Ordexplossion

Idag är Stellan två år och tre månader. 

DSC 9133 kopia

Stellan vid frukostbordet för någon vecka sedan

I helgen har det fullkomligt skett en ordexplossion i Stellans uttrycksförmåga. Eller ja, han har ju babblat mycket under en lång tid men från en dag till en annan förstår vi vad han säger. Alla nya ord bara väller fram. Det är allt från spindeltråd (vilket just nu är toppintressent, han ser spindeltråd överallt), lastbilar som kör sten och sand, mossa och allt möjligt.

Han omnämner sig själv mest som ”Kotten” men om man frågar vad han heter så är det ”Tellah”. Man kan be honom härma alla ord och han visste både vem mormor var och Carolines bebis när jag visade bilder tidigare idag. Frank han heter dock ”Li-boo” och morfar ”Moo-haa”. 

Ytterligare en jättebra sak som successivt kommit senaste veckorna är att Stellis gått från att vara väldigt mammig till att inse att pappa är en himla kul typ. Pappa kan man både klättra på, jaga och ryta till som ett lejon. Bäst av allt är dock att leka Stellan och pappa innan läggdags varje kväll. Leken går ut på att pappa ligger i Stellans säng och låtsassover medan Stellan sitter på pappastolen med en mugg vatten i handen. Nackdelen med detta är att Stellan som tidigare var extremt lätt att lägga har blivit krånglig och kommer upp minst fem gånger varje kväll. Inte bra för framtida möjligheter att anlita barnvakt.

Nedan lite fler nytagna bilder från tidigare i veckan när vi var hemma sjuka. Ungarna var förkylda i knappt en vecka men jag lär komma upp i det dubbla. 

DSC 9124 kopia

Tågbygge med pappa

DSC 9152 kopia

DSC 9163 kopia

Hemma sjuka men kul ändå

Påsken hos mormor

Just nu är det mesta lite övermäktigt, såväl skriva bloggar, köpa nya saker som att resa bort. Sen vi blev fyra i familjen har vi haft en klar utmaning att förflytta oss. Det har nämligen varit så att Hampus inte får plats någon annan stans i bilen än i förarsätet om barnen är med. I bilens motsatta ände är det antingen bagage eller vagn som får rum. 

Vi hade bestämt oss för att inte lämna huset förrän framåt sommaren, eller när vi köpt en ny bil, men hur som helst bestämde vi oss för att satsa på att åka till Jämtland över påsken. Jag ska också påminna om att Stellan blir väldigt åksjuk också och att vi lovat oss själva att aldrig åka bil med honom igen. Det krävde vissa förberedelser, bland annat fick vi pimpa vår sjutton år gamla Saab med en takbox, nya vindrutetorkare samt byta ut Stellans bakåtvända bilbarnstol mot en mindre variant. Resultatet blev att vi fick plats med adekvat mängd bagage och att Hampus kan sitta hyfsat på passagerarplatsen. 

Vi gav oss av i gryningen onsdagen innan påsk. Vi startade tidigt med målet inställt på Sundsvall. Det blev två korta stopp i Gävle för kaffe respektive blöjbyte. Frank sov i princip hela resan, jag satt i mitten bak med en kräkpåse framför Stellan, som av denna anledning kände sig en smula iaktagen och inte riktigt somnade så djupt som vi hoppats. I Sundsvall hade vi planerat att stanna vid ett äventyrsbad för lek och lunch. Eftersom det var vardag var vi i princip själva på barnområdet vilket var supernajs. Både Frank och Stellan badade. Stellan kommer troligtvis inte bli äventyrare som vuxen utan åkte rutschkana långsamt långsamt för att sedan ställa sig upp och ropa när han kom ner till vattnet. Där ville han bli buren av en vuxen till land för att kunna upprepa proceduren hundra gånger till. 

IMG 0348

Stellan och Hampus badar i äventyrsbadet för barn, kul men läskigt

IMG 0350  1

Pommes-chill i restaurangen

IMG 0351  1

Frank gillade den varma babypoolen 

Efter bad och lunch fick vi bra utdelning då båda barnen somnade djupt. Bilens passagerare höll sig lugna fram till Pilgrimstad ungefär. Jag fick på nytt flytta bak men istället för att vakta spyor så var jag underhållsansvarig. Lite segt men det gick bra. Vi kom fram vid 17:30-tiden tror jag så resan tog totalt elva timmar. Drygt men hanterbart. 

IMG 0349

Underhållningskommittén kör bokstavskex i en skopa

Dagen därpå, Skärtorsdag, hade vi planerat att spendera i Åre. Hampus hade bokat upp en skidinstruktör för att för första gången på riktigt prova att åka utför. Jag och grabbarna hängde nere på backen och i värmestugan under tiden. Hampus var sjukt nervös innan och hade dödsångest. Som tur var gick det hur bra som helst och han fick lära sig att både sakta ner farten och bromsa (klart relevant). Det var riktigt roligt att se honom (typ) susa ner i (barn-) backen. Vi passade även på att hänga lite i Åre by för att se hur det ser ut där nu för tiden, mycket kommers och till synes trevliga matställen. 

 IMG 0345

Hampus och skidlärarn, går igenom grunderna

IMG 0347

Huj vad det går. Snyggast i backen. 

IMG 0346

Stellis i värmestugan

Stellan åt inte mycket den här dagen, antingen för att han var sjuk eller så blev han sjuk av att inte äta. På kvällen-natten sen blev han riktigt risig, fick hög feber och kräktes ungefär tio gånger i sängen. Jajamän. Vi sov alla fyra i samma rum, Yeezus, vilken cirkus! Förutom det mest uppenbara att hantera kräks från den ena så vaknade Frank på strålande bushumör varje gång. Jag tror jag sov en timma den natten, fördelat i tio separata enheter. 

Efterföljande dagar tog vi det därför lite lugnare och var hemma hos mormor. Hampus och jag passade på att åka längdskidor men även ute en liten stund i snön med barnen.  

IMG 0311

Ut på tur, aldrig sur

IMG 0313

IMG 0314

DSC 8994

DSC 9007

DSC 9014

DSC 9026

DSC 9040

Hela familjen, höhö!

DSC 9021

DSC 9061

På söndagen när vi skulle åka hem igen så hade Stellan börjat få tillbaka sin aptit. Men då händer det igen, han kräktes rätt ut på köksgolvet när han skulle ta lite elvafika. Stackars liten, och det kändes inte som en gyllne förutsättningar för vår stundande bilresa. Det gick dock bra, han sov i princip hela vägen till Sundsvall där vi stannade hos våra kompisar Maria och Erik på middag och lek. Mycket trevligt, stort tack!

Vid 19-tiden satte vi oss i bilen igen med målet att barnen skulle somna för natten, och vi skulle få oss några tysta meditativa timmar. Icke! Stellan var vaken till Gävle och slocknade först vid 22. Även denna del av resan satt jag bak med en kräkpåse i handen, det var nog en bidragande orsak till att han inte kom till ro ordentligt. Istället fick jag jobba mycket intensivt med underhållning för att stävja diverse skrikattacker. Vi var hemma runt midnatt. Resan gick helt okej även om vi inte fick ut många av nattkörningens planerade fördelar. 

I väntans tider

Stellans kompis Axel ska snart bli storebror. Han vill att bebisen ska komma NU, och det är vi många som håller med. Dock är det någon månad kvar så det är bara att fortsätta vänta. Igår var jag och Frank där för att hälsa på och ta lite bilder på fina magen. 

DSC 8751

DSC 8787

DSC 8833

DSC 8769

Så himla dryg väntan att klockorna stannar

DSC 8794

Är bebisen vaken?

Frösådd

I lördags åkte jag och Stellan till Blomsterlandet och köpte ett minidrivhus och lite fröer. Igår invigde vi det genom att så jättesolros, ärtor och lite tomatfrön. 

DSC 8901

Inte så mycket kaos utan stor koncentration

DSC 8906

Inte så noga att bara sätta ett frö per box

DSC 8910

På med locket, bara att vänta…

Hurra!! Bygglovsansökan inskickad

Mötet med en av kommunens bygglovshandläggare i fredags gick klart över förväntan! Det var dock bara en hårsmån från kalkonfiasko då min hjärna brunnit på morgonen (på grund av bråkiga barn, snöslask, barnvagnstrubbel etc) så glömde jag min telefon tillika almanacka och stödhjärna. När jag väl stod där i stadshusrepan så hade jag ingen koll på vem jag skulle träffa och de namn jag prövade fanns inte med i det kommunala registret. Det löste sig dock till slut då jag fick tillstånd att ströva fritt fram till Miljö och Stadsbyggnadskontorets korridor. Väl där mötte jag en snubbe i trapphuset som hade ett papper i handen med vår tomtskiss på, så då kunde jag bokstavligen hoppa på honom. 

När jag gick igenom vår bullersituation, våra planer och alla ifyllda papper så var det klart förhoppningsfullt. Inget av det vi önskar bygga är alltså vid första dialog upp över öronen fel. Med undantag för saknad färgkod och att vi uppmanades tänka ett varv till kring kontrollansvarig (numera är pappa utsedd) så var allt rätt ritat och ifyllt. Jag kunde inte tro att det var sant. Jag hade faktiskt räknat med ett muntligt avslag på stående fot. 

Ingen är ju naturligtvis klart förrän det är klart men idag har vi paketerat alla ansökanshandlingar, mejlat in dem och blåst bort krutröken ur luften. Yes! 

Håll tummarna nu! Om 10 veckors handläggningstid vet vi.

Det stora trädgårdsprojektet

Under hösten har vi återupptagit planeringen av Det Stora Trädgårdsprojektet. Vi har tänkt, funderat, vänt och vridit på tankarna i flera år nu. 

Av allt att döma, just nu, så har vi i alla fall bred konsensus i familjen angående hur vi vill ha det. Arbetet med att få ordning på planer och tankar har dragit ut extra mycket på tiden då vi haft en del dialog med kommunens akustik-gubbe. Det är nämligen så att vi har så pass mycket bullerstörningar från vägen att vi har beviljats bidrag för att bygga en bullerskyddad uteplats. Efter ett antal avstämningar så har vi nu enats om ett bygge som borde minska trafikbullret och som samtidigt gör vår tomt bättre för vår familj. 

Målbilden är att få till det ungefär enligt nedan. I korta drag innebär det att vi bygger en ny stödmur på västra sidan av tomten, fyller upp så marknivån blir jämn och ramar in med ett plank (3 sidor). Här finns plats för ett par nya fruktträd, studsmatta, gungställning och sandlåda. Några av rabatterna ryker, istället blir det blommor och köksträdgård i krukor/lådor. Vi gör en uteplats utanför köksfönstret i grus och lägger grus och kantsten runt hela huset. Ny gräsmatta, rosenrabatt och staket med grind på platten. 

IMG 0293

Målbild trädgård

Hampus har slitit hårt med bygglovsritningarna som nu är helt klara i sin första version.

Bygglovsritning

En av sidorna på vår tilltänkta mur med plank

Bygglovsansökan är också klar. På fredag till veckan ska jag in till kommunen och prata med en bygglovshandläggare för att se vad de säger. Sa jag att vi vill bygga på prickad mark? Att stödmuren blir över två meter hög och ett tvåmetersplank ovanpå det? Om vi får detta beviljat så blir det till att köpa en flaska champagne och en trisslott. 

Det stora trädgårdsprojektet

Under hösten har vi återupptagit planeringen av Det Stora Trädgårdsprojektet. Vi har tänkt, funderat, vänt och vridit på tankarna i flera år nu. 

Av allt att döma, just nu, så har vi i alla fall bred konsensus i familjen angående hur vi vill ha det. Arbetet med att få ordning på planer och tankar har dragit ut extra mycket på tiden då vi haft en del dialog med kommunens akustik-gubbe. Det är nämligen så att vi har så pass mycket bullerstörningar från vägen att vi har beviljats bidrag för att bygga en bullerskyddad uteplats. Efter ett antal avstämningar så har vi nu enats om ett bygge som borde minska trafikbullret och som samtidigt gör vår tomt bättre för vår familj. 

Målbilden är att få till det ungefär enligt nedan. I korta drag innebär det att vi bygger en ny stödmur på västra sidan av tomten, fyller upp så marknivån blir jämn och ramar in med ett plank (3 sidor). Här finns plats för ett par nya fruktträd, studsmatta, gungställning och sandlåda. Några av rabatterna ryker, istället blir det blommor och köksträdgård i krukor. Vi gör en uteplats utanför köksfönstret i grus och lägger grus och kantsten runt hela huset. Ny gräsmatta, rosenrabatt och staket med grind på platten. 

IMG 0293

Målbild trädgård

Hampus har slitit hårt med bygglovsritningarna som nu är helt klara i sin första version.

Skärmavbild 2016 02 14 kl 14 45 46

En av sidorna på vår tilltänkta mur med plank

Bygglovsansökan är också klar. På fredag till veckan ska jag in till kommunen och prata med en bygglovshandläggare för att se vad de säger. Sa jag att vi vill bygga på prickad mark? Att stödmuren blir över två meter hög och ett tvåmetersplank ovanpå det? Om vi får detta beviljat så blir det till att köpa en flaska champagne och en trisslott. 

Stellans toabilbana

Sen Frank kom så har vi insett att det är rätt så arbetskrävande att ha två blöjbarn. Dessutom har ju Stellan fyllt två, så han har gått ifrån att vara en stor bebis till ett litet barn och får nästan inte plats på skötbordet längre. Skrönor upprepas i släkten om att förr i tiden var barnen blöjfria vid tvåårsåldern. 

Därför har jag börjat googla lite på hur man toatränar sin tvååring och det verkar vara vanligt förekommande att ta fasta på något slags belöningssystem. Många tipsar om små presenter, typ klistermärken eller M&Ms, vid lyckad prestation. Vissa hävdar att man ska belöna när något kommer i toan, andra att man belönar när kalsongen/trosan är torr. I de mer generösa programmen ska man även uppmärksamma att barnet vill sitta på pottan/toan, drar ner byxorna och/eller tvättar händerna. Det finns en färdiga kitt att köpa, i alla fall i USA, med klistermärken för de olika kategorierna och en bok man ska sätta dem i. 

Vi kan inte tänka oss att Stellan skulle få springa runt och klistra klistermärken lite överallt här i huset så det här med ett strukturerat sätt att använda dem kändes som en bra ide. Alternativt att dela ut russin, mycket bekvämt, men inte så bra för tänderna (som dessutom kan vara nyborstade inför läggdags). Vi har ganska länge låtit Stellan sitta på toan varje morgon och kväll, det är också i samband med det som vi läser bok. Därför är inte det någon issue. Däremot är det lite blandat om det kommer något eller inte, och det känns inte heller som att man kan ägna en timma där varje kväll för att vänta ut resultat. Vid några fåtal tillfällen har han haft kalsong och inte blöja, här hemma, men det är också mest tur om det går bra. Det är tydligt att han inte fattar det här med att säga till innan, dock säger han alltid till efteråt – alltid något. 

Jag tänkte i vanlig ordning att det nog inte skulle vara några problem att sy ihop något kul träningskitt till honom. Ack så jag bedrog mig, i lika vanlig ordning. Bara att skaffa klistermärken och övrigt material tog flera timmar på stan och ett aldrig så långdraget velande. Nu jag äntligen klar och hyfsat nöjd. 

Eftersom han är mitt i en fordonsfas så kändes det lämpligt att ta det som tema, och göra en toabilbana. Vi har mycket enkla regler, varje gång något hamnar i pottan får han välja ett klistermärke och klistra det på banan. När han når fram till en bil får han en liten present – gissa vad?

DSC 8530

Stellans toabilbana redo för start. Första fem paketen klara, resten får fixas löpande

Hur har det gått då?

Stellan är glad och tycker det är kul. Han har hittills kissat på toan alla kvällar hittills (tre)  med Hampus men inte alls på morgonen när det är stressiga mamman som sällskap.

DSC 8531

DSC 8533

Första paketet erhölls idag

Materialet jag använde var en tunn canvas-kartong (ämnad för oljefärg och liknande), som jag klädde in med presentpapper då den var bredare än vanliga A3-pappersark. Bilbanan ritade jag med tusch och dekorerade med bilder på bilar klippta ur en liten bok. Bokstäverna klippte jag ut ur svart grovt papper respektive tidningar för att slippa skriva för hand som jag tycker är svårt att få bra resultat. 

IMG 0537

Kreativt arbete pågår, klart underskattad arbetsinsats…

Annan träning vi gör på samma tema, att utveckla våra barn till självständiga inte så krävande typer är att få in unge Frank i goda sovvanor. Han sover hyfsat på nätterna, eller ja, i alla fall sover han konsekvent och vaknar för att äta vid ungefär samma tider varje natt. Det vi ska lära honom nu, med start idag, är att somna själv i vårt sovrum, i sin egen kalla säng klockan 19. Han har alltid somnat själv i sängen, dvs jag ammar inte till sömns, men däremot så har han hängt kvar uppe med mig och att vi sen lagt oss samtidigt. Kvällarna har han tidigare spenderat både vaken, sovandes och ätandes i en korg, famn eller nest intill oss. 

Tungklippning och operation

I höstas upptäckte vi att Stellan hade lite för kort tungband, dvs att tungan satt fast lite för tajt i munnen så att han inte kunde sträcka ut den ordentligt. Tydligen ska man undersöka detta redan på BB, för vad jag läst på internet så är det ganska vanligt – och att man i förekommande fall klipper tungbandet där och då. Eftersom Stellan aldrig hade något problem att amma fattade inte hans vimsiga föräldrar detta förrän en ny pedagog började på förskolan som såg detta. Stellan var då 1,5 år och då blev det lite mer komplicerat att fixa till än på en bebis. För stor för att bara klippa hips-vips utan bedövning och för liten för att sövas bara för en sån icke kritisk bugg. 

Jag pratade med några olika läkare under hösten men i samband med en öronrensning innan jul fick vi en remiss för operation till Sophiahemmet (han har riklig vaxproduktion – som män i hundra generationer i rätt uppstigande led). Eventuellt fanns också skäl att titta på om han hade en förstorad körtel bakom näsan, det som kallas för polyper men som tydligen inte är polyper för det är egentligen något annat. Han har dreglat mycket i perioder, vilket är typiskt om man är täppt bakom näsan och istället andas igenom munnen. Det är dock svårt att se genom undersökning, utan man vet först när barnet är sövt hur det ligger till. 

Nåväl, i onsdags för en knapp vecka sedan var det dags och vi åkte dit hela familjen med all packning som det innebär (tänk cirkus). Det var inskrivning klockan 07:45 och Stellan stackarn skulle vara fastande. Vi fick träffa en läkare som gick igenom lite basics.

IMG 0283

I väntrummet på Öron-näsa-halsmottagningen

Kort därefter fick Hampus och Stellan gå in i operationsrummet där han fick narkos genom en mask. Det var tydligen lugna puckar. Hampus kom tillbaka till mig och Frank i väntrummet medan operationen pågick i typ 20 minuter. Läkaren kom ut till oss och berättade att allt hade gått bra, att tungbandet varit ordentligt kort samt att han hade tagit bort en halvstor körtel som blockerade bakom näsan.  

Därefter fick Hampus gå tillbaka och vara med när Stellan vaknade upp, fick en glass (observerades) och skrevs ut. Det hela tog cirka 1,5 timma, och jag som satt och bevakade väntrummet fick skåda en ruljangs av löpande bandtyp. Uppskattningsvis var det tre operationsteam som hade minst två operationer i timman där alla följde samma procedur; infosamtal, väntrum, sövning, väntrum, muntlig återkoppling, in på uppvak, utskrivning. 

IMG 0120

Lilla Kotten, med operationsmössa och allt…

IMG 0121

Nyvaken och lite vimsig

Jag hörde redan innan Stellan kom ut i väntrummet en välbekant försiktig röst som sa ”bil”. Med sig hade han en glasspinne och en spypåse. Jag klämde in mig mellan bilstolarna bak och satt redo som kräkfångare. Jag var verkligen på tå då jag hade min fina ullkappa på mig. Allt gick bra som tur var. Hemma fick Kotten fri tillgång till kaniner, glass, saft och skärmtid. Vi bäddade iordning en mysig sovplats i vardagsrummet där han mestadels låg och pratade med sina snuttefiltar. Han var rätt seg hela dagen, gick stadigt som en fyllegubbe och sov flera timmar. Vi tog ett frikort och åkte och köpte semlor, mums mums mums, och efter det piggade han på sig bra. 

IMG 0284

Kaniner, Krocko och skärmtid

IMG 0285

Gott med semla

Stellan fick vara hemma resten av veckan för att undvika de värsta bacillerna på förskolan. Jag tror inte han vann så mycket på det, eftersom han fick vistas hemma med sin mamma som var sjukast i stan. Han verkar dock ha klarat sig och är fortfarande frisk och kry. Det är dock svårt att locka ut tungan för att se om det är någon skillnad, ej heller stygnen som ska sitta där man fått se skymten av. ”NEEEJ” är det enda svaret jag får när jag försöker lura ut den.