sten större än en ärta.

Jag funderade länge på hur jag skulle ”designa” det nya landet. Upphöjda lådor eller ett platt land som i Järvsöbaden som vi besökte i somras. Det slutade med att jag bestämde mig för tre smala längder, inramade med grova trärams för att hålla jorden inom landet i schack och andra växters rötter borta. 

Det tog ytterligare drygt två månader innan det blev några vidare framsteg. Med förra helgen, med en månads marginal till beräknad förlossning, gjorde jag sista rycket. Ja alltså, pust, det tog hela helgen. Men, nu är det klart! Även om det bara blev två istället för tre land så blev det hyggligt väl tilltaget. Vardera låda är 1,2 m bred och 4,2 m lång. Tidigare var landet cirka 3 x 3 meter. 

Träramarna är gjorda av obehandlade reglar som är 4,5 cm tjocka och 22 cm breda. Jag gjorde mitt yttersta för att sätta ner ramarna hyfsat i våg trots att marken lutar kraftigt i minst två riktningar. Eftersom jorden är så dålig så passade jag på att bygga upp marken med den runt omkring lådorna och istället försöka fylla på med annan jord. 

Som ett försök att jordförbättra så har jag vänt ner massor av löv, lite sand, nio säckar barkmull, fyra säckar gödsel och många lådor av kompost- och annan luftigare jord jag fått över från andra ställen på tomten. Tydligen skulle tallbarr också vara bra, och det är ju något vi har gott om här. 

 IMG 0227

Hampus hjälper till att bära säckar och fördela jord 

Den omkringliggande jorden slätade jag ut så gott det gick och sådde sen gräs för att slippa klampa runt i en leråker. Tänker mig att Hampus kan köra runt lådorna med gräsklipparen någon gång då och då, även om slänten i övrigt inte lämpar sig för detta. 

Planen för grönsakslanden är nu att de ska ligga helt preppade inför vintern och att tjälen ska gå ner i leran och ”spränga” den. Till våren ska jag alltså gräva så lite som möjligt för att inte finfördela leran ytterligare. Eftersom det är tillräckligt smalt och går lätt att gå mellan landen så blir det inget trampande i jorden mer. Jag gissar att jorden kommer sjunka lite så jag räknar med att vi får åka och köpa premiumjord i trädgårdshandeln. Eventuellt att det behövs mer näring för att det ska bli riktigt stora morötter. 

Thumb DSC 6971 1024

Landet är äntligen klart!

Thumb DSC 6973 1024

Man ser att marken lutar både åt söder och åt öster men tack vare lådorna så är odlingsytan hyfsat platt

Trädgårdshelgen avslutades med att jag också fixade till lite höstljung och städade ur mängder med gamla krukor och lådor. Det är något befriande med att göra klart och nu finns det inga mer trädgårdsmåsten (möjligen några nice to haves) att göra innan våren. 

Thumb DSC 6975 1024

En höstplantering får avsluta trädgårdshösten

Potatis- och grönsakslandet 2.0

I slutet av sommaren när det var dags att skörda frukterna av vårt potatisland utbröt stor besvikelse i familjen. Jag, som även då var gravid och hyfsat matt orkade med nöd och näppe gräva upp tillräckligt mycket potatis för att koka en middag till tre. Jorden var kruttorr och hård som cement. Av samma anledning så hade det knappt vuxit några potatisar. Stor besvikelse, det hade ju ändå varit ganska mycket jobb med alla förberedelser under våren.  

I slutet av augusti lyckades jag lura ut Hampus att hjälpa mig gräva lite. Av bilderna att döma så hade jag bestämt mig för att utöka landet redan innan jag förstått hur sjukt jobbigt det skulle bli att bara gräva upp de plantor som redan växte. Hampus fick bokstavligen bryta ny mark medan jag försökte rädda den potatis som fanns. Vi höll på och kämpade en lång stund och efter att ha grävt upp varenda stånd så hade jag fått upp potatis motsvarande typ en kastrull. Detta blev dock ett fiasko för jag glömde helt ta in den och några dagar senare var den uppäten av förbipasserande djur(?). 

DSC 6528 1024

Man kan ana att det är rätt torrt va?

DSC 6529 1024

Vår lilla medhjälpare var också med

Därefter började jag läsa på hur jag skulle komma tillrätta med stenhård lerjord och förstod att man…

1) Ska vända landet på hösten men inte gräva mer än absolut nödvändigt på våren då detta finfördelar leran

2) Ska undvika att kliva i jorden som då packas ytterligare

3) Ska tillsätta grov sand/grus samt jordförbättra med diverse, exempelvis barkmull, gödsel, barr, torv med mera. 

Allt ovan hade jag gjort, fast tvärt om. Jag lät landet vara orört på hösten men grävde igenom det mycket noggrant i våras. Jag trampar ofta runt däri och hade året innan sållat ut varenda sten större än en ärta.

Jag funderade länge på hur jag skulle ”designa” det nya landet. Upphöjda lådor eller ett platt land som i Järvsöbaden som vi besökte i somras. Det slutade med att jag bestämde mig för tre smala längder, inramade med grova trärams för att hålla jorden inom landet i schack och andra växters rötter borta. 

Det tog ytterligare drygt två månader innan det blev några vidare framsteg. Med förra helgen, med en månads marginal till beräknad förlossning, gjorde jag sista rycket. Ja alltså, pust, det tog hela helgen. Men, nu är det klart! Även om det bara blev två istället för tre land så blev det hyggligt väl tilltaget. Vardera låda är 1,2 m bred och 4,2 m lång. Tidigare var landet cirka 3 x 3 meter. 

Träramarna är gjorda av obehandlade reglar som är 4,5 cm tjocka och 22 cm breda. Jag gjorde mitt yttersta för att sätta ner ramarna hyfsat i våg trots att marken lutar kraftigt i minst två riktningar. Eftersom jorden är så dålig så passade jag på att bygga upp marken med den runt omkring lådorna och istället försöka fylla på med annan jord. 

Som ett försök att jordförbättra så har jag vänt ner massor av löv, lite sand, nio säckar barkmull, fyra säckar gödsel och många lådor av kompost- och annan luftigare jord jag fått över från andra ställen på tomten. Tydligen skulle tallbarr också vara bra, och det är ju något vi har gott om här. 

 IMG 0227

Hampus hjälper till att bära säckar och fördela jord 

Den omkringliggande jorden slätade jag ut så gott det gick och sådde sen gräs för att slippa klampa runt i en leråker. Tänker mig att Hampus kan köra runt lådorna med gräsklipparen någon gång då och då, även om slänten i övrigt inte lämpar sig för detta. 

Planen för grönsakslanden är nu att de ska ligga helt preppade inför vintern och att tjälen ska gå ner i leran och ”spränga” den. Till våren ska jag alltså gräva så lite som möjligt för att inte finfördela leran ytterligare. Eftersom det är tillräckligt smalt och går lätt att gå mellan landen så blir det inget trampande i jorden mer. Jag gissar att jorden kommer sjunka lite så jag räknar med att vi får åka och köpa premiumjord i trädgårdshandeln. Eventuellt att det behövs mer näring för att det ska bli riktigt stora morötter. 

Thumb DSC 6971 1024

Landet är äntligen klart!

Thumb DSC 6973 1024

Man ser att marken lutar både åt söder och åt öster men tack vare lådorna så är odlingsytan hyfsat platt

Trädgårdshelgen avslutades med att jag också fixade till lite höstljung och städade ur mängder med gamla krukor och lådor. Det är något befriande med att göra klart och nu finns det inga mer trädgårdsmåsten (möjligen några nice to haves) att göra innan våren. 

Thumb DSC 6975 1024

En höstplantering får avsluta trädgårdshösten

Tio dagar i Florida

Hoppsan Kerstin, jag har ju helt glömt att skriva om vår senaste semester. För ungefär en månad sedan tog vi vårt pick och pack och lilla Kotten och for till Fort Lauderdale, Florida. 

Lite bakgrund till resan är att Robert och Erika har skaffat ett hus där som de ska hyra ut större delen av året. Sedan i våras har huset genomgått en totalrenovering. Tanken var att det skulle vara klart nu på sensommaren så vi kunde åka dit och inviga det samt ta nya snygga bilder till sajten. Allt eftersom renoveringen drog ut på tiden, som de alltid gör, så blev fönstret för när det var möjligt att resa, mindre och mindre. Det är nämligen så att om man är gravid så täcker inte hemförsäkringen en eventuell förlossning med tillhörande sjukhusvård utomlands efter vecka 28. Med tanke på att det kan bli skapligt dyrt att ligga inlagd i månader med en bebis som kräver intensivvård så ville i alla fall inte vi chansa. Det slutade med att vi åkte med ungefär tre dagars marginal inom denna regel, trots att huset inte var klart.

Resan gjordes tillsammans med Kattfamiljen, läs: husägarna. De åkte redan på lördagen medan vi väntade till efterföljande torsdag. Vi tänkte det kunde vara bra att låta dem åka i förväg och landa i huset innan vi kom dit samt att det kändes lite bättre ur ett arbetsperspektiv att inte ta semester i ytterligare två hela veckor strax efter ett sexveckors sommarlov. Nackdelen var att vi fick resa via Köpenhamn då direktflygen Stockholm-Fort Lauderdale och tvärt om bara går på lördagar. 

Som sagt, vi startade på torsdag morgon, tog oss tlll Arlanda och hann äta en lätt tidig lunch innan vi hoppade på första delen av resan. Vi försökte hålla igång Stellan rent fysiskt för att optimera för den riktigt långa flygresan då vi gärna ville att han skulle sova maximalt. Vi hade pratat om detta många gånger innan på jobbet  där det finns många rutinerade föräldrar, och jag hade förstått att vi gett oss in på något slags självmordsuppdrag som tänkte långflyga med en 1,5-åring på delvis dagtid. Några därtill komplicerande faktorer: Stellan blir lätt åksjuk och kräks exempelvis av att åka bil till Råcksta, Hampus har en historik av att kräkas på flygplan samt att jag är ordentligt gravid, trött och känslig. Nåväl, rensa till Kastrup gick utomordentligt bra och väl framme hittade vi både en Lego-butik och en familjeavdelning med stort lekland att roa oss i några timmar. Dessutom fanns det fritt Wifi på flygplatsen så Stellis kunde leka och vi andra kunde surfa, ringa FaceTime:a med släkten med mera. 

IMG 9585

Kotten och Kanin är taggade på Arlanda

IMG 9593

Familjelandet på Kastrup, mycket bra!!

IMG 9595

Tröttis som somnat på flygplatsen innan vi ens kommit iväg

Dessvärre blev planet vi skulle åka vidare med försenat så jag tror vi kom iväg mot Florida tre timmar senare än planerat. Innan dess hade Stellan somnat på min axel och sovit på en soffa i terminalen, vaknat på mycket dåligt humör och brutit  ihop fullständigt i samband med att jag blev uttagen till slumpvis extra säkerhetskontroll (innefattade typ topsning av handväska, mobiltelefon, händer, fötter, mage). Norwegian hörde dock bön och lät oss sitta bredvid en tom plats så Stellan kunde disponera ett eget säte. Resan gick helt okej, Stellan växlade mellan att vara hyperaktiv glad, hyperaktiv krävande och senare sovande. Stackarn blev illamående mot slutet och kräktes ner sina kläder två gånger och däremellan dreglade han på ett sätt vi aldrig tidigare skådat. Vi hade två dreglisar och en haklapp som avlöste varandra många varv. Tur att det är torr luft och bra torkmöjligheter i kabinen om jag säger så. 

IMG 9603

I vår familj leker vi workshop när vi ska ha extra kul… 

IMG 9606

Det dröjde ett tag innan han somnade men sen gick resan in i en underbar fas

Den minst charmiga delen av semestern är att ankomma USA. Försenade, trötta, mitt i natten fick vi spendera nästan tre timmar på busstransfer på flygplatsen, immigrationen, väskutlämningen och tullen för att slutligen nå den totala härdsmältan på hyrbilsfirman. Det var stekhett, tidig morgon svensk tid, oerhört långsam betjäning vid disken och ett obeskrivligt krångel med att installera en bilbarnstol i hyrbilen. Ni ser, i USA är risken för att bli stämd så stor att biluthyrningsfirman, i det här fallet, inte ens törs ge ett endaste råd om hur man installerar bilbarnstolen i bilen med risk för att det blir fel. Ni som har har små barn vet att det är ganska noga i Sverige att stolen sitter bakåtvänd och är monterad på exakt rätt sätt. Med det som utgångspunkt är det lätt att känna sig lite stressad i ett annat land när man inte ens fattar om stolen ska sitta framåt- eller bakåtvänd och den saknar delar som vi har i Sverige. Ingen bröt ihop, alla ansträngde sig till det yttersta för att hålla uppe gott mod och vi kunde till slut parkera på hotellet där vi skulle bo de första dagarna. 

 IMG 9608

Skönt att äntligen få gå och lägga sig, ungefär ett dygn efter att vi åkt hemifrån

Det blev en lång inledning på resan men det speglar ungefär hur min minnesbild är. Dagarna på plats flyter ihop på ett annat sätt och kan egentligen sammanfattas av att det var varmt. Så galet varmt. Det blev slutligen så att vi bodde fyra nätter på hotell och det var bra, bekvämt och trevligt på alla sätt och vis. En pool på insidan av huset och havet precis utanför. Balkonger mot havet så vi kunde titta på en vacker soluppgång varje morgon. Vi gick raka vägen ut till stranden direkt efter frukost och alla barnen lekte i sanden och badade. Det var riktigt härligt varmt i vattnet och det var perfekt temperatur att ligga i länge. Hotellet hade både solstolar, parasoller och diverse badleksaker såsom vindsurfingbrädor.

Första dagen var det helt vind- och vågstilla på havet så vi passade på att prova surfa med en paddel. När det blev för varmt så gick vi in på hotellområdet och hoppade i poolen där det var skugga. Stellan tyckte det var väldigt kul att sitta på kanten och pyssla med några leksaker. 

IMG 9611

Stellan är ute tidigt och kollar in havet och traktorn som just harvat stranden

IMG 9615

Kattfamiljen bygger sandslott, Hampus och Stellan badar

IMG 9618

Vårt hotell, Sun Tower Hotel, i gult

IMG 9639

Skjutsar runt familjen på en bräda

DSC 6597

Stellis och Hampus busar på stranden

DSC 6599

Fotboll

DSC 6616

Kast med liten kille

IMG 9687

Skugga och svalka i poolen, här är Erika och Julie med 

DSC 6647

Kul att plaska

IMG 9709

Från balkongen ser jag hur alla på stranden, inklusive Stellan och Hampus, står och tittar på tre mörka skuggor i vattnet. Som tur var, var det inga hajar utan sjökor som kommit på besök

Därefter var det även dags för oss att flytta in i huset. Även om det inte var helt klart och hantverkarna var där varje dag så gick det helt okej. Man har ju levt i renovering förr. Vi och Kattfamiljen hade ett varsitt sovrum som var klart. Vi åt frukost lite provisoriskt och övriga måltider ute, vilket är ungefär vad man brukar göra på semester. Mot slutet av vistelsen blev köket installerat och då var det helt lugna puckar. 

Det enda som var lite ansträngande var värmen som gjorde att det var lite jobbigt att vara ute på dagtid. Varje dag fick vi hitta på någon liten aktivitet, oftast genom att hålla oss i luftkonditionerade lokaler (läs: shoppingcenter) och sen komma hem för att bada och busa när hantverkarna åkt för dagen. Stellan tyckte det var så kul att hänga med sina kusiner och älskade poolen. Huset som var välutrustat med leksaker var överlag väldigt kul.

Tyvärr var min hjärna lite överhettad så jag tog knappt några foton alls i huset. 

IMG 9743

Bröderna i varsin souvenirtröja

IMG 9748

Vi badade mycket i poolen

DSC 6766

Stellis fick en babybadring som var kul att guppa runt i

IMG 0223

En dag var vi på stranden i närheten av huset, i Lauderdale by the Sea. Fascinerande varmt i vattnet. 

IMG 9723

Gott om leguaner i området, den här var gissningsvis en meter lång inklusive svans

IMG 9731

 Erika med två avokados. I USA finns det jätteavocados värda namnet. Det var dock bluff förstod vi senare då de innehöll 50% mindre fett än vanliga

 IMG 9734

Stellis äter god hamburgare på Burger Fi. Där jag tog salladsblad istället för bröd vilket var jättegott jämförelsevis med torrt bröd

Förutom att åka till shoppingcenters vilket vi gjorde nästan alla dagar så tog vi en båtutflykt. Denna var enligt uppgift identisk med den som Hampus och Robert gjorde för 25-30 år sedan. Vi startade längre ner i Fort Lauderdale, hoppade på båten Jungle Queen och med hjälp av en skojfrisk guide fick vi åka igenom kanalerna och titta på välbärgade människors lyxiga hus. Det var varmt även den här dagen. Stellan och jag var lite påverkade, varav den senare skrek och sprattlade en del. Undertecknad ville helst spela död. Efter ungefär en timmas båttur klev vi i land på en liten ö där man kunde titta på diverse djur och alligatorshow. Vi passade på att äta glass och Stellan var väldigt road av att leka med småsten. Resan tillbaka var riktigt behaglig för då sov Stellan djupt och vi andra kunde koncentrera oss på omgivningen. 

DSC 6673

Jungle Queen, båten vi åkte med

DSC 6676

Familjen på plats på övre däck

DSC 6691

Ett rutnät av kanaler och stora fina hus

DSC 6737

Skyskrapor närmre havet

DSC 6696

Typisk turistattraktion att hålla i en papegoja

DSC 6703

En av två gators i en inhängnad

DSC 6712

Stellis verkade inte fatta att det var nästan samma djur som hans krocko hemma

DSC 6728

Roligare att titta på papegojor

DSC 6723

… och lemurerna som var jättefina

Angående klimatet så var det hurricane season, vilket innebär mycket hetta (runt +35 grader) och hög luftfuktighet. Det kom några rejäla åskoväder då det vräkte ner regn, men de gick över snabbt. Jag var som framgår väldigt påverkad av värmen men vi hade ändå en jättebra semester. USA är ett kul land att resa till och det är lätt att ha det bra där. Allrahelst om man gillar att handla. Nu var dollarn rätt så dyr; 8,60 kr, men det är ändå prisvärt att köpa kläder och prylar. Vi handlade en del kläder och något par skor. De obligatoriska springskorna förstås och även ett bäddsett som också är prisvärt. Stellan, bebisen och jag passar på att handla på GAP, en lågpriskedja som inte finns i Sverige. Jag köpte också en fin handväska (äntligen!) på Sawgrass outlet. Det var förstås jättekul också att se Robert och Erikas hus, Sailfish villa, och vi ser fram emot att förhoppningsvis komma iväg dit igen inom inte alltför lång framtid. 

Hemresan gick lite bättre också. Vi blev skjutsade till rätt terminal av biluthyrningsfirman, det var direktflyg, vi slapp åka busstransfer på flygplatsen och vi kom iväg i tid. Flyget lyfte vid 21-tiden på lördagkvällen så det fanns gott om möjligheter att sova hela vägen hem. Enda minuset var att det var ganska turbulent i början av resan så Kräkan, som vi kallar honom, fick upp hela middagen innan skylten för säkerhetsbältet ens hade släkts. Vi var beredda och fick det mesta i en påse men både jag och Hampus fick vår beskärda del på oss. Vi hade med oss många ombyten till honom och jag hade även kläder till mig själv, även om det inte blev att jag bytte. Tror det kom en omgång till strax därefter men resten av resan gick hur bra som helst. Stellan sov rätt mycket och vi andra uthärdade. Vi landade strax efter tolv på söndagen. Jag gissar att jag slumrade någon timma totalt på resan men kände mig ändå normalpigg efterföljande dag. Vi höll oss vakna fram till tidig kväll och gick sen och la oss. Stellan var jättetröttast men ändå vid gott mod.

Det var en hård efterföljande vecka. Shit vad vi alla hade jetlag. Själv hade jag nog kunnat ställa om på någon dag hyfsat om det inte vore för att Stellan ville gå upp och äta middag vid midnatt varje dag. Han klarade av dagis och vi andra klarade av att jobba som vanligt och efter en arbetsvecka och helg var vi i kapp med bra sovrutiner igen.

Potatis

DSC 5699

Förra helgen då vi rensade i köksträdgården

Förra helgen kickade vi igång trädgårdssäsongen. Det slutade delvis i kaos som bilden ovan antyder. I måndags när Stellan och jag hade vår hemmadag (från och med den här veckan jobbar jag tisdag-fredag) så började vi vända på ogräset i potatislandet. Jag hade gruvat mig ett tag men det gick lättare än vad jag hade befarat. Sedan tidigare hade vi skaffat sättpotatis och lagt den för groddning

Idag gjorde vi ett nytt ryck alla tre, då vi dels jobbade med landet och dels satte åtta potatisar av tidig sort i papplådor som ska få stå kvar inne och växa till sig. När det kommer upp blast ska jag skola om i stora krukor och ha på uterummet med målsättningen att få några omgångar tidig potatis i år. 

DSC 5712

Stellan fyller/häller ur jord ur pappkartongerna

DSC 5713

En potatis i varje

DSC 5716

De får stå på en plåt på bästa parkett i matsalen tills blasten sticker upp 

När det gäller det riktiga potatislandet så breddade vi det med cirka en halvmeter så att det nu uppgår till cirka tre gånger tre meter. Rejält, jajamensan! Pust, jag har stått där ute i gummistövlar hela dagen så det var eventuellt lite mer jobb än jag räknat med. Efter att vi grävt bort alla buskar och grästuvor så blandade jag i tre påsar gödsel respektive tre påsar barkmull som ett försök att få till en lite mer odlingsvänlig jord, läs; inte helt stenhård, grå och torr. Jag har ingen aning om det var rätt, men det verkar lovande. 

Hampus gick över till ett nytt projekt, att bygga några mindre odlingslådor och höll sig i garaget resten av eftermiddagen.

DSC 5717

Hampus sågar brädor till två mindre odlingslådor

Stellan som har fått ett intresse för jord, både av att gräva i, och äta av hjälpte till så gott han kunde. En lång stund efter att både man och barn gett upp så lyckades jag i alla fall gräva ner sex rader av sättpotatis, jämna till ytan någorlunda och starta vattenspridaren. Förutom att förbättra jorden så ansträngde jag mig verkligen för att gräva ner potatisarna djupt i år, jag tror det blev lite för grunt förra året då vi inte fick så mycket potatis på varje planta.

Imorgon ska jag gå ut och lägga ut täckväv. Sen gäller det att inte glömma bort att det kommer växa ogräs som ogräs där.

IMG 8441

Stellan gräver bort ogräs/äter jord

DSC 5719

Landet breddat

IMG 8448

Kul att hoppa i s k naturgödsel (koskit på påse)

DSC 5720

Äntligen klart för idag

Kottetoppen

Jaha, men vad händer på Kottefronten då kanske någon undrar.

Well, han kan nästan gå, fortfarande. Tanken var ju att vi skulle börja skola in på dagis så smått nu, men det är uppskjutet på obestämd framtid i avvaktan på att han ska bli en tvåbening. Han har dreglat som en St Bernadhund hela hösten och nu börjar det äntligen ge resultat. Det är fyra kindtänder på gång, en på varje sida/våning. Jag tror två av dem har spruckit igenom men man ser och känner alla. Och det är inte så lätt att få titta/känna, därav oklar status. Jag antar att det gör ont, eller så är det en ny omgång snuva som gjort att han har varit riktigt tussig i några dagar. 

DSC 5299

När man bara måste samla lite kraft

Förutom att det är gnälligt och ynkligt så äter han nästan ingenting just nu. I två dagar har han ätit apelsin och jordnötsmör/mjukost/hollandaisesås på sked. Kanske inte motsvarar hela kostcirkeln…?

IMG 0171

Han kan tydligt säga ”hej” och ”tack”. Med lite god vilja har vi också hört ”pappa”, kanske ”mamma”, möjligen ”hej då” och ”titta”, samt ganska säkert ”vad är det där?”. Lilla Kotten, tänk vad han växer. Jag sa tidigare att han är tussig och gnällig, men det som ändå är kul är att när han är glad så är han jätteglad. Det är mycket liv och babblande. 

DSC 5272

Uppställd med sop

DSC 5368

Idag, med nya trädgårdsverktyget i Kotte-size

DSC 5324

Busar med pappis

DSC 5342

Lego är kul

IMG 7933

… och tvätt

En överlevare

Samtidigt som jag satte en massa tulpanlökar i rabatterna så fick jag några över som jag körde ner i krukor och stoppade in i källaren. Det där blev ju helt bortglömt. För några veckor sen gick jag ut och skulle ta och plantera om alla pelargoner som jag övervintrat enligt spekulativ metod (inte så framgångsrik). Pelargonerna sattes om i jord, vattnades rikligt och flyttades från mörka källaren till uterummet. Nu, några veckor senare, så står det klart att en, max två, av typ tjugo överlevde vintern. Nog om det.

Först blev jag överraskad och glad över att jag hade satt tulpanlökar också och sen blev jag ännu mer överraskad när jag insåg att de hade börjat växa där i mörkret och torkan. Troligen blev hjärnan överbelastad efter det för jag vattnade och stoppade tillbaka krukorna i källaren utan övrig åtgärd. 

IMG 7861

Oj vilken överraskning, jag hade tulpaner? Oj, de har börjat växa?

Tid gick. Idag gick jag ner igen för att hämta upp tulpanerna och göra något med dem. En av dem var en riktig överlevare som lyckats växa och slå ut trots denna misär. Blomman är färgstark och kraftigt röd men stjälken och bladen hade nästan ingen färg. 

DSC 5345

Säsongens första och enda albinotulpan

I motsats till blomman så har inte idéerna direkt blomstrat. Jag körde på rikligt med vatten igen och bara ställde ut dem på uterummet. Den utslagne blomman knipsade vi av och ställde på bordet. Det blir väl så vi får göra med resten av tulpanerna allt eftersom de kommer upp. Det roliga med vår första tulpan är att den praktiskt taget slog ut medan vi tittade på den. 

DSC 5379

DSC 5387

Äntligen ettårskalas

Stellan missade tyvärr sin födelsedag i lördags för en vecka sedan på grund av tredje gradens förkylning och hög feber. Jag fick slänga in biskvier, bullar och tårtbottnar i frysen och istället ägna mig åt att badda hans panna med blöta kalla handdukar. Stackars liten vad sjuk han var. 

Fram emot onsdagen var han någorlunda pigg igen och idag kunde vi göra come-back i kalasplanen. Hampus och jag kan knappt begripa att han är ett helt år, även om jag inte skulle säga som de flesta, att tiden gått vansinnigt snabbt. 

Hur som helst, paketutdelningen har skett lite pö-om-pö i veckan. På själva födelsedagen fick han fyra par strumpor av mig och Hampus (där kom vi allt bra undan!), i början av veckan kom en Kånken Mini från morfar, i onsdags alla paket från farmor och farfar – det var både en gosedjursräv, jordglob, duplosats och kläder. Idag kom Kattfamiljen (minus Robert som var sjuk), och då blev det hur mycket fina kläder som helst, bland annat två par byxor, två tröjor, ett regnställ, gummistövlar och en träbuss. Tänka sig att någon så liten kan få så mycket grejer. 

DSC 4858

Eva – julklappsskjortan passar nu utmärkt

DSC 4861

Paketöppning

Efter paketöppningen så fikade vi. Vi hade minibullar, biskvier och en oavsiktligt jättestor tårta. Jag hade laddat ordentligt för att baka tårta och ägnat massor av tid till att inspirationssurfa tårtor på internet. Alla fina jag valde mellan till slut var tänkta att vara lite mindre och skulle bakas i en form med diameter på 10-15 cm. Någon sån form fick jag inte tag på så jag gjorde samma tårta uppskalad att passa i vanlig form. Jisses vad mycket fyllning, smörkräm… och tårta det blev. Den kommer räcka ända till midsommar trots att jag försökte skicka med en stor bit till Robert. 

DSC 4866

DSC 4867

DSC 4869

DSC 4871

Adam hjälper till att blåsa ut ljuset

DSC 4874

Notera att bottnarna var i fyra rosa nyanser, med hallongelé- och lemoncurd-fyllning. Pust vad mäktigt. 

DSC 4880

Stellan fick en stor bit men åt som tur var inte så mycket

DSC 4887

Erika och Adam

DSC 4903

Stellan och morfar

DSC 4892

Farfar och Julie

Efter fikat så lekte vi en stund på hans rum. 

DSC 4916

Stockholm Tunnel Run

Skiss banan 141013

Stockholm Tunnel Run karta

I söndags gick det historiska loppet Stockholm Tunnel Run, det var historiskt av två anledningar. Dels så var det invigningslöpning av Norra länken, den jätteapparat som byggts under herrans många år i den norra utkanten av innerstaden. Dels så var det 42 513 personer anmälda vilket gjorde loppet till norra Europas största millopp.

Jag och mina arbetskollegor på konsultbolaget hade bestämt oss för att springa, vilket kändes som en mycket bra idé där i våras/somras när det kom på tal. Varefter loppet närmade sig så kändes det plötsligt mer och mer gruvsamt. Som alltid inför ett lopp så känns det som att jag inte har tränat tillräckligt osv. Samma känsla den här gången, fast nu stämde det verkligen… 

Jag har haft lite dålig koll på min träningsbok men inser nu när jag tittar att jag sprungit totalt 40 mil sen Stellan föddes. Under hösten har jag dessutom varit både förkyld och lat, och knappt satt in näsan på gymmet. Jag hade dock nypremiär där helgen innan loppet, varpå jag drabbades av en fyradagars benträningsvärk i nivå med rullstol. 

Hur som helst, jag var nervös och irrade runt på startområdet lite försenad inför den mötestidpunkt vi kollegor hade bestämt. Man kan ju bli stressad av mindre än att trängas runt med 40 tusen personer på ett begränsat område. Till slut hittade jag stället vi skulle träffas på men jag hittade aldrig mina kollegor. Istället gick jag mot starten, där de släppte in en startgrupp i taget som fick vandra i grupp fram till startlinjen. Det var faktiskt rätt mäktigt att gå under broar, påfarter och ut på startsträckan som var ganska nära Ropsten. 

Vid starten stod jag och alla andra i kanske en halvtimma och försökte hålla värmen denna tvågradersdag. Det var riktigt coolt för vi stod mitt i den breda körbanan och åt alla håll man tittade så var det fullt av löpare i gula västar och handskar. Vi hade inga nummerlappar utan alla deltagare hade fått just en väst och vantar. 

IMG 6953

Suddig bild från starten

Starten gick och det var ganska trångt till en början. Efter några hundra meter kom vi ner i tunneln och där höll vi oss hela vägen fram till strax innan målgång med undantag för när vi var ute och vände vid ett tillfälle. När jag väl kommit förbi den första kilometern så tyckte jag inte att det var så farligt trångt utan jag kunde springa i min egen takt. Det var sannerligen en upplevelse i tunneln. Dels är det ju förstås mäktigt att springa mitt i vägen, vilket jag också upplever vid ett marathon mitt i stan, men dels var det en massa happenings. Exempel på detta var ett superhäftigt ljusspel med rök som blev som dimma. Då och vid några fler partier var det infraljus så alla gula västar och vantar blev självlysande och hela tåget av löpare lyste så långt man kunde se. På något ställe var det konfetti-regn och på ytterligare ett annat var det ”snö”-kanoner och vinterlandskap. På flera ställen spelades musik men däremellan var det väldigt tyst, man hörde inget annat än steg och andetag. 

Det var varmt och bitvis kändes det som att det var lite dåligt med syre i luften (typ som i ett välanvänt mötesrum). När arrangörerna sa att det skulle vara samma temperatur i tunneln som i utomhusluften tänkte de nog inte på att just 42 tusen pers skulle vara där, svettas och flåsa… Det var riktigt skönt när vi var ute i friska luften vid och vände vid universitetet och även sista halvkilometern som var utomhus. 

Det gick jättebra att springa, det var kul och härligt. Jag hade som mycket optimistiskt mål att komma under 50 minuter och spurtade in på 47. Jag är jättenöjd! Och det var skönt att ha krafter kvar på slutet. Efter målgång träffade jag på kollegorna och alla höll med om att det var en riktigt kul upplevelse.

IMG 6957

Trött men glad